Pingisdjävulen vaknade

Idag tog vi i CSKA en efterlängtad poäng i mötet med Team 47. Vi hade på förhand förhoppningar om att deras namn skulle komma från att de alla var födda 1947, men så var inte fallet, snarare tvärtom, jag skulle tro att alla i deras lag var under 20 år. När motståndet är ungt brukar vår kondition vara problemet, men i dagens match stod vi upp bra. Tyvärr var domarinsatsen rätt svag, så spelet på planen blev ganska fult. Vid ett tillfälle vaknade den gamla pingisdjävulen i mig till liv. De flesta som känner mig vet att jag väldigt sällan blir riktigt arg, men de som bara sett mig spela pingis tror nog antagligen att jag är en väldigt elak person. Jag är en dålig förlorare och när jag idrottar kan jag ilskna till ibland, när jag spelde pingis var det mer än ibland. Hur som helst, sedan jag slutade med pingisen har jag varit lugn även under idrottsutövande, men idag fick jag ett ilskeinfall. En av motståndarna tacklade mig ganska så hårt i ryggen, så att jag nästan ramlade med ansiktet först över i sargen. I ren ilska slog jag klubban i sargen, med resultatet att klubban gick av. Det var bara att springa ut i bilen och rota fram den gamla klubban, sedan kunde jag spela vidare. Så här i efterhand känns det en aning onödigt, jag fick ju ändå frislag.
Efter matchen trodde jag att jag tappat något som jag verkligen inte vill tappa, nämligen en vante. Jag har varit en mästare på att slarva bort vantar tidigare, men på sistone har jag haft några som är rädd om. De första jag fick som jag verkligen satsat på att ha kvar är liverpoolvantar som jag köpte senast jag var över, de är nu trasiga men jag vet i alla fal var de är. Nu har jag fått riktigt varma tummvantar av Malin som jag är väldigt noga med att ha reda på. När vi satte oss i bilen för att åka ifrån innebandymatchen kunde jag bara hitta en och det gjorde mig orolig. Alla fick kliva ur bilen en gång till och sedan letade vi igenom varenda vrå i bilen, men ingen vante någonstans. Besviken hoppade jag in i bilen och körde hem alla spelare och fortsatte sedan till min egen lägenhet. Till min lycka hittade jag den andra vanten på min soffa när jag kom hem, jag hade plockat in en massa saker från baksätet och då hade en av vantarna råkat komma med. En mycket angenäm upptäckt.

Dagens låt: The Jam - Funeral pyre
And as I was standing by the edge
I could see the faces of those led pissing theirselves laughing