Kaffedarren

När jag var yngre brukade mina föräldrar säga att de hade kaffedarren, de menade då att de druckit mycket kaffe men ätit lite mat och var så hungriga att de skakade. Det är inte många gånger jag haft den känslan. Första gången jag minns att jag druckit så mycket kaffe innan maten att jag skakat var när jag var nere på Arvikafestivalen och jobbade för något år sedan. En av de fördelar vi har när vi jobbar där är att vi får dricka gratis kaffe och just den här dagen hade jag, Bocken och Fredde morgonpasset. När man har morgonpasset så hoppar man över frukosten, så har det alltid varit och så kommer det nog alltid att vara. Lägger man sig vid fyra och ska upp vid tio så ska det mycket till innan man ställer sig och köar i en halvtimme för en limpmacka med halvseg gurka. Den här dagen bestod i stället min frukost av fem koppar kaffe, visserligen små koppar men det kändes av. När vi gick av vårat pass och skulle gå och äta lunch kände jag verkligen hur mina händer skakade, det var nästan lite äckligt. Då förstod jag innebörden av ordet kaffedarr. Idag hände det igen. Jag hade utvecklingssamtal till ganska sent in på eftermiddagen och jag som vanligtvis dricker obefogat mycket kaffe fick då tid till att dricka lite mer. Jag hade ganska mycket planering efter lunch och då måste man ju kaffe i koppen. När det sedan var dags för samtalet och jag skulle sätta mig ner och skriva kände jag hur mina händer nästan skakade, det var så pass illa att när jag skulle börja skriva ner de första orden så kastade jag ner pennan under skrivbordet. Det är kanske inte det bästa sättet att inleda ett utvecklingssamtal på, men sedan gick min kaffedarr över. Jag tror det börjar bli dags för mig att dra ner på kaffet en aning.

Dagens låt: Kris Kristofferson - Me and Bobby McGee