Planet Terror

Tomma skallar, en pungkulesamlande forskare, söndertryckta varblåsor, sönderskjutna kroppar och allt med glimten i ögat, Planet Terror var nästan bättre än jag först trodde.
Robert Rodriguez har utan tvekan gjort en kanonfilm. En förutsättning för att man ska uppskatta filmen är att man vet vad man ger sig in på, för det är onekligen en väldigt speciell film och det är ett plus om man inte är kräsmagad(det är jag, men jag lyckades stå ut ändå).
Skådespelarna är klockrena, det var roligt att se Michael Biehn, har inte sett honom i så många stora roller sedan Terminator. En som överraskade mig var Rose MacGowan, jag brukar inte ha så stora förhoppningar på skådespelare från halvkassa tv-serier(har egentligen ingen åsikt om Förhäxad, men jag hatar den eftersom den är anledningen till att det finns människor som pratar om Smiths klassiker How soon is now? som "låten från Förhäxad" och det gillar jag inte alls) men hon är riktigt cool i sin roll. Lite roligt att se Carla´s lillebror från Scrubs i hjälterollen också.
Musiken i filmen var perfekt, det brukar den vara i Rodriguez filmer, och man kunde höra ett smakprov av Chingon vid ett tillfälle i filmen. Filmen innehåller en del intressanta vändningar och coola oneliners, hela tiden underhållande. Enbart den fejkade traliern för Machete är värd inträdet. Planet Terror är en film man bör se.

Dagens låt: Saybia - Gypsy
A mans desire setting souls on fire
I'm flesh and bone though
I'd never make it through this life on my own
I'm flesh and bone