Tågsömn

Jag har lärt mig något som jag aldrig trodde att jag skulle lära mig, jag har lärt mig hur man sover på x-tåget. När jag hade min första praktik, 2002, åkte jag tåg tidigt på morgonen och var då mycket ovan vid att kliva upp så tidigt. Jag kände mig tvingad att sova en stund varje morgon, detta tyckte jag att jag gjorde på bästa sätt halvliggandes över bordet man har framför sig. Det sovsättet ledde till både ryggont och märken i pannan, sedan dess har jag inte kunnat sova på tåget. Nu när jag kliver upp tidigt varje dag har jag känt att det kanske vore bäst om jag fick mig en tupplur på tåget ibland, men jag har inte riktigt hittat något bekvämt sätt. Den här veckan har jag dock hittat ett skönt sätt och nu kommer jag fram till jobbet utvilad varje dag, inte helt fel. Tågresandet är inte alls så jobbigt som man skulle kunna tro, det är riktigt avkopplande och nu när jag också kan få lite sömn på vägen är det än mer behagligt.
Nu ska det i alla fall bli skönt med helg, bara en eftermiddags arbete kvar innan det är dags att ta tåget hem till Gävle.
Jag börjar mer och mer inse att mitt nya sätt att dricka kaffe på jobbet är en riktig vinstaffär, jag gör inte av med alls lika mycket pengar och jag får ett kaffe som är många klasser godare än pisskaffet i automaten. Jag dricker nu gevalias intensivo, idag öppnade jag ett nytt paket och bara lukten man möts gör att man inser vilken lyx det är att dricka sådant på jobbet. Det är inte som mina hemmalda bönor, men gott är det

Dagens låt: Nick Cave - Lime tree arbour, igen.
The wind in the trees is whispering
Whispering low that I love her
She puts her hand over mine
Down in the lime tree arbour