Hockey igen

Det har varit ett riktigt rännande på hockey senaste tiden, under grundserien såg jag bara en match i halstablettshallen, men nu i slutspelet har jag sett två stycken. Även dagens match slutade med seger för Brynäs, det har alla matcher jag sett i år gjort. Det är några saker jag stör mig på när det gäller matchandet i arenan, dels nationalsången. Var de hittat den där balladjojkversionen av nationalsången kan jag inte fatta, den är hursomhelst inte en version som hör hemma på en hockeymatch när man vill få en publik taggade till match. I halstablettshallen har man i slutspelet haft ett annat knep att få igång publiken, nämligen att kasta in en publikuppvärmare som vinglar sig fram på isen och försöker få igång vågen. Han har även den intelligenta taktiken att han skriker hejaramsor i sin mikrofon, sen blir han lite butter när han inte hör publiken. Hur ska den kunna höras som han ylar i mikrofonen? Bra publik behöver inte någon som åker runt och sjunger "We will rock you", den sätter igång och hejar ändå. Visst är det berömvärt att Brynäs testar något för att få fart i arenen nu när det är slutspel, men om inte slutspelet i sig är tändvätska nog för publiken då förtjänar de inte någon extra ansträngning heller. Nu har Brynäs vunnit sina tre hemmamatcher i slutspelet och alla har varit med stöd av den där Så ska det låta-sångaren som stämningsskapare, så även om jag stör mig väldigt mycket på det hela så kanske det har någon slags effekt. Kanske HV spelarna blir lika irriterade som jag och inte kan koncentrera sig på hockeyn?

Dagens låt: The Smiths - I want the one I can´t have