Tvivelaktigt talesätt

Ibland brukar man säga att man känner till något lika bra som sin egen ficka, med det menar man att man känner till något väldigt bra. Den som kom på det talesättet kan inte jobbat i skolans värld, där har man inte alltid så stor koll på vad som finns i fickorna, varken elever eller lärare(i alla fall inte jag). Jag har många elever som använder sina bakfickor som förvaring åt papper de får, eftersom de byter byxor ibland finns det en risk att vissa papper blir kvar i bakfickan. Därför är det ofta som mina elever plockar upp en lunta papper ur fickan när jag frågar dem var de gjort av sina papper, de vet inte alltid om de har det jag efterfrågar där, men att de har mycket papper där vet de om. Det här var ett system som jag själv ofta använde på gymnasiet, speciellt när de gällde papper som skulle hem. Byxorna kom jag alltid med hem och om man hade de viktiga sakerna i dem var man säker på att de följde med och inte blev kvar i skåpet.
Även nuförtiden innehåller mina bakfickor saker som jag inte alltid håller koll på. Jag har nästan alltid white board-pennor i ena bakfickan, det vet jag, men resten av innehållet varierar. Ibland har jag suddgummin där, därför måste jag alltid känna efter i bakfickan innan jag kan svara elever som frågar om de kan få låna ett sudde. Samma sak gäller när de frågar om jag har en penna att låna ut, jag har alltid extra pennor i väskan, men ibland har jag också pennor i bakfickan. Eftersom jag aldrig vet säkert måste jag känna efter i fickan innan jag går bort till väskan och plockar fram en av mina gåvopennor. En annan sak som jag ibland har i bakfickan är uddar till stiftpennor, detta är något som eleverna behöver ganska ofta. Det är samma procedur där, alltid när de frågar måste jag känna efter i bakfickorna innan jag kan svara på om jag har uddar på mig eller om jag måste hämta. Mina framfickor har jag koll på, men i bakfickorna kan jag aldrig vara säker på vad jag ska hitta. Det här kan bli ett problem när jag har långa pennor i bakfickan utan att jag egentligen är medveten om det, när jag då sätter mig ner förvandlas de från att vara en hel penna till att vara två trasiga pennor. En gång råkade jag göra samma sak med en bläckpenna, det ledde till att jag ganska snabbt hade en blå fläck på fickan. Sedan dess försöker jag åtminstone se till att det som finns i bakfickan håller för att jag sätter mig på en stol. För att återgå till talesättet så skulle jag kanske kunna säga att jag känner Gävle som min egen ficka, vissa saker har jag bra koll på och vissa saker kan ligga där man minst anar det.

Dagens låt: The Righteous Brothers - Unchained melody
A long lonely time
And time goes by so slowly