Scoutledaren

En av mina kollegor har en förkärlek för fräckisar, alltså mindre rumsrena skämt. Jag tycker oftast att skämten är bra och när de inte är bra är de så dåliga att de blir roliga därför. Eftersom jag jobbar tillsammans med honom en hel del får jag ofta höra de här fräckisarna mer än en gång, men igår slog han något slags rekord, han såg nämligen till att jag fick höra samma vits vid fem tillfällen, den var inte lika rolig den femte gången.
Jag är själv ganska dålig på att berätta vitsar, jag kommer sällan ihåg hela vitsar som jag hör och jag har inte riktigt det engagemang som krävs när jag berättar. Det finns i alla fall ett knep som jag brukar ta till när jag blir ombedd att berätta en rolig historia, som oftast gör att jag slipper få frågan igen. Knepet jag använder mig av är att jag berättar en vits som är lång och som har ett otroligt lågt skämt som avslutning, den här vitsen heter Scoutledaren och det var min syster som berättade den för mig när jag var yngre. Personligen tycker jag att det är en ganska så bra vits, men det är inte ofta jag får de flesta av lyssnarna med mig på det. Det bästa med den är att man kan göra den precis hur lång som helst och ju längre man gör den desto mer irriterade kan lyssnarna bli av poängen. Det är inte bara en gång jag använt mig av den för att komma ur en vitsberättande position.

Dagens låt: The Jam - Absolute beginners
I lost some hours thinking of it
I need the strength to go and get what I want
I lost a lifetime thinking of it
an' lost an era daydreaming like I do