Ovanlig komplimang

Idag på jobbet var jag med om något som jag aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, varit med om tidigare. Jag satt på en av bänkarna och hjälpte en elev med lite grammatik när jag fick höra en komplimang som jag aldrig trodde att jag skulle få höra. Det var en av mina elever som sade: "Vad vig du är". Dessutom så verkade det som om hon menade det. Jag tänkte inte ens på att jag satt med ena benet på ett ganska knepigt sätt, än mindre täntke jag på att det skulle vara svårt att sitta så. Men när eleven sade det så insåg jag att jag kanske satt på ett ganska smidigt sätt ändå. Jag kände mig inte lite stolt när jag fick höra det, jag har alltid varit stel och har räknat med att aldrig vara något annat. Nu har jag i alla fall vittnen på att jag kan sitta på en skolbänk med benet på ett ganska smidigt sätt.
Jag vet inte om det var därför jag drabbades av hybris och trodde att jag skulle kunna genomföra en vighetsövning med en av pekpinnarna i klassrummet. På något konstigt vis skulle man ta pekpinnen runt sig ett varv utan att släppa greppet om den, det tog inte lång tid innan jag insåg att jag inte skulle klara av det utan att bryta av den på mitten. Jag nöjde mig med att blivit kallad för vig en gång under dagen, det kan jag leva på mycket länge.

Dagens låt: Bonnie Prince Billy - A king at night