Vasaloppstankar

I övermorgon börjar jobbet igen och idag har börjat rätta en del saker som ska vara färdiga tills dess. Det här lovet har jag, med god hjälp, varit duktig på att koppla bort jobb och det var nog nödvändigt, eftersom det var saftiga veckor innan sportlovet kom. Det som jag har att göra kommer jag att hinna med under lördag och söndag, utan några större problem. Efter rättningen idag väntar matlagning, jag ska laga Pad Thai åt Malin så hon har mat när hon kommer hem från sin tolv timmars-arbetsdag. Därefter blir det nog filmtittande, ska se Mordet på Jesse James(titeln är längre men jag glömmer bort den hela tiden).
Jag ska även försöka få tag på min smågalne kamrat idag, den smågalne kamraten är Den Gamle Franken. Han åkte nämligen företagsvasalopp igår och det ska bli väldigt spännande att höra hur det gick. I ungdomen åkte han mycket skidor, men nu hade han inte tagit ett stavtag på nio år, med de förberedelserna skulle han nu åka sista sträckan för sitt företag, sträckan mätte 19 kilometer. Jag hoppas verkligen han tog sig igenom det hela levande, jag har inte vågat ringa än eftersom han troligtvis ligger kvar i sängen och lider av träningsvärk. Ett annat problem han hade var att han skulle åka sista sträckan, om det var så att man fick åka ut till sina positioner redan från start hade han 6-7 timmar att döda i Hökberg och det låter onekligen som en utmaning. När jag var yngre sa jag att jag skulle åka Vasaloppet någon gång, men det känns mer och mer avlägset. Till att börja med har jag inte åkt skidor sedan sjätte klass och inte ens då var jag speciellt duktig på att ta mig fram i spåren, dessutom har nog min kondition förlorat en del på att jag inte längre är en speciellt aktiv idrottare. När jag var liten brukade jag åka en del skidor med familjen i en slinga som ligger nära min by, morfar var faktiskt elitåkare på sin tid och jag kunde ha haft lite av det i blodet, lägg till det att mamma en gång i tiden vunnit ett cykellyse i en skidtävling så förstår ni kanske att man satte visst hopp till mitt skidåkande. Nu hade jag inte kvalitet till varken elitåkning eller cykellysevinnande, inte heller temprament. När det blev för jobbigt för mig kastade jag stavarne och sen fick pappa eller mamma knuffa mig uppför de tunga backarna. Nej, skidåkning är nog inte riktigt min grej, varken slätt eller utför. På vintern ska man vara inomhus och jag ligger hellre i soffan med niornas textanalyser än jag stångar mig fram i ett plaskblött spår ute i Dalarnas skogar.

Dagens låt: Christian Kjellvander - Two souls
We're both breathing
I hear your breath
You can only ever die in two arms
I like yours the best