Glasvegas, Bangers N Mash och shopping
Nu är jag tillbaka i Gävle efter ett par dagar i Stockholm, det har varit en mycket trevlig resa, som igår avslutades med en makalös spelning.
Jag och Malin kom, tillsammans med Malins syster och hennes karl, ner till Stockholm på eftermiddagen i lördags, vi begav oss direkt iväg på en affärsrunda. Till min stora glädje hittade jag mina kära kaffebönor Diablo i Hötorgshallen, godare kaffe går inte att hitta. Vi promenerade upp mot Söder, där vi fortsatte titta i affärer, på vägen dit fastnade jag i en serietidningsaffär, den hette Comics Heaven och var nästan jobbig att gå i. De hade precis hur mycket som helst, men priserna var inte riktigt vad jag hoppades på, så jag lämnade affären tomhänt. Efter en bit mat och ett skivköp, Babyshambles, gick vi till hotellet. Hotellet låg alldeles vid Globen, lagomt avstånd och lätt att hitta. Jag och Malin var bara upp och vände på hotellrummet innan vi vände tillbaka ut på stan. Vi mötte upp YouWillNeverKnow och Martin på Medis och stod och pratade där en stund innan vi drog vidare till ett annat ställe och umgicks. När klockan närmade sig elva gick vi till kvällens huvudställe, nämligen Bangers N Mash. Det är en klubb som drivs av en av mina husgudar, nämligen Weeping Willows Magnus Carlson. På dansgolvet spelades musik med artister som The Smiths, Stone Roses, Oasis och The Jam, det var alltså riktigt bra. De sista timmarna spelades mest soul, kanske lite enformigt i längden, men överlag var det en kanonkväll på ett mycket roligt ställe.
Igår var vi relativt tidigt uppe, för att ta del av hotellets frukost. Brödutbudet var kanske inte det bästa, men när ett hotell har tre olika sorters melon kan man inte gärna vara annat än proppmätt när man lämnar rummet. Sedan var det affärer som gällde igen, jag hittade en stilig Thundercatströja och Malin köpte ett par skitsnygga Converse. Vi hann också med att ta våra trötta-med-fika-kort på George som vi tagit nästan varje gång vi varit i Stockholm. 14.30 letade vi upp en pub som visade Liverpools utklassning av ett sorgligt dåligt Newcastle. Puben var brittisk och stämningen kanon, att Liverpool vann gjorde inte saken sämre heller.
Därefter blev det mer affärer innan vi delade på oss och gjorde oss reda för våra spelningar. Jag mötte upp YWNK och hans kompisar och åkte ut till Cirkus, där min konsert gick av stapeln.
Florence Valentin inledde kvällen och de inledde med en av mina favoritlåtar just nu, nämligen Spring Ricco. Den låten är nog en av anledningarna till att man fick äran att agera förband till Glasvegas, den påminner en hel del om skottarnas musik. Man spelade i dryga halvtimmen och gjorde det mycket bra, deras musik höjde sig en nivå live och publiken verkade överlag mycket nöjda med deras uppvärmning. Glasvegas klev på scenen strax före klockan nio och sedan följde en timme med högklassig musik. Bandet har en känsla i sina låtar som gör att man förstår att de blev fjolårets mest hyllade bandet och de lyckas få med sig alla känslorna från skivan upp på scenen. Melodierna är mäktiga och när man har en sångare med sådan röst kan det inta gärna bli annat än otroligt bra. Låtar som It´s my own cheating heart that makes me cry, Fuck you it´s over och Flowers and football tops kändes i hela kroppen och avslutningen med Daddy´s gone var verkligen minnesvärd.
Efter spelningen mötte jag upp Malin och hennes syster utanför Medis, där de hade sett Woven Hand. Vi tog sedan tunnelbanan tillbaka till hotellet där vi somnade snabbt, två händelserika dagar tar på krafterna. Det har varit en kanonhelg.
Dagens låt: Glasvegas - Geraldine, klipp från spelningen igår. Mäktigt var ordet.
Dagens låt 2: Glasvegas - It´s my own cheating heart that makes me cry, tre minuter in i den här videon kommer den kanske bästa låten under spelningen. Lyssna och njut.
Jag och Malin kom, tillsammans med Malins syster och hennes karl, ner till Stockholm på eftermiddagen i lördags, vi begav oss direkt iväg på en affärsrunda. Till min stora glädje hittade jag mina kära kaffebönor Diablo i Hötorgshallen, godare kaffe går inte att hitta. Vi promenerade upp mot Söder, där vi fortsatte titta i affärer, på vägen dit fastnade jag i en serietidningsaffär, den hette Comics Heaven och var nästan jobbig att gå i. De hade precis hur mycket som helst, men priserna var inte riktigt vad jag hoppades på, så jag lämnade affären tomhänt. Efter en bit mat och ett skivköp, Babyshambles, gick vi till hotellet. Hotellet låg alldeles vid Globen, lagomt avstånd och lätt att hitta. Jag och Malin var bara upp och vände på hotellrummet innan vi vände tillbaka ut på stan. Vi mötte upp YouWillNeverKnow och Martin på Medis och stod och pratade där en stund innan vi drog vidare till ett annat ställe och umgicks. När klockan närmade sig elva gick vi till kvällens huvudställe, nämligen Bangers N Mash. Det är en klubb som drivs av en av mina husgudar, nämligen Weeping Willows Magnus Carlson. På dansgolvet spelades musik med artister som The Smiths, Stone Roses, Oasis och The Jam, det var alltså riktigt bra. De sista timmarna spelades mest soul, kanske lite enformigt i längden, men överlag var det en kanonkväll på ett mycket roligt ställe.
Igår var vi relativt tidigt uppe, för att ta del av hotellets frukost. Brödutbudet var kanske inte det bästa, men när ett hotell har tre olika sorters melon kan man inte gärna vara annat än proppmätt när man lämnar rummet. Sedan var det affärer som gällde igen, jag hittade en stilig Thundercatströja och Malin köpte ett par skitsnygga Converse. Vi hann också med att ta våra trötta-med-fika-kort på George som vi tagit nästan varje gång vi varit i Stockholm. 14.30 letade vi upp en pub som visade Liverpools utklassning av ett sorgligt dåligt Newcastle. Puben var brittisk och stämningen kanon, att Liverpool vann gjorde inte saken sämre heller.
Därefter blev det mer affärer innan vi delade på oss och gjorde oss reda för våra spelningar. Jag mötte upp YWNK och hans kompisar och åkte ut till Cirkus, där min konsert gick av stapeln.
Florence Valentin inledde kvällen och de inledde med en av mina favoritlåtar just nu, nämligen Spring Ricco. Den låten är nog en av anledningarna till att man fick äran att agera förband till Glasvegas, den påminner en hel del om skottarnas musik. Man spelade i dryga halvtimmen och gjorde det mycket bra, deras musik höjde sig en nivå live och publiken verkade överlag mycket nöjda med deras uppvärmning. Glasvegas klev på scenen strax före klockan nio och sedan följde en timme med högklassig musik. Bandet har en känsla i sina låtar som gör att man förstår att de blev fjolårets mest hyllade bandet och de lyckas få med sig alla känslorna från skivan upp på scenen. Melodierna är mäktiga och när man har en sångare med sådan röst kan det inta gärna bli annat än otroligt bra. Låtar som It´s my own cheating heart that makes me cry, Fuck you it´s over och Flowers and football tops kändes i hela kroppen och avslutningen med Daddy´s gone var verkligen minnesvärd.
Efter spelningen mötte jag upp Malin och hennes syster utanför Medis, där de hade sett Woven Hand. Vi tog sedan tunnelbanan tillbaka till hotellet där vi somnade snabbt, två händelserika dagar tar på krafterna. Det har varit en kanonhelg.
Dagens låt: Glasvegas - Geraldine, klipp från spelningen igår. Mäktigt var ordet.
Dagens låt 2: Glasvegas - It´s my own cheating heart that makes me cry, tre minuter in i den här videon kommer den kanske bästa låten under spelningen. Lyssna och njut.
posted by Tomas at 3:08 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home