Uppvisning

Ni som följt den här sidan ett tag kanske minns att jag fick utföra en konst med min pekpinne under förra terminen. Det var ett smidighetstest som en av mina elever visade att hon kunde utföra, eftersom jag försöker ge sken av att jag kan exakt allt så sade jag till henne att jag också skulle klara av att göra det. Sedan var det bara att åka hem till Gävle och träna, jag monterade nämligen ner en vägglampa som var lika lång som pekpinnen och övade tills jag klarade det. När jag kom tillbaka till skolan visade jag upp för några elever hur duktig jag var. Då trodde jag att utmaningen var över, jag hade fel. Idag var det nämligen avslutningsshow på skolan, som sig bör blev lärarna utsatta. Jag satt och skrattade gott år mina kollegor som fick dansa bugg och visa en uppvärming, sedan ropade eleverna upp mig på scenen. Jag fick då några aningar om vad som var på gång, sedan räckte en av mina elever över pekpinnen. Det är en sak att göra tricket inför tre elever i ett klassrum, en annan sak att göra det inför hela högstadiet och alla de andra lärarna. Nu var det dessutom flera månader sedan jag senast genomförde denna uppvisning i smidighet, så jag var lite osäker på huruvida jag skulle fixa det eller ej. Jag fick en av mina elever att dra en rolig historia medan jag stretchade lite och värmde upp mina, vanligtvis ganska stela, muskler. Sedan var det bara att ta tjuren vid hornen och stoppa in foten och snurra pinnen runt kroppen, till min stora förvåning gick det bättre den här gången än när jag gjorde det senast. Det hade varit en aning pinsamt om jag misslyckats med tricket inför hela skolan, så det var skönt att jag fixade testet.
Det är sista veckan på jobbet med eleverna nu och idag så lämnade vi klassrummet tillsammans för sista gången. Idag var det alltså sista gången jag satt med mina elever och småpratade på en rast, det var sista gången jag gav klassen instruktioner om vad som skulle gälla under slutet av veckan. Det känns fruktansvärt konstigt att jag inte ska få träffa dem där fler gånger, vi har spenderat otroligt mycket tid tillsammans i klassrummet och att det nu helt plötsligt är slut är vemodigt. Det är inte bara lektioner vi haft i klassrummet, mellan lektioner och till och med efter skoltid har jag haft några nior hos mig som stannat och pratat, det kommer jag att sakna väldigt mycket. Niorna är min första egna klass och det som jag fått vara med om tillsammans med dem det senaste året är något jag aldrig kommer att glömma. Jag har skrytit om dem här flera gånger tidigare och det kommer jag att fortsätta att göra. Fredag, när klassen är tillsammans för sista gången, kommer bli en jobbig dag, men jag kommer se till att hålla kontakten med dem, att bara bryta med personer som betytt så mycket skulle inte gå. Det är skönt att veta att jag kommer ha väldigt bra elever nästa år också, det gör separationen lite mindre svår.

Dagens låt: Damien Rice - The Blower´s daughter
I can't take my eyes off of you
I can't take my eyes off you