Peace & Love Dag 3

Här kommer en liten rapport från den sista dagen av Peace & Love.

Florence Valentin inledde den tredje dagen med en varm spelning på Tropicoscenen. En klart underhållande spelning, med inledande Spring Ricco som höjdpunkt.

De gamla punkarna i Strindbergs var väl sådär, men det var i alla fall roligt att se och höra Johan Johansson.

Därefter var det dags för Moneybrother.

Som vanligt gjorde han och bandet en bra insats, jag har sett honom många gånger tidigare, men det här var nog en av de bättre spelningar jag sett. Blow him back into my arms är en väldigt, väldigt bra låt och live är den fantastisk.

Vi tog en sväng förbi Jerry Williams också, man kan inte annat än ha respekt för honom. Det var en väldigt blandad publik, men alla gillade Jerka.

Sedan tog den gamle popsiclen Andreas Mattsson plats på scenen vi kallade för Carl Barat-scenen.

Tillsammans med resten av Hello Saferide gjorde han en bra spelning, kanske inte lika bra som på Spegeln i februari, men inte så långt ifrån. Annika Norlin är en stark scenpersonlighet, hon levererade den här gången också.

Vi passerade slutat av Chris Cornells spelning, lagom för att få höra min gamla favorit, Black hole sun.

Festivalens kanske största överraskning för mig var Raised Fist. Snabbt, hårt, tungt, men inte alls tokigt. De spelade i en timme och jag hade aldrig långtråkigt, trots att det här är mil ifrån den musik jag brukar lyssna på.

Faith No More avslutade festivalen. En något ojämn spelning, men bitvis var den riktigt bra. Bandet hade en hel del energi och verkade inte alls så trötta som vissa comebackband kan vara. En helt okej avslutning på en i övrigt väldigt bra festival. När klockan var två satte vi oss i bilen och åkte hemåt, trötta, men väldigt nöjda med vad vi fått se under de här tre dagarna.

Dagens låt: Soundtrack of Our Lives - Instant repeater 99, en av festivalens höjdpunkter var när de drog igång den här låten.