Veckans lista v.39

1. Jens Lekman - Veckans förstaplats är given och motivering känns rätt överflödig. Lekman gjorde en suverän spelning i onsdags.

2. Yossi Benayoun - Benayoun har gjort den här veckans viktigaste mål, målet jag menar är givetvis vinstmålet i matchen mot Wigan igår.Efter två oavgjorda matcher i rad behövde vi verkligen tre poäng och en individuell prestation av Yossi gjorde att vi lyckades med det. Eftersom jag själv spelade match samtidigt så missade jag matchen, men att döma av det jag läst så gjorde vi ingen större insats. Jag har alltid varit positiv till värvningen av Benayoun, han är en spelare som kan gå in och avgöra matcher som låst sig, ungefär som Luis Garcia när han var i klubben. Gårdagens mål är inte det enda som Benayoun gjort den här veckan, han satte vårat första mål i cupmötet mot Reading i veckan också, så hans plats på listan är given.

3. Pavel Brendl - Brynäs har skapat en hel del rubriker de senaste dagarna genom sitt sätt att formera laget, Boork envisas med att bara använda tre kedjor under matcherna trots att man har seriens största trupp, men det fungerer. I veckan visade Brendl varför Brynäs satsat på honom, han gjorde tre mål i hemmamatchen mot Linköping och det var inga dåliga mål heller. Jag hoppas han kommer att fortsätta i samma stil, då kommer Brynäs verkligen bli att räkna med den här säsongen.

4. Rose McGowan - Planet Terror var riktigt bra, en film man helt enkelt bör se. Tarantino såg till att Uma Thurman fick göra sitt livs roll när han tog in henne i Kill Bill, nu har Robert Rodriguez gjort samma sak för Rose McGowan. Hon överraskade verkligen mig med att göra en så bra insats i sin roll och jag tror helt enkelt att jag måste omvärdera henne. Inte nog med att hon spelade bra i Planet Terror, hon gjorde bra ifrån sig i Death Proof också och får man roller i filmer av Tarantino och Rodriguez så måste man onekligen vara en skicklig skådespelerska.

5. Wayne Knight - Helt underbar som Newman i Seinfeld, han är som gjord för att spela rollen och han gör det otroligt bra. Nu är det inte bara för att han spelar Newman som han kommer med på den här veckans lista, det ryktas nämligen om att han kommer att få en roll i uppföljaren till The Punisher. Det är inte Punisher han ska spela, den rollen är han inte som gjord för, men det är en av de goda. Det kommer att bli svårt att ta honom på allvar, men det ska bli väldigt roligt att se honom i en ny roll.

Dagens låt: Fatboy - I break
It’s a different story now, the way my heart ache
But it’s still the same way I break

Plummer bestämmer

Jag har varit ensam här hemma i Svedja hittills under helgen, eller nästan ensam i alla fall, jag har nämligen sällskap av Plummer. Vanligtvis brukar det vara pappa som ser till att Plummer får göra det han ska, men när han är borta ligger ansvaret på mig och det är tydligt att Plummer inte riktigt litar på att jag ska klara det. När jag kom hem från jobbet igår började jag att laga mat åt mig själv, Plummer noterade min egoism och lade sig genast på golvet med sitt huvud mitt i den egna matskålen, sedan började han titta mot mig. Detta var ett tydligt tecken på att han tyckte att han borde vara den som fick mat först. Jag hade inget annat att göra än att hälla upp mat åt honom och sedan fortsätta med min egen mat. När Plummer ätit färdigt gick han bort till vattenskålarna, när jag tittade dit ställde han sig mellan sina två skålar och nosade lite lätt på det gamla vatten som fanns i dem, sedan tittade han mot mig. Det var tydligt att han krävde nytt vatten för att fukta sin strupe. Jag fyllde den ena skålen med nytt vatten, det drack han. När jag sett till att han fyllt på sig var min mat färdig.
När jag ätit färdigt tänkte jag lägga mig vid tv:n och se ännu ett Seinfeld-avsnitt, men det tyckte inte Plummer var någon bra idé. På vägen in till tv:n såg jag att Plummer satt på dörrmattan och tittade mot mig, det var uppenbart att han tyckte att det var dags för en promenad. Jag stängde av dvd:n, klädde mig varmt och tog med mig Plummer ut på en sväng här i byn. När vi kom hem gick Plummer in i tv-rummet, lade sig på sin plats vid öppna spisen och pustade ut, det tog inte lång tid innan han började snarka. Nu var hans fredagkväll avklarad, då kunde jag fördriva tiden som var kvar hur jag ville.

Dagens låt: Bright Eyes - Arienette
Well the wicked are vultures, and they bake in the canyons.
They circle in sunlight and wait for their victims
to collapse and call to them

Disk

Jag brukar aldrig falla för grupptryck. Genom hela mitt liv har jag gjort det jag trott på och inte brytt mig så mycket om vad andra tyckt om det jag gjort. Jag lyssnar på musik som jag gillar, bryr mig inte om vad andra säger. Jag ser filmer och serier som jag gillar, bryr mig inte om vad andra säger. Jag läser serier som jag gillar, bryr mig inte om vad andra säger. Jag använder kläder som jag gillar, bryr mig inte så mycket om vad andra säger. Idag var det ett av de få tillfällen i mitt liv som jag fallit för grupptrycket, men efter dagar av tjat och kommentarer gick jag emot mina egna åsikter och gick och diskade min kaffemugg. Jag brukar annars bara diska den inför lov, jag har bara kaffe i den och tycker inte att det spelar någon roll om jag diskar den eller inte. Även om man diskar den blir den lika skitig på insidan efter någon dag, men efter att några elever fått mig att inse att det kanske inte är så hälsosamt att låta bli att diska den så följde jag deras råd och rengjorde den.
Ikväll ska jag spendera ännu en fredag här i Svedja, i morgon är det nämligen årets sista match i fotbollen. Som tur är har jag två skivor kvar att se av min Seinfeld-box, kvällen räddad.

Dagens låt: Walker Brothers - Make it easy on yourself
And if the way I hold you, can't compare to his caress
No words of concilation will make me miss you less

Tack Jens

Att spelplats Gävle är bland det bästa som hänt Gävle visste jag redan innan gårdagen, men efter Jens Lekmans underbara spelning är det än tydligare.
Innan Jens kom in på scenen uppträdde en amerikansk komiker vid namn Todd Berry, det var en intressant bekantskap. Han var rolig trots att han egentligen inte sade några skämt, sättet han sade allting på fick honom att bli rolig ändå. Men han var trots allt bara uppvärmning för vad som komma skulle.
Lekman inledde med Black cab och sedan följde en lång radda med underbara låtar framförde med både humor och inlevelse. Lekman har fått en dimension till i sin musik i och med den nya skivan och det är låtarna därfrån som gör att den här spelningen lyfter till riktigt höga höjder.
And I remember every kiss, The opposite of hallelujah och framför allt Friday night at the drive-in bingo är helt enkelt otroligt bra låtar, som blir ännu bättre när de framförs live.
Lekmans band blandar blockflöjtar med dragspel, tvärflöjt och fiol och det låter inte som något annat jag hört live tidigare. Ibland känns det som om Lekman spelar musik från ett annat årtionde, men det är utan tvekan bra musik. Avslutningen av det första extranumret, Jag tyckte hon sa lönnlöv, är uppe på samma nivå som när Moneybrother avslutade med Bara ett fån gör så mot sig själv när han spelade här i Gävle i fjol. Den låten ligger väldigt nära Paus skiva och det är bland de bästa betyg man kan få för en låt. När Jens sedan kom in och spelade Julie utan att plugga i gitarren var det nästan en magisk stämning i lokalen. Han gick runt bland publiken och sjöng och vi som hade äran att få vara på plats bara satt i våra stolar och njöt. Jens Lekman är riktigt, riktigt bra nu, se till att ni inte missar honom på den här turnén.

Dagens låt: Jens Lekman - A Sweet Summers Night on Hammer Hill
oh, it's hard to stay with the subject
when you think you of something so perfect

Lekman på Skottes

Jag är nu just hemkommen från Jens Lekmans spelning på Skottes, eftersom jag inte riktigt hunnit smälta denna uppvisning spar jag med min recension till i morgon och bjuder på ett gäng bilder så länge.

Liv med biljett.

Jag med smått galen blick och min biljett.

Jens...

...Lekman

Dagens låt: Jens Lekman - Jag tyckte hon sa lönnlöv
För hon sa att allting var lönlöst
Men jag tyckte hon sa lönnlöv

Skoproblem

För några veckor sedan såg mina gamla skor till att jag fick mig en blåtira, därför köpte jag nya. När jag hittat ett par ntya skor som jag gillade köpte jag dem och trodde att jag skulle slippa bekymra mig över vad jag har på fötterna, så var det inte.
Redan första dagen jag gick med mina nya, fina skor på jobbet märkte jag en stor nackdel med dem, de knarrar och det rejält. När jag sätter min häl på ett visst sätt gnids den mot den bakre delen av min så sko så att den avger ett ljud som är rejält irriterande. jag har gått runt och stört mig på det här sedan den dag jag köpte skorna och det blir tyvärr inte bättre av att man gått in dem heller. En av mina kollegor har tipsat mig om att man kan smörja in fötterna med vaselin, då ska det inte knarra, men det är nog också det enda positiva med att ha skorna fulla med vaselin.
För att få det hela att låta mindre har jag börjat försöka att sätta ner fötterna lite mer långsamt, åtminstone när jag går i klassrummet, men det går inte så bra. Med mina gamla skor hade jag aldrig det här problemet, de var tysta, men de var i stället trasiga. Mina nya skor gör att jag slipper riskera skador när jag går lite snabbare än vanligt genom korridoren, men de håller i stället på att göra mig galen med sitt knarrande. Jag hoppas de blir bättre när de är riktigt slitna, för ett år med sådant här oväsen från fötterna tror jag inte att jag står ut med.

Dagens låt: Jens Lekman - And I remember every kiss
And I would never kiss anyone
Who doesn't burn me like the sun

Planet Terror

Tomma skallar, en pungkulesamlande forskare, söndertryckta varblåsor, sönderskjutna kroppar och allt med glimten i ögat, Planet Terror var nästan bättre än jag först trodde.
Robert Rodriguez har utan tvekan gjort en kanonfilm. En förutsättning för att man ska uppskatta filmen är att man vet vad man ger sig in på, för det är onekligen en väldigt speciell film och det är ett plus om man inte är kräsmagad(det är jag, men jag lyckades stå ut ändå).
Skådespelarna är klockrena, det var roligt att se Michael Biehn, har inte sett honom i så många stora roller sedan Terminator. En som överraskade mig var Rose MacGowan, jag brukar inte ha så stora förhoppningar på skådespelare från halvkassa tv-serier(har egentligen ingen åsikt om Förhäxad, men jag hatar den eftersom den är anledningen till att det finns människor som pratar om Smiths klassiker How soon is now? som "låten från Förhäxad" och det gillar jag inte alls) men hon är riktigt cool i sin roll. Lite roligt att se Carla´s lillebror från Scrubs i hjälterollen också.
Musiken i filmen var perfekt, det brukar den vara i Rodriguez filmer, och man kunde höra ett smakprov av Chingon vid ett tillfälle i filmen. Filmen innehåller en del intressanta vändningar och coola oneliners, hela tiden underhållande. Enbart den fejkade traliern för Machete är värd inträdet. Planet Terror är en film man bör se.

Dagens låt: Saybia - Gypsy
A mans desire setting souls on fire
I'm flesh and bone though
I'd never make it through this life on my own
I'm flesh and bone

Veckans lista v.38

1. Magnus Betnér - Nu är det bara några veckor kvar innan det är dags för Betnérs framträdande här i stan, tydligen har biljetterna sålt så bra att man bestämt sig för att göra två framträdanden under stoppet här. Det är skönt att se att gävlefolket vet vad som är bra humor. Betnér har varit i Gävle för inte så längesen, han uppträdde nämligen här på första maj. Här kan ni se ett klipp från det framträdandet och om ni inte har kollat igenom allt som finns med honom på youtube så är det dags att göra det snart. Man kan dessutom beställa hans dvd från hemsidan, här kan ni se ett klipp från den, köp den.

2. Ola Klüft - Skivan har fått blandad kritik i tidningarna, men jag håller fast vid att Perishers nya album är riktigt, riktigt bra. Den dystra stämningen som fanns på de två första skivorna finns kvar, men det känns ändå nytt och fräscht. Jag hoppas Perishers gör som Moneybrother, Laleh, Sophie Zelmani, Weeping Willows, Concretes, Fatboy, Jens Lekman och Fläskkvartetten och skriver in Skottes Musikteater som ett av sina stopp på turnén som jag antar kommer nu när skivan är ute.

3. Dirk Kuyt - Kuyt räddade oss mot Porto i tisdags, vi gjorde en riktig skitmatch och förtjänade egentligen inte en poäng. Kuyts mål kom när man bara satt och väntade på att vi skulle åka på ännu ett baklängesmål och det var väldigt skönt att se hans boll gå i nät. Det har inte varit en bra vecka för oss, först tappad poäng i CL och sedan skador på både Agger och Alonso, sedan avslutade vi veckan med att kryssa hemma mot ett skitlag som Birmingham. Nu måste vi se till att vinna nästa match, annars riskerar vi att sabba den fina starten vi fick av serien.

4. Robert Rodriguez - Ikväll ska jag se den andra delen i Grind House-serien, den första delen var regisserad av Quentin Tarantino och den var givetvis grymt bra. Den andra delen, som jag ska se ikväll, heter Planet Terror och är regisserad av Robert Rodriguez. Rodriguez har tidigare gjort filmer som SinCity, From dusk til dawn och Desperado, han har även regisserat ett av rummen i den väldigt underhållande Four rooms. Han har alltså gjort en hel del bra grejer i sin karriär. Hans filmer brukar vara väldigt speciella, ofta ganska brutala och väldigt välgjorda. Förutom att han är en skicklig regissör är Robert Rodriguez också ledare för bandet Chingon, dem upptäckte jag när jag såg den här videon på extramaterialet till Kill Bill 2. Jag gillar dera musik skarpt pch jag såg genast till att skaffa mig den skiva släppte för något år sedan. Rodriguez är skicklig och har talang, Planet Terror kommer säkert att vara skitbra.

5. Jean-Claude Van Damme - Jaha, då var det dags igen, Van Damme har släppt en ny film och eftersom jag har alla så måste jag köpa även den här. Hard Corps väntade jag med att köpa tills den var billig och begagnad, har inte sett den ännu men jag ska snart ta tag i det. De senaste åren har Van Dammes filmer hållit en ganska jämn nivå, en ganska medioker nivå. Det är inte som förr i tiden, när Van Damme sparkade som ingen annan. Jag hoppas Van Damme pensionerar sig snart, jag blir mindre och mindre stolt över min samling, men så länge den innehåller filmer som Kickboxer, Double Impact och Death Warrant kan jag stå för att jag äger alla Van Dammes filmer.

Dagens låt: Tindersticks - Another night in
And I can see you push your hair behind your ear
Regain your balance
Doesn't matter where she is tonight
Or with whoever she spends her time
If these arms were meant to hold her
They were never meant to hold her so tight

Fredagkväll i Svedja

Jag spenderade gårdagskvällen hemma i mina föräldrars hus i Svedja, anledningen till det var att jag ska spela fotboll idag. Mina föräldrar var inte hemma, så jag hade huset för mig själv, men i Svedja finns det inte mycket att göra en fredagkväll. Mina kompisar som jag umgicks med när jag bodde här i ungdomen har flyttat ut för flera år sedan och det närmaste stället att bege sig för att träffa folk är kiosken i Kilafors och det var nog åtminstone 10-12 år sedan det var det minsta intressant. Som tur var hade jag lite sällskap här hemma, nämligen Plummer. Han har varit hos några vänner till mina föräldrar medan de varit bortresta, men nu var han tillbaka. Nu var inte Plummer mycket till stöd den här kvällen, han var så trött efter sin frånvaro att han låg och snarkade hela kvällen. Jag bestämde mig för att kolla upp vad som var på tv under kvällen, till min stora glädje visade SVT2 en dokumentär om James Dean. När den intressanta timmen var över var det tomt i tv-tablåerna. I brist på annat började jag titta på Sacry Movie 4, herrejävlar vilken dålig film det var. Jag brukar kunna uppskatta låga skämt, men det här var makalöst lågt och mil ifrån att vara ens i närheten av roligt. Jag stängde av filmen efter tio minuter, de tio minuterna hade jag kunnat spendera på många bättre sätt. När jag insåg att det inte fanns något att se på tv gjorde jag det enda rätta, jag satte i skiva två av Seinfeld säsong åtta och fick njuta av högklassig humor. Seinfeld kan rädda de flesta kvällar.

Dagens låt: The Perishers - Almost pretty
Now a new day comes
I wish it could slow down

Nu är det snart dags

Jag har massvis med bra konserter att se fram emot inom de närmaste månaderna, först ut är Jens Lekman nästa onsdag. Honom har jag bara sett live en gång tidigare, så det kommer att bli mycket intressant.

Those words of wisdom I had prepared
All seemed to vanish into thin air

Mot mina egna principer

Idag har jag gått emot mina egna principer, jag har gjort något jag sagt att jag aldrig skulle göra, jag har nämligen ritat på tavlan. Bland det första jag sade när jag började att jobba som lärare var att jag aldrig skulle rita och att jag aldrig skulle sjunga, detta har jag skött hyfsat fram till idag. Förra läsåret ritade jag taggtråd på tavlan, det krävdes för att min förklaring av skyttegravskriget skulle bli bra, men annars ritade jag inte mer än en pekpinne under hela året. Idag föll jag för trycket och ritade igen, jag ritade dessutom något som jag egentligen är emot. Det var när jag spelade ett spel med min klass som ett av lagen gjorde ett skämtsamt svar, det var fel men ganska fyndigt. Därför ritade jag en smiley bredvid deras poäng, det hade de förtjänat. Om min förra klass sett mig då hade de blivit förvånade, de vet vad jag tycker om smileys. Det var inte slut med det, när jag ritat smileysen krävde de andra två grupperna att de också fick en varsin bild till sina gruppnamn. En grupp, som hette Halvbonden för att hedra sin mentor, ville att jag skulle rita en åker och den sista gruppen, som hette Radio Ga-Ga, ville att jag skulle rita en radio bredvid deras namn. Jag ritade åkern först, det är något som inte ens jag kan misslyckas med, även om de kommenterade att den såg osådd ut. Sedan skulle jag rita en radio, det gick inte lika bra. När jag var färdig kom genast en kommentar om att det såg ut som en åker med en mast på, en inte helt obefogad kommentar. Det var nästan som när jag skulle rita en bil på tavlan en gång när jag var vikarie, det blev så dåligt att jag fick kalla det för barnvagn i stället. Nu har jag i alla fall blivit påmind om att jag inte ska rita på tavlan, det fanns en anledning till att jag bestämde mig för det redan första dagen på mitt jobb.

Dagens låt: The Perishers - My heart
It’s my heart you’re taking
It’s breaking bit by bit
It’s my heart you’re dealing with
But you don’t know about it

I vägen på vägen

Idag var jag på konferens efter jobbet, den höll på ganska länge, därefter åkte jag och tränade. När träningen var över var klockan närmare sex och jag kunde äntligen åka hemåt. När man åker hem så sent så vill man bara komma hem, så fort som möjligt, så blev det inte idag. Vägen från mitt jobb är inte direkt gjord för omkörningar, ska man köra om är det enstaka bilar som går ovanligt sakta, detta gav mig problem idag. Precis innan jag kom in på en sträcka där det är omöjligt att köra om utan att riskera livet hamnade jag bakom en lastbil, den körde 80 på 90-vägen. Strax innan jag kom in på en sträcka där man kan köra om kom jag och lastbilen ikapp en till lastbil, den körde i 70. Eftersom det kom trafik från det andra håller hela tiden kunde jag aldrig försöka köra om de här två klossarna, men det skulle bli ännu värre. Precis när vi kom in på en sträcka där det är heldraget hamnade jag och de två lastbilarna bakom en traktor, den körde i 40. Där fick jag ligga och krypa fram i säkert tio minuter innan det blev möjligt att ta sig om och hela min färd blev nog en kvart längre än den brukar bli, det var ingen höjdare med tanke på att jag var både trött och hungrig. Hem kom jag i alla fall och då möttes jag av något som gjorde mig en aning gladare, nämligen en leverans från Ginza där The Perishers nya skiva fanns med. Jag har bara lyssnat igenom den två gånger än, men det verkar lovande. Först Moneybrother, sedan Saybia och Jens Lekman och nu The Perishers, den här skivhösten kan man inte klaga på.

Dagens låt: The Perishers - Is it over now?
Life will go on, why not fantasize?

Var det allt?

Idag var det dags för floursköljningen, precis som jag fruktade fick även jag som lärare deltaga i det hela. Jag fick en klassisk plastmugg med lite flour i botten, sedan var det bara att förbereda sig på sköljandet. Hon som delade ut muggarna sade åt oss att hälla i flouret i munnen, sedan började hon ta tid. Efter en minut sade hon stopp och alla spottade tillbaka innehållet i muggen och slängde den sedan. Min första känsla när jag spottade ut var förvåning, var det inte värre än så här? Som jag mindes det från lågstadiet så smakade det illa och nästan lite obehagligt, det som vi fick skölja idag smakade nästan gott. När jag gick i lågstadiet brukade jag få ont i käkarna av sköljningen, nu kändes det inte ens. Jag hade för mig att sköljnigen på lågstadiet varade i åtminstone fem minuter, men tydligen var det inte mer än en minut som gällde. Alla i min generation som sköljt flour minns det, då kan det inte ha varit så simpelt som det var idag. Var det bara för att man var liten som man uppfattade det hela som en mycket större och jobbigare uppgift än det tydligen var? Jag hade pratat upp det här för min elever, jag hade berättat att de fick räkna med att käkarna skulle värka och att det de skulle gurgla skulle smaka illa. De tittade nästan besviket på mig när det hela var över, det blev inte alls någon utmaning för dem. Det var ungefär som när jag såg Raj Grottpojken igen för något år sedan, det var inte alls så som jag föreställt mig. I Rajs fall var serien mycket sämre än jag mindes, flouren var inte alls lika jobbig som jag hade för mig, men trots det måste jag erkänna att jag blev lite besviken.

Dagens låt: Saybia - The one for you
She fades away to a land far away
She takes no time
To explain why she goes

Flourtanten tillbaka

Hela min generation minns nog hur det var att sitta där i klassrummet tillsammans med klasskamraterna och gurgla runt flour i munnen. Flera gånger i månader kom tanten med de där små vita muggarna, sedan var det bara att skölja tills käkarna värkte. Smaken var det inget större fel på, men det är ingen tvekan om att det var rejält påfrestande för munnen. När jag gick på mellanstadiet försvann flourtanten, det vore en lögn att påstå att hon var saknad. Nu är hon tillbaka, den här veckan ska nämligen mina elever få skölja flour för första gången i sina liv. Jag vet inte varför man tog bort flourtanten och jag vet inte riktigt varför hon nu kommer tillbaka, det har säkert med ekonomi att göra, men jag tycker att det är roligt att den här gamla traditionen kommer tillbaka. Hela skolan ska få skölja i morgon och eftersom jag ska gå dit med min klass finns det en risk att jag kommer att få återuppleva gamla minnen och gurgla lite jag också.
Musikmässigt har jag verkligen fullt upp nu, jag har både Jens Lekmans nya och Saybias nya att lyssna igenom ordentligt innan Perishers nya släpps i veckan. Saybias skiva har jag i bilen nu och ju mer jag lyssnar, desto mer imponerad blir jag. Jag tyckte att den förra skivan man gjorde var en aning ojämn, vissa låtar, som I surrender, var riktigt bra medan vissa kändes väldigt slätstrukna. Den här skivan är jämnare och singeln man släppt förtjänar utan tvekan att bli en hit.

Dagens låt: Saybia - Angel
Never felt so alone
Stripped naked and cold to the bone
Lost my faith in her on my own
With no queue by the door to my home

Veckans lista v.37

1. Jens Lekman - Det var några år sedan jag upptäckte Rocky Dennis, det var låten Black Cab som gjorde att jag fick upp ögonen för honom. Det tog inte så lång tid innan artistnamnet övergavs och Rocky Dennis blev till Jens Lekman. Den första skivan han gjorde under sitt riktiga namn var riktigt bra och singeln fick en del speltid i tv, samma sommar såg jag honom live i Arvika och det var en bra spelning. Lekman har alltid varit bra och nu när den skivan varit på gång ett tag har jag varit väldigt nyfiken på att höra den, det första smakprovet hittade jag här och jag blev inte besviken. Nu har jag haft skivan i en knapp vecka och jag måste säga att den här skivan är enormt bra. Den är bättre än hans första skiva, grymma texter och ett riktigt skönt sound. I slutet av september kommer Lekman till Gävle, tack för det Spelplats Gävle.

2. Thomas Pareigis - Fatboy kommer till Gävle i oktober, återigen är det Spelplats Gävle som ligger bakom bokningen, de blir bara bättre och bättre. Jag köpte Fatboys skiva förra året utan att ha hört en låt med dem innan, i musikbeskrivningen nämnde man Roy Orbison, Chris Isaak och Smiths bland de artister som Fatboy påminde om, kunde inte gärna vara annat än bra då. När jag sedan tittade i skivhäftet såg jag att två från Weeping Willows varit med och hjälpt till vid inspelningen, det gjorde inte saken sämre. När jag sedan lyssnade på skivan insåg jag att jag gjort ett fynd, den var skitbra. Jag trodde inte att rockabilly var något för mig, men efter att ha hört Fatboy måste jag nog byta åsikt i den frågan. Thomas Pareigis är sångare i bandet och nu ska jag alltså för första gången höra honom sjunga live, 20 oktober smäller det.

3. Robert Downey Jr. - Nu har den första teasern kommit till nästa års film om marvelhjälten Iron Man. I rollen som Tony Stark/Iron Man finns Robert Downey Jr. Jag tyckte redan från början att han var ett mycket bra val och att döma av det man kan se i teasern verkar det stämma. Resten av rollistan ser väldigt spännande ut, med Gwyneth Paltrow, Jeff Bridges, Hilary Swank, Terrence Howard och Samuel L Jackson. Jon Favreau har inte regisserat många filmer i sin karriär, men jag hoppas verkligen att han får till den här filmen på ett bra sätt. Ska men göra film av en marvelserie ska man göra det bra, precis som Bryan Singer gjorde med X-men och till viss del även Sam Raimi gjort med Spider-Man. Andra maj nästa år blir en intressant dag.

4. José Reina - Vi gjorde ingen bra insats igår, fantasilöst anfallsspel och alldeles för många bolltapp på mitten. Den som räddade oss från en sur förlust var Pepe Reina, hans straffräddning var högklassig och under resten av matchen ägde han straffområdet. Reina ger backlinjen en helt annan trygghet än Dudek verkade göra och den inledning han gjort på den här säsongen har varit riktigt bra. Inte ett enda insläppt spelmål, bara två straffar, och ett klart mer stabilt spel i luftrummet. Reina är en av ligans, och världens, bästa målvakter.

5. Wes Anderson - Jag gjorde ett otroligt fynd på tradera i veckan, jag hittade nämligen Rushmore för 19 kronor, utan att behöva betala frakt. Rushmore är en av Andersons tidiga filmer och den är helt oemotståndelig, som vanligt i Andersons filmer är det strålande skådespelarinsatser och en rätt skruvad handling. Wes Anderson är en av mina absoluta favoritregissörer och det ska bli ett nöje att se Rushmore igen.

Dagens låt: Fatboy - This Tear Will Never Leave My Eye
Riding down this road in a trance
All I ever wanted was a chance
I’ll never be this close to you again
And this tear will never ever dry

Hektisk lördag

I morgon blir det fullt upp från morgon till kväll, trots det kommer jag att missa saker som jag hade hoppats hinna med. Mina föräldrar är bortresta, så jag ska börja med att ta en promenad med Plummer. Syster kommer hit och gör mig sällskap, så jag slipper gå ensam. När jag tagit promenaden är det dags att åka ner till byn för fotbollsmatch. Matchen ligger samtidigt som mitt korplags innebandymatch, men den här gången får fotbollen gå före. Laget vi ska möta innehåller bland annat några av mina tidigare och även nuvarande elever, så det får jag givetvis inte missa. När matchen är slut hinner jag knappt duscha, då är det nämligen dags för Liverpool att spela match igen efter det dryga landslagsuppehållet. Det är bortamatch mot Portsmouth som gäller och det kommer säkert att bli en tuff uppgift, men vi bör ta tre poäng trots det. När den matchen är slut ska jag sätta mig bilen och åka hem till Gävle, där vankas det fest för en kompis och det får inte heller missas. Någonstans mellan allt det här ska jag hinna in med Plummer hos hans helgvakt, det kommer onekligen att bli en hektisk dag. Därför blir fredagkväll väldigt, väldigt lugn, kommer inte att göra många knop.

Dagens låt: Jens Lekman - Into eternity
If I had to choose a moment in time to take me into eternity
I would choose this moment with you in my arms
I know we´ve lost the final battle, I know we are prisoners

Tillbaka till forden

Idag lämande jag in min volvo på service, den har gått rätt länge utan nu och bromsarna började att låta slitna, så det var på tiden. Med volvon ute ur bilden var det en gammal vän som tog mig till jobbet, nämligen forden. Forden använde jag under min första termin som lärare och även om det var en del skavanker på den så fungerade den alltid när det som mest behövdes. Det allra bästa med den var att den alltid startade när det var vinter och kallt ute, trots att jag inte använde motorvärmare. Nu var det ett tag sedan jag körde bilen och det var minst sagt ovant att återigen försöka vänja sig vid kopplingen som alla misslyckas med första gången. Vanligtsvis brukar man kunna smyga upp kopplingar när man kör, men på forden är det ingen idé, där tar den nämligen inte förrän den är i princip helt uppe. Jag hade en riktigt bra snits på det där när jag körde bilen ofta, men nu när det var ett tag sen var det lite svårare. Det tog dock inte så lång tid innan jag kommit in i det igen och då var det som om jag och forden aldrig separerat, kopplingen fungerade precis lika bra som den gjorde förr. Förutom att bromsarna var en aning knackiga så var bilen i storslag, den tog mig till jobbet utan minsta problem och med Saybias nya skiva i högtalarna blev det en riktigt trevlig resa. När jag kom hem var volvon redo att ta över igen, men det var roligt att återse min gamla ford och det var säkert inte sista gången vi tog en tur tillsammans heller.

Dagens låt: Embrace - Fireworks
And I won't need convincing
I've seen enough to want to try and change things
You fell in love, I fell in line
I thought I found my place
Before I knew how much it cost to play it safe

Saybia tillbaka

Idag fick jag nya skivan, verkar riktigt lovande.

It's not the world that's out of order
It's me, it's me

Pavarotti

Förra veckan gick en riktig musiklegendar bort, nämligen Luciano Pavarotti. jag har faktiskt sett honom live en gång, när han uppträdde i Göteborg tillsammans med Placido Domingo och José Carreras. Året var 1996, kan ha varit 95 men jag tror det var 96. Det var inte riktigt min idé att jag skulle se honom, men vi var på semester med familjen och mina föräldrar tyckte att det skulle vara roligt att se honom. Jag var då 14 år och lyssnade uteslutande på svensk trallpunk, det är ganska långt ifrån opera, men konserten blev en upplevelse större än jag väntat mig.
Det var den allra första riktiga storkonsert som jag besökte och det var riktigt häftigt, arrangemanget var väldigt proffsigt och det var hur mycket folk som helst där. Musiken var dessutom mycket bättre än jag väntat mig, även om jag kanske inte sprang hem och lyssnade på opera efter spelningen var slut så uppskattade jag varje minut av framträdandet. För mig är det ett bevis på att Pavarotti var en stor artist, trots att jag egentligen inte lyssnade på den musiken så kunde han få mig att sitta på stolen och koncentrerat lyssna till de låtar som framfördes. Jag är glad över att jag följde med på spelningen och inte stannade utanför och lyssnade utan biljett, som jag gjorde när syrran var på Rolling Stones några år senare.

Dagens låt: Moneybrother - Downtown train
Får jag se dig ikväll?

Jobbig start

Den här veckan inleddes på ett jobbigt sätt, i morse när jag vaknade fanns det nämligen ingen mjölk i kylskåpet. Jag borde visserligen ha varit beredd på det eftersom jag märkte det redan när jag skulle gå och lägga mig, men det hann jag glömma bort innan jag vaknade och därför blev jag både förvånad och irriterad när jag klev upp. Mjölk är en av de absolut viktigaste beståndsdelarna i min frukost, jag äter nämligen havregrynsgröt med lingsonsylt, dessutom dricker jag oboy. Oboy är rätt svårt att fixa utan mjölk, även om pulvret går att äta som det är blir det rätt tort och inget som passar som frukost. I stället för oboy fick det bli juice, men det är inte alls lika gott och eftersom jag druckit oboy till frukost i nästan hela mitt liv kändes det inte som en riktig sådan när oboyen saknades.
Gröten tillagade jag ändå, jag klarar inte en hel dag utan den. Utan mjölk blir den tyvärr ganska torr, milt uttryckt. Trots att jag lade ner lite extra sylt i den var det inte alls samma sak som det brukar vara och min morgon blev således en missräkning. Lägg till det att jag dessutom har så pass lite kaffebönor kvar att jag inte kunde brygga kaffe till termosen så förstår ni vilken jobbig inledning jag fick av den här arbetsveckan.
Tur att jag har bra musik i bilen, det gjorde så att jag ändå var på gott humör när jag kom fram till jobbet.

Dagens låt: Bright Eyes - An attempt to tip the scales
I think you lost what you loved in that mess of details.
They seemed so important at the time

Veckans lista v.36

1. Mats Jingblad - Idag tog Peking tre nya poäng och det är i princip klart att det blir allsvenskan för laget nästa år, det är verkligen på tiden. Jag var skeptisk till Mats Jingblad som tränare för Norrköping, men nu har han tagit upp laget till högsta serien igen och jag är övertygad om att man kan hålla bra klass även där. IFK Norrköping är ett klassiskt lag, de ska helt enkelt hålla till i allsvenskan. Tiden i superettan har varit lång och seg, jag trodde det skulle gå fortare att komma tillbaka än det gjorde. Å andra sidan var det nog bra att man inte gick upp direkt, laget man har nu är bättre rustat för allsvenskan än man var då och om spelarna stannar kvar kan det komma att bli en väldigt intressant allsvenska nästa år.

2. Ryan Adams - Det börjar att närma sig nu, min första konsert med Ryan Adams. De senaste dagrana har jag lyssnat en hel del på Heartbreaker, hans första soloskiva, den är verkligen otroligt bra. Igår tittade jag lite på live-dvdn jag har med honom, om han håller samma klass live fortfarande som han gjorde när den spelades in kommer det att bli en oförglömlig afton på Chinateatern i november. Ryan Adams live, det kommer att bli otroligt häftigt.

3. John Wayne - I veckan såg jag min första film med denna klassiska filmhjälte, filmen jag såg hette Dilligensen och hade tydligen nominerats till ett gäng med oscars när den kom, någon gång på 60-talet. Att Wayne är en av de stora hjältarna i filmhistorien är inte sås vårt att förstå, han var klockren i sin roll och trots att filmen hade en hel del år på nacken så höll den bra. Westernfilmer är oftast underhållande och Dilligensen var inget undantag, mycket tack vare John Wayne.

4. Ola Klüft - Snart släpper The Perishers ny skiva och det är verkligen på tiden, det har gått några år sedan den förra skivan kom och det ska bli spännande att höra hur bandet utvecklats. Perishers spelar en musik som passar mig perfekt, det är dyster pop med bra texter och skönt sound. Jag såg dem live i Sandviken för några år sedan och då gjorde de en kanonspelning, trots att vi var väldigt få som var där för att se dem. Om nya skivan har låtar i samma klass som t.ex My heart från förra skivan så kommer det att bli en fröjd att lyssna igenom den när den kommer nästa vecka.

5. Ray Romano - Jag har missat de flesta komediserierna i helgen, men Alla älskar Raymond såg jag i alla fall. Det är inte en av mina favoritserier, men att det är en bra serie att ligga och slappa till en söndagmorgon innan man börjar med arbetet. Vissa avsnitt är riktigt roliga, men det är också vissa avsnitt som är sega, det är alltså en ganska ojämn serie.

Dagens låt: The Perishers - Trouble sleeping
It’s you
Why’s it always you
and never me?

Pappa räddade matchen

Igår hade vi säsongspremiär i innebandy med CSKA Gorbatjov, för min del höll premiären på att ta slut innan den började. När jag åkte till Gävle i fredags var jag noga med att stoppa ner mina inneskor och min lingon-med-mjölk-färgade matchtröja, jag såg till att få med mig ett par shorts att spela i också. Jag trodde jag var redo för match, så var det inte.
När jag igår skulle åka iväg och hämta Gorbatjov för att sedan åka vidare till matchen tittade jag i bakluckan på bilen för att se om min klubba som vanligt låg där, det gjorde den inte. Med en halvtimme kvar till match stod jag utan klubba och utan klubba är det rätt svårt att spela innebandy, eftersom jag är högerfattad så har jag inte heller någon i laget jag kan låna klubba av. Nu var jag alltså tvungen att få fram en klubba och det snabbt. Som tur var var mina föräldrar på besök hos min syster här i stan och de var nere i centrum på en shoppingrunda. Jag tog fram min mobil, som för övrigt precis höll på att få slut på batteriet, och ringde till dem. Pappa fick i uppdrag att gå och köpa en klubba åt mig, medan jag åkte och hämtade Gorbatjov, sedan skulle jag hämta upp den på en vändplan inne i centrum. Allt gick problemfritt, fram till det att jag kom till vändplanen och skulle hämta upp klubban. Där var det så många bilar att jag inte kunde stanna och gå ut, därför fick Gorbatjov springa ut och hämta klubban medan jag satt kvar med bilen igång. Jag kände mig lite som en bankrånsförare när jag satt där i bilen och väntade på att Gorbatjov skulle komma springande med bytet, men om det varit ett rån hade vi troligtvis blivit infångade ganska snabbt, det tog nämligen ett tag innan vi lyckades ta oss ut ur stan. När Gorbatjov kom tillbaka in i bilen skulle jag bara vända och åka iväg till hallen där matchen skulle spelas, det var inte helt enkelt. Vändplanen framför mig var full, så där kunde jag inte åka in och vända, och bakom mig stod två bilar och väntade på att jag skulle flytta på mig. Lyckligtvis insåg bilarna bakom mig att jag var ganska fast där jag stod, så de flyttade på sig. Sedan kunde jag, efter viss möda, vända och köra iväg mot matchen. Vi hann värma upp i fem minuter innan det var dags för match, men jag hade i alla fall en klubba att spela med när domaren blåste igång. Hur det gick i matchen kan vi ta någon annan gång, men i framtiden ska jag alltid se till att ha en klubba till hands när det vankas innebandy.

Dagens låt: Ryan Adams - Amy
I go to the places where we used to
I feel sad
I am out here looking for you

Scoutledaren

En av mina kollegor har en förkärlek för fräckisar, alltså mindre rumsrena skämt. Jag tycker oftast att skämten är bra och när de inte är bra är de så dåliga att de blir roliga därför. Eftersom jag jobbar tillsammans med honom en hel del får jag ofta höra de här fräckisarna mer än en gång, men igår slog han något slags rekord, han såg nämligen till att jag fick höra samma vits vid fem tillfällen, den var inte lika rolig den femte gången.
Jag är själv ganska dålig på att berätta vitsar, jag kommer sällan ihåg hela vitsar som jag hör och jag har inte riktigt det engagemang som krävs när jag berättar. Det finns i alla fall ett knep som jag brukar ta till när jag blir ombedd att berätta en rolig historia, som oftast gör att jag slipper få frågan igen. Knepet jag använder mig av är att jag berättar en vits som är lång och som har ett otroligt lågt skämt som avslutning, den här vitsen heter Scoutledaren och det var min syster som berättade den för mig när jag var yngre. Personligen tycker jag att det är en ganska så bra vits, men det är inte ofta jag får de flesta av lyssnarna med mig på det. Det bästa med den är att man kan göra den precis hur lång som helst och ju längre man gör den desto mer irriterade kan lyssnarna bli av poängen. Det är inte bara en gång jag använt mig av den för att komma ur en vitsberättande position.

Dagens låt: The Jam - Absolute beginners
I lost some hours thinking of it
I need the strength to go and get what I want
I lost a lifetime thinking of it
an' lost an era daydreaming like I do

Säsongsskifte

Igår, när jag var på föräldramöte med min klass, spelade CSKA Gorbatjov säsongens sista fotbollsmatch. Den slutade med säsongens första seger i ligaspelet, i cupen blev det två vinster innan vi kom in i en liten formsvacka. Resultatet blev 2-1 och det var ett trevligt besked att när jag kom hem. I och med att fotbollen är över tar en ny säsong vid, nämligen innebandysäsongen. Det här blir vår tredje säsong, vi börjar alltså bli riktigt etablerade. Vi har inga nyförvärv, förutom en målvakt som kan komma att hoppa in ett par matcher, men vi är alla ett år äldre och mer rutinerade. På lördag har vi säsongsupptakt hemma hos Kusen för att lägga upp säsongen, vårat mål kommer troligen bli att vinna fler matcher än i fjol(en) och placera oss högre i tabellen än i fjol(näst sist). Det är mål som inte känns orimliga att uppnå, trots att både Jeppe på Berget och Fugelsang lämnat Gävle och inte kommer kunna medverka i alla matcher.
På lördag väntar cupmatch, helgen efter är det retur, sedan inleds seriespelet och då kommer CSKA att vara redo.

Dagens låt: Jeff Buckley - Forget her
oh my tears are falling down as i try to forget
the love was a joke from the day that we met

Tvivelaktigt talesätt

Ibland brukar man säga att man känner till något lika bra som sin egen ficka, med det menar man att man känner till något väldigt bra. Den som kom på det talesättet kan inte jobbat i skolans värld, där har man inte alltid så stor koll på vad som finns i fickorna, varken elever eller lärare(i alla fall inte jag). Jag har många elever som använder sina bakfickor som förvaring åt papper de får, eftersom de byter byxor ibland finns det en risk att vissa papper blir kvar i bakfickan. Därför är det ofta som mina elever plockar upp en lunta papper ur fickan när jag frågar dem var de gjort av sina papper, de vet inte alltid om de har det jag efterfrågar där, men att de har mycket papper där vet de om. Det här var ett system som jag själv ofta använde på gymnasiet, speciellt när de gällde papper som skulle hem. Byxorna kom jag alltid med hem och om man hade de viktiga sakerna i dem var man säker på att de följde med och inte blev kvar i skåpet.
Även nuförtiden innehåller mina bakfickor saker som jag inte alltid håller koll på. Jag har nästan alltid white board-pennor i ena bakfickan, det vet jag, men resten av innehållet varierar. Ibland har jag suddgummin där, därför måste jag alltid känna efter i bakfickan innan jag kan svara elever som frågar om de kan få låna ett sudde. Samma sak gäller när de frågar om jag har en penna att låna ut, jag har alltid extra pennor i väskan, men ibland har jag också pennor i bakfickan. Eftersom jag aldrig vet säkert måste jag känna efter i fickan innan jag går bort till väskan och plockar fram en av mina gåvopennor. En annan sak som jag ibland har i bakfickan är uddar till stiftpennor, detta är något som eleverna behöver ganska ofta. Det är samma procedur där, alltid när de frågar måste jag känna efter i bakfickorna innan jag kan svara på om jag har uddar på mig eller om jag måste hämta. Mina framfickor har jag koll på, men i bakfickorna kan jag aldrig vara säker på vad jag ska hitta. Det här kan bli ett problem när jag har långa pennor i bakfickan utan att jag egentligen är medveten om det, när jag då sätter mig ner förvandlas de från att vara en hel penna till att vara två trasiga pennor. En gång råkade jag göra samma sak med en bläckpenna, det ledde till att jag ganska snabbt hade en blå fläck på fickan. Sedan dess försöker jag åtminstone se till att det som finns i bakfickan håller för att jag sätter mig på en stol. För att återgå till talesättet så skulle jag kanske kunna säga att jag känner Gävle som min egen ficka, vissa saker har jag bra koll på och vissa saker kan ligga där man minst anar det.

Dagens låt: The Righteous Brothers - Unchained melody
A long lonely time
And time goes by so slowly

Hallelujah

Det är väldigt sällan jag håller med om resultat i omröstningar om bästa skivor, bästa låtar och sådant, men nu har det kommit en omröstning med en riktigt värdig vinnare. Det är tidningen Q som låtit 50 av världens ledande musikstjärnor rösta fram den perfekta låten, vinnare blev Hallelujah med Jeff Buckley. Det är visserligen en cover på Leonard Cohens låt, men enligt de som röstat har Buckley fulländat låten och det kan man inte annat än hålla med om. Buckley var en enorm talang och skivan Grace, där Hallelujah är med, är en av de absolut bästa skivor som gjorts. Även om jag kanske inte skulle välja just den här låten om jag skulle plocka ut världens bästa låt, så tycker jag att det är ett bra val man gjort. Buckley är en legend.
Jag fick en nödvändig, men oväntad leverans idag. Vid ett flertal tillfällen förra terminen fick jag pennor av min klass, som jag kunde använda till elever som glömt ta med sina till lektionen. Nu när min klass slutat hade jag inte väntat mig att den servicen skulle fortsätta, där hade jag fel. Idag fick jag nämligen en påse med pennor av en av mina nuvarande elever, de var från en av mina gamla elever som skickat den via honom. Trots att de slutat så ser de till att jag har pennor så jag klarar mig, det är inte illa.

Dagens låt: Tom McRae - Lord How Long
Silent, broken, bruised and cloaked in this desert night
I wait for you
My eyes wide open, I face this moment and picture you
by my side

Veckans lista v.35

1. Anders Wendin - Precis som jag hoppades valde Moneybrother att lägga en av sina spelningar under turnén här i Gävle, det uppskattas. Det blir fjärde gången jag ser Moneybrother live här i stan och det är en bra siffra. Nya skivan växer fortfarande, vissa låtar tar ett tag innan man verkligen fastnar för dem, men det är fortfarande Ane Brun-duetten som jag lyssnar mest på, den är suverän. Det ska bli intressant att se hur de löser den låten live, om de tänker spela den. Troligtvis skriver de om texten en aning och så sjunger Wendin hela låten ensam, bra kommer det säkert att vara i alla fall.

2. Javier Mascherano - Liverpool spelar stabilt nu, i veckan har det blivit en vinst med 4-0 mot Toulouse och en vinst med 6-0 mot Derby. Det är många spelare som övertygar, men den som imponerat mest på mig är Mascherano. Denna argentinare är en otroligt smart fotbollsspelare, han hittar alltid passningsvägar och han spelar enkelt när det behövs. Dessutom är han en väldigt skicklig bollvinnare, han har bra tajming i sina glidtacklingar och han är så pass snabb att han sällan hamnar efter. Brytpassningen till Torres igår var högklassig. Vi kommer att få stor nytta av Mascherano, det är en sak som är säker.

3. Plura Jonsson - Ett band som jag nyligen upptäckt att jag gillar är Eldkvarn. Jag har alltid sett på dem som ett gubband, så om jag gillar dem har jag antingen haft fel där eller så börjar jag själv att bli gubbe, min gissning är att jag hade fel. Plura skriver väldigt bra texter och han har en röst som passar bra till musiken, jag grämer mig lite att jag inte såg till att se dem i sommar, de spelade bl.a i Borlänge när jag var där. Jag köpte min första skiva med bandet i veckan, den kommer förhoppningsvis på posten inom de närmaste dagarna, det kommer att bli intressant lyssning.

4. Zach Braff - Nu är det bara några veckor kvar till säsong fem av Scrubs släpps på dvd här i Sverige, jag gjorde min beställning för ett bra tag sedan och har väntat på släppet ända sedan jag sett färdigt de fyra första säsongerna. Scrubs är en otroligt bra serie, tillsammans med The Office, Seinfeld och Alf är det min favorit bland de komediserier som gjorts och eftersom jag missat det som viats på tv de senaste åren vet jag att det är massvis med avsnitt på säsong fem som jag inte sett. De tre första säsongerna hade jag sett nästan allt av redan innan jag köpte dvd-boxarna, men nu blir det nästan bara nytt och det kommer bli väldigt roligt.

5. Matt Stone och Trey Parker - De fick i veckan klart med ett kontrakt som gör att de kommer fortsätta med South Park i ytterligare tre säsonger. Jag har inte se så mycket av den här serien som jag skulle vilja ha sett, men det jag sett har varit riktigt bra. Att döma av Parkers kommentar när kontraktet skrevs kommer de att fortsätta i samma stil, det han sade då var:
– Eftersom Trey och jag kommer att bestämma över den digitala sidan av ”South park” kan vi också förolämpa folk i deras mobiltelefoner, på spelkonsoler och i datorer.

Dagens låt: Arctic Monekys - 505
It seems like once again you've had to greet me with goodbye

Hockeykväll

Igår gjorde jag något som jag inte gjort på mycket länge, jag spenderade en hel kväll vid ett Ninentdo 8-bitars. Det var jag, Den Gamle Franken, Gorbatjov och Liv som hade en intern turnering i det klassiska spelet Ice Hockey. Jag hade glömt bort hur trollbindande det spelet är, det var roligt att återse ismaskinerna som åker fram och tillbaka i en enorm hastighet med förare som guppar upp och ner när de kör, det var roligt att återse menyn där man väljer tjocklek på sina spelare och det var roligt att återigen få uppleva de där stiliga slagsmålen där den som är sämst på att slåss blir utvisad.
Jag och Den Gamle Franken höll en högre klass än Gorbatjov och Liv(som påstod att han var ett starkare kort på Blades of steel), men det var deras match som blev den mest underhållande. Det var nämligen en riktig prestigekamp. Det hela började med att Gorbatjov satt och hånade Liv när han förlorade mot mig, sedan var trash talket i full gång och det satt i under hela den match de sedan hade mot varandra. Gorbatjov gick segrande ur hockeyduellen, men trash talket ledde dem in på andra saker också och de har nu bestämt att de ska göra upp i ett 100 meterslopp på nästa fotbolls träning.
Förutom Ice Hockey spelade vi även Castlevania. Det är nästan skrämmande att märka hur mycket man minns av spelen, trots att det var 15 år sedan man spelade dem som mest. Jag mindes fortfarande hur man skulle göra för att klara bossarna på lättaste sätt och jag mindes fortfarande var man kunde slå för att få fram kött som ger mer liv, det är tecken på att man spenderade en hel del tid vid spelet i ungdomen. Castlevania är ett klasspel, den saken är säker. Nu gav vi upp på näst sista bossen, men eftersom jag har nintendot kvar hos mig fortfarande har jag starka funderingar på att försöka mig på en varvning i morgon.

Dagens låt: Moneybrother - It might as well be now
What if I´m not ready to do that yet?

Moneybrother kommer hit igen

Första november kommer Moneybrother till Gävle igen, jag och Gorbatjov köpte våra biljetter igår. Spelplats Gävle är det bästa som hänt den här staden på otroligt länge, tack vare dem har jag nu ännu en Moneybrotherspelning att se fram emot.