Skrik och skräp

Jag blev nästan döv härom dagen. Jag var nere på nian för att köpa en hudkräm åt mamma på Bodyshop, när jag var på väg ut passerade jag en mamma med sin dotter. Det var alldeles vid dörren ut mot torget som jag gick om dem och precis när jag skulle gå ut fick jag höra ett ljud som fick mig att tro att mina trumhinnor skulle sprängas. Den lilla dottern hade antagligen inte fått som hon ville där inne i affärerna och kände nu för att berätta det för sin mamma, och för resten av hela byggnadens besökare. Det skrik hon klämde ur sig var helt sanslöst högt, det var ett ljust och skärande skrik, till min förvåning höll alla fönsterrutor och, som tur var, även mina öron.
Om mina öron var nära att spricka härom dagen så höll mina ögon på att gå sönder igår, när jag tittade på Sveriges match mot Danmark. Det finns en väldigt enkel anledninge till att det inte blir något mästerskap nere i Sydafrika för Sverige, det är för många spelare i startelvan som är för dålig. Ytterbackarna i Sverige är makalöst dåliga och man har ett innermittfält som är sämre än någon gång tidigare under min tid som fotbollsintresserad. Dessutom kan jag inte förstå att Christian Wilhelmssom fortfarande får spela i landslaget, han var dålig redan innan han skrev på för det där laget nere i Saudiarabien och nu är han riktigt usel. Det är bara att hålla tummarna för att Maradona tar sig till VM, så får man ett lag att hålla på där ändå. Sverige borde rensa lite och satsa på att ha ett bra lag 2014.
I morgon fyller Malin år, det kommer bli en bra dag.

Dagens låt: Peter Doherty - Last of the english roses, klasslåt, mindre än en månad kvar nu.