Var det allt?

Idag var det dags för floursköljningen, precis som jag fruktade fick även jag som lärare deltaga i det hela. Jag fick en klassisk plastmugg med lite flour i botten, sedan var det bara att förbereda sig på sköljandet. Hon som delade ut muggarna sade åt oss att hälla i flouret i munnen, sedan började hon ta tid. Efter en minut sade hon stopp och alla spottade tillbaka innehållet i muggen och slängde den sedan. Min första känsla när jag spottade ut var förvåning, var det inte värre än så här? Som jag mindes det från lågstadiet så smakade det illa och nästan lite obehagligt, det som vi fick skölja idag smakade nästan gott. När jag gick i lågstadiet brukade jag få ont i käkarna av sköljningen, nu kändes det inte ens. Jag hade för mig att sköljnigen på lågstadiet varade i åtminstone fem minuter, men tydligen var det inte mer än en minut som gällde. Alla i min generation som sköljt flour minns det, då kan det inte ha varit så simpelt som det var idag. Var det bara för att man var liten som man uppfattade det hela som en mycket större och jobbigare uppgift än det tydligen var? Jag hade pratat upp det här för min elever, jag hade berättat att de fick räkna med att käkarna skulle värka och att det de skulle gurgla skulle smaka illa. De tittade nästan besviket på mig när det hela var över, det blev inte alls någon utmaning för dem. Det var ungefär som när jag såg Raj Grottpojken igen för något år sedan, det var inte alls så som jag föreställt mig. I Rajs fall var serien mycket sämre än jag mindes, flouren var inte alls lika jobbig som jag hade för mig, men trots det måste jag erkänna att jag blev lite besviken.

Dagens låt: Saybia - The one for you
She fades away to a land far away
She takes no time
To explain why she goes