Avslutningssånger

Då var man hemma igen då, efter ett läsårs arbete är det dags för en lång ledighet här i Gävle. Arbetsåret avslutades igår med en middag tillsammans med alla arbetskamrater på en restaurang i Bollnäs, det var trevligt och en lämplig avslutning. Bara att åka hem till Gävle känns lite som att åka på semester, jag hade nämligen en resväska och en stor kasse fulla med kläder med mig. Eftersom jag bara tillbringar helgerna här annars har jag haft nästan alla mina kläder hos föräldrarna, nu ska jag vara här under hela lovet och då behövs det lite mer. Det fanns dessutom en baktanke med resväskan, jag ska till Mallorca på tisdag och då kommer den att komma väl till pass.
I morse när jag läste tidningen läste jag en artikel om avslutningssånger i skolan. Man skrev om vilka låtar som varit mest populära här i trakten, tydligen hade flera skolor roat sig med att sjunga låtar av Jimmy Jansson. För mig är det helt oförklarligt hur man kan vilja avsluta ett läsår med att sjunga "Vi kan gunga". Det är en sak att man sjunger Tomas Ledin-låtar, han är ändå härifrån och "Sommaren är kort" har blivit en populär låt att sjunga vid avslutningar, men varför sätta in en Jimmy Jansson-sång i det hela? Nu kanske det finns barn som uppskattar denna artist, men det kan omöjligt vara en majoritet av barnen som vill sjunga hans låtar offentligt. Mina nior har smak, de sjöng nämligen Beatles i kyrkan. Att välja ett band från Liverpool att sjunga låtar av när man ska sluta skolan är genialt. Eleverna sjöng "Let it be", den låt som man på Anfield kan få höra som "Stevie G", och även om de kanske inte sjöng jättehögt så lät det bra i mina öron. Jag minns väl när min klass skulle sjunga i kyrkan på avslutningen, vi sjöng två låtar: Yesterday och Wild thing. Det blev en aning pinsamt när vi skulle sjunga Yesterday, ingen av oss kände för att ta första tonen när det var dags att sjunga, resultatet blev att det enda som hördes var våran lärares gitarrkomp. Det var bara till att börja om, på andra försöket var det några som tog tag i saken och satte igång sången. Personligen tillförde jag inte speciellt mycket, jag är inte mycket för att sjunga i kyrkan, något mina elever också lagt märke till. När vi hade adventsfirande påpekade de att jag faktiskt inte ens hade rört på läpparna när de andra sjöng och samma sak fick jag höra i fredags på avslutningen. Jag kanske skulle ta och börja träna på mitt mimande igen, något jag försökte med när jag var väldigt liten. Vi hade nån avslutning i kyrkan när jag var 6-7 år, då försökte jag mima. Tyvärr hade jag missuppfattat hur det hela gick till, jag trodde man kom undan bara man stod och gapade lite, men eftersom jag inte gapade i takt med de andras sång så märktes det ganska tydligt att jag inte var med och sjöng. Det här är inget jag minns själv, men jag har blivit påmind om det ett antal gånger genom åren kan jag säga.

Dagens låt: Jeff Buckley - Lilac wine
It makes me see what I want to see
and be what I want to be
When I think more than I want to think
Do things I never should do