Veckans lista v.14

1. Magnus Carlson - Weeping Willows är tillbaka i toppform och det visade man med spelningen igår, vid flera tillfällen nådde man upp till den där ultimata WW-känslan på scenen och då kan man som publik inte annat än njuta. Hela bandet verkade tycka att det var inspirerande att vara i Gävle och jag kan inte riktigt fatta hur tidningens recensent här i stan tänker när han påstår att det var publiken som var det roligaste under spelningen, personligen tyckte jag att den var störande och dryg, onödiga kommentarer som dödade stämningen mellan låtarna. Det ska vara dystert och nedstämt, det är det som ÄR Weeping Willows och igår var de dystra. Nu måste jag se till att komma iväg en dag på Bollnäsfestivalen också och jag hoppas verkligen att alla som har chansen åker och ser WW i Bollnäs när de kommer dit, bättre än så kommer det inte att bli i Bollnäs på mycket länge.

2. Rafa Benitez - Liverpool tog ett jättekliv mot semifinal i CL i veckan, PSV var inte i närheten av att kunna rubba oss. Mycket av segern bör tillskrivas Rafa som verkligen såg till att vi gjorde en taktiskt perfekt match, vi låg hela tiden rätt i positionerna och slog till när tillfälle gavs. Det finns inte en chans att vi tappar en ledning med 3-0 på Anfield, vi kommer att gå vidare. När jag var i fjällen med min suveräna klass slog Liverpool Arsenal med 4-1, det var väldigt skönt. Rafa har haft ett dåligt facit mot de andra topplagen sedan han tog över vårat lag, så det var välkommet med den vinst. Dessutom har jag ett par elever i klassen som håller på Arsenal, så om det blivit torsk hade jag nog fått höra det ett par gånger under helgen. Det kan komma att bli en spännande avslutning på den här säsongen också, hoppas att vi nästa säsong kan skapa lite spänning i ligan också.

3. Stuart A Staples - Jag har hyllat Tiny tears här rätt många gånger den senaste veckan och den kommer nog att dyka upp på sidan fler gånger, den är skrämmande bra. Tindersticks är en grupp som jag upptäcke genom en blandskiva jag fick av en av syrrans kompisar och det är jag tacksam för. Låten som var med på den skivan var Until the morning comes och den fick mig genast intresserad av bandet. Jag såg snabbt till att skaffa mig några skivor med dem, bland annat Can our love. Den skivan är underbar, precis min smak. No man in the world och Don´t ever get tired är starka kort på skivan, men de är i gott sällskap. Frågan är dock om de någonsin blir bättre än i Another night in på Curtains, kanske inte upplyftande musik, men det är enormt bra.

4. Pelle Carlberg - Ny, bra musik är alltid roligt. Den här veckan köpte jag Pelle Carlbergs nya skiva och den var mycket bra. Carlberg är väldigt speciell, han har underhållande texter och en musik som man rycks med i. I love you imbecile är en av de bästa låtarna på nya skivan, men ingen av dem når upp till Musikbyrån makes me wanna smoke crack från debutskivan som kom för några år sedan. På nya skivan finns en hel låt som handlar om när Carlberg mötte Mike Joyce, trummis i The Smiths, skriver man en låt om det måste man onekligen vara en väldigt sympatisk person. Jag hoppas Pelle Carlberg ger sig ut på turné, det vore kul att då höra hans musik live också.

5. Steve Carell - Jag har aldrig sett den amerikanska varianten av The Office, så jag vet inte hur Carell sköter sig i David Brent-rollen. Däremot så vet jag att Carell var underbar i Little miss sunshine, årets kanske bästa film. Dialogen i filmen är väldigt bra och vissa scener går att se hur många gånger som helst. Greg Kinnear gör även han en bra insats i filmen, men det är Carell som är allra bäst. Om ni inte sett filmen borde ni absolut göra det, ett av de bästa slut som gjorts.

Dagens låt: Weeping Willows - Somewhere