Weekend i huvudstaden

Det är inte ofta jag besöker Stockholm, oftast är det i samband med någon konsert. Senast jag var i Stockholm och gjorde annat än bytte tåg var i juli, så det var verkligen på tiden i helgen när jag var ner och hälsade på YouWillNeverKnow och Emma.
Eftersom jag haft sportlov hela veckan innan kom jag ner pigg till huvudstaden tidigt på lördagen, redo för en rejäl helg.
När jag kom fram mötte YWNK upp mig på stationen, sedan begav vi oss inåt centrum. Dagens första hållplats var Dubliners, en brittisk pub. Där visades nämligen hatmötet mellan Liverpool och Manchester United. Att se brittisk fotboll på en brittisk pub, med engelska kommentatorer kändes en aning roligare än att sitta själv hemma i soffan och titta, med svenska kommentatorer. Vi var på plats när puben öppnade, för att få bra platsre och lite mat, men vi fick ganska snart sällskap av en hel del hängivna fotbollssupportrar. Vid vårat bord satte sig en gammal man med mustasch, han var nog i 60-årsåldern. Han satte sig ner, tittade på YWNK och frågade honom vilket lag han höll på(han var engelsman så han frågade på engelska). YWNK svarade att han givetvis höll på Liverpool, den brittiske mannen svarade:
-Bra, annars hade jag varit tvungen att döda dig.
Även om mannen kanske inte såg så mordisk ut, kändes det bra att han stod på vår sida.
Liverpool gjorde en bra match, men vi hade inte det flyt som krävdes. Vi förde spelet hela matchen, men likt förbannat var det United som avgjorde med ett riktigt skitmål i matchens sista minuter. Detta är något som jag blivit påmind om under hela min första arbetsdag efter lovet, först när jag kom till jobbet, sedan på morgonmötet, sedan på samlingen, sedan på de två första lektionerna, sedan på lunchen och slutligen även på den sista svensklektionen. Motgångarna är lite tuffare nu när man får höra det i ett par dagar efter.
När matchen var slut lämnade vi puben, givetvis mycket besvikna, för att åka hem till YWNK. Där firades Emmas födelsedag med en delikat smörgåstårta, som var en lika delikat frukost på söndagen. Efter en trevlig middag och en stund i soffan med bra musik gick vi mot pendeln för att åka ner till debaser. Det är ett ställe som jag sett fram emot att besöka mycket länge och nu fick jag äntligen chansen. När man går ut på ställen i Gävle får man träna på att skärma av musiken, eftersom allt som spelas är skräp. Utbudet i Gävle är väldigt begränsat, så när jag nu kom till att uteställe där man fick höra Morrissey, The Jam, Ramones, Iggy Pop, New Order och den typen av band så kanske ni förstår att jag var rätt nöjd. Även om YWNK påstod att det brukar vara ännu bättre musik, så njöt jag i fulla slag av det som strömmade ur högtalarna. Det var kanske lite tur att man inte spelade ännu bättre musik, då hade jag nog haft svårt att smälta hur bra det var. När "Town called malice" började spelas insåg jag att det skulle bli en kanonkväll, och det blev det.
När vi lämnade debaser, strax före tre, och satte oss på pendeln hem igen var jag trött, men jäkligt imponerad av det uteställe jag nyss lärt känna. Det var inte sista gången jag var där, den saken är säker.
Jag hade en kanonhelg i Stockholm, perfekt uppladdning för att börja jobba igen.
Förutom att jag blivit påmind om vår match i helgen har den första arbetsdagen efter lovet varit mycket behaglig, det var kul att komma tillbaka och träffa alla igen.
Nu är det bara en dryg månad kvar till Weeping Willows i Gävle, jag längtar.

Dagens låt: Sophie Zelmani - I can´t change, hon kommer till Gävle innan WW, också nåt att se fram mot.