Träningsförhinder

Idag jobbar jag hemifrån, det är rättning av de nationella proven som står på schemat. För att få ett avbrott i jobet åkte jag iväg till gymet i en timme, för ovanlighetens skull var det mycket folk på plats. En stor anledning till trängseln var att en skolklass var där och tränade, kanske inte en hel klass, men de var åtminstone 10 stycken. Jag hörde två av dem stå bakom mig och diskutera huruvida de skulle ta och börja träna seriöst nästa vecka, en av dem sade att han inte kunde då, han skulle ha Arena på måndag och tisdag så han kunde inte komma ifrån. För två år sedan hade jag inte haft en aning om vad han pratade om, men efter all den datapratstortyr som man får som högstadielärare så vet jag att det är någonting som har koppling till World of Warcraft. Lite illa kan jag tycka att det är när man avstår två dagars träning för att sitta vid datorn, men det är inte något ovanligt nuförtiden. Samtidigt känner jag mig lite gammal när jag sitter och beklagar mig över allt dataspelade, det var ju faktiskt precis så det lät bland de vuxna när jag och mina kompisar satt vid nintendot och kämpade oss igenom Super Mario, Castlevania och alla andra klassiker. Våra ögon skulle bli fyrkantiga och allt vad det nu sades, men det gick ju ganska bra till slut ändå. Nu tycker jag ändå att dagens dataspelande har nått en helt annan nivå än vårat tv-spelande gjorde, vi kanske satt ett par timmar och sedan gick vi ut och spelade fotboll, nu kan de sitta hur länge som helst. Jag brukar påpeka för mina elever att det är nördigt med dataspel och att de inte ska prata sådant i klassrummet, eller i matsalen heller för den delen, men nu har de börjat gå till motattack. Vissa av mina elever påstår att jag är lika nördig med fotbollsprat som de är med WoW-pratet, så om inte de får prata data ska inte jag få prata fotboll. I mina öron är det en konstigt liknelse, fotboll är ju viktigt och dataspel är på låtsas.

Dagens låt: Babyshambles - A rebours
Oh no, I think I understand
What I misunderstood before
How your love gives me so much more
I am free again, I can see again