Mindre blå

Mitt blåöga har nu börjat gå ner en aning, nu gör det inte längre det minsta ont, förutom på morgonen när jag tänder lampan och det snabbt blir ljust. Även om det inte känns så farligt längre, så ser det fortfarande ganska fult. Detta leder till att man får en del annorlunda blickar om dagarna, eftersom jag inte tänker på att jag ser ut som en blåslagen boxare tycker jag alltid att blickarna känns konstiga, innan jag kommer på hur mitt vänstra öga förändrats.
Mina elever har börjat gå med på att det är en innebandyolycka som inträffat, det var inte direkt deras första tanke när jag kom in i klassrummet blåslagen igår. De trodde jag hade varit i slagsmål och sade genast att de skulle åka hit och spöa den som slagit mig, men jag försäkrade dem om att det var en olycka.
Nu när de accepterat att det var en idrottsolycka har jag fått börja vänja mig vid skämt i stället, allt ifrån att jag har öga för spelet till att jag är lite blåögd har jag fått höra idag. Med tanke på deras uppfinningsrikedom kommer jag att få vänja mig vid skämt av den här typen under resten av veckan. Det är å andra sidan smällar man får ta i den här branschen, jag brukar inte dra mig för att skämta med dem heller.
En positiv sak har i alla fall mitt öga medfört, nu känner jag mig ännu mer som Rocky när jag drar på mig min luvbeprydda morgonrock på morgonen.

Dagens låt: Weeping Willows - Into the light
Life is all frozen here
But I don’t care
Cause I will disappear
Into her smile