Onda ögat

Tredje dagen med blåöga och jag börjar nu hitta fler positiva saker med skadan. En bra sak med ett ha ett sönderslaget öga och ett skadefritt är att jag numera inte behöver säga till alla elever när de stör, jag har i stället börjat ge dem ett ont öga. Det går till så att när jag tycker att de för oväsen tittar jag på dem, men jag håller över mitt oskadda öga, på så sätt förstår de att jag inte är riktigt nöjd med vad de presterar. Jag har även fått ett smeknamn av min chef, han kallar mig numera för boxaren varje gång han ser mig. Personligen skulle jag föredra att kallas Rocky eller, ännu hellre, Drago, men boxaren går ganska bra det också.
Idag hade jag, tillsammans med några kollegor, en stor redovisning inför alla lärare i Bollnäs kommun, då kändes det lite pinsamt att stå där framme med ett blåöga. Jag hoppas de flesta drog slutsatsen att det var en olycka som låg bakom skadan, så inte de tror att jag är någon vild slagskämpe.
I morgon fyller jag 26 och det känns faktiskt helt okej, även om jag får höra en del gamlingskämt nu och dessutom har elever som försöker få mig att tro att jag börjar bli gråhårig så känner jag mig inte gammal. I fjol hade jag en väldigt bra födelsedag och det är jag övertygad om att jag kommer att ha i morgon också, jag ser redan nu fram emot Malins tårta.

Dagens låt: Weeping Willows - Grains of sand
You’re born a sweetheart
I guess that some people just are
You made me slow down
You stopped me from going too far