En dag

Igår kom några av mina elever in i klassrummet och sjöng på En dag med Tommy Nilsson. Halvvägs in i refrängen fick de problem, de visste inte riktigt hur de skulle fortsätta. De vände sig mot mig och frågade hur låten gick efter refrängens andra rad, utan att tänka efter rabblade jag upp hela refrängen för dem. Jag blev själv väldigt förvånad när jag märkte att jag kunde den, mina elever blev nästan än mer förvånad. Följdfrågan var given, hur kunde det komma sig att jag visste exakt hur den gick? Svaret var inte helt enkelt, jag visste inte riktigt hur jag kunde veta alla orden. Mitt svar satte mig en ännu svårare sits, jag sade nämligen: Den vann ju melodifestivalen 1989. Helt plötsligt framstod jag också som en melodifestivalexpert och det är inte heller något som jag vill förknippas med. När det gäller melodifestivalen får jag skylla allt på syster, men jag kan fortfarande inte riktigt förstå varför jag kunde hela refrängen på en låt jag ogillar med en artist som jag inte heller ger mycket för. Efter en del gliringar om mitt Tommy Nilsson-kunnande fick jag dock fortsätta lektionen och lyckligtvis lämna ämnet.
I morgon ska jag beträda mark som jag inte varit i närheten av sedan barndomen, nämligen ridhuset i Bollnäs. Jag fick följa med dit ibland när syster hade sin ridarperiod, i morgon ska jag dit med Malin. Det ska bli intressant att se om det ser likadant ut fortfarande och om de fortfarande säljer ferraribilsgodis i cafeterian.

Dagens låt: The Kooks - Sway
And I, and I need your soul because your always soulful
And I and I need your heart, because your always in the right places