Vann jag?

Igår såg jag det underhållande Seinfeld-avsnittet där Kramer ger igen på en kabeltv-kille för att han fick vänta länge med en reparation, det fick mig att tänka på något som jag gjort i sommar. Jag har nämligen ledsnat på allt ringande till min lägenhet, alltid är det något skit som de vill sälja till mig. Till slut slutade jag att svara när det var nummer som jag förstod var försäljare, men det är ett nummer som varit väldigt envist. Det ringde minst en gång om dagen under en lång tid, de senaste veckorna har det ringt varannan dag. Nu har det inte ringt från det numret på nästan en vecka, det verkar alltså som om de givit upp. Alltså vann jag duellen. Jag har funderat lite på om jag verkligen kan säga att jag vann, visst, säljaren gav upp och slutade ringa, men det krävdes en hel del av mig. Det är inte bara en gång som jag fått springa in i sovrummet för att hinna se vem som ringer, bara för att märka att det var det där numret. Jag har fått pausa flera Scrubs-avsnitt för att vara säker på att det inte var något viktigt samtal som jag missar, jag har till och med blivit väckt på morgonen av det där numret. Om jag hade svarat första gången och sagt att jag inte ville ha deras produkt så hade jag sluppit allt det där, men jag hade å andra sidan inte givit den som ringer en lika tung arbetsbörda som jag gjort nu. Om jag svarat första gången hade både jag och säljaren sluppit all ansträngning, men syftet var ju att få säljaren att slita lite och lida för att han torterar mig med samtal, tills denne gav upp. Nu har man alltså givit upp, så jag känner mig som en vinnare, även om jag fått slita för det. Jag hoppas den som nu låg bakom alla samtalen sprider vidare till sin telefonförsäljarkollegor att man ska akta sig för mitt nummer, de har inget att vinna på att ringa hit.

Dagens låt: Bright Eyes - Nothing gets crossed out
I know I should be brave
but I'm just too afraid of all this change.
And it's too hard to focus through all this doubt.