Primal Fear

Igår hade vi filmkväll, filmen vi såg var Primal Fear. Jag har i flera år tänkt att jag borde se den, mest för att jag hört att Edward Norton skulle vara mycket bra i den. Huvudrollen spelas av Richard Gere och han är verkligen en ganska ointressant skådespelare, men här fick han draghjälp av Norton och det gjorde att det blev en riktigt spännande film. Det var roligt att se att Tony Montanas kompis från Scarface dök upp i en liten roll också, jag trodde inte att han hade gjort några andra filmer. Utan Edward Norton hade det här varit en ganska medioker rättegångsfilm, men med honom blev det riktigt bra.
I veckan har jag och Malin sett en hel del True Blood, vi såg hela den första säsongen på en knapp vecka och längtar nu efter att säsong två ska komma ut på dvd. True Blood har det mesta som krävs för att en serie ska vara beroendeframkallande, en bra story, intressanta karaktärer och en stämning som man dras med i. Anna Paquin, som spelade Rogue i X-men, är väldigt bra i huvudrollen och Alexander Skarsgård, som svenskättad vampyrboss, är mycket underhållande. Introlåten är skitbra, den påminner en del om Fatboy och det är ett gott betyg.
Vi har inte sett en serie så har snabbt sedan vi hade våra Dextermaraton och bara vi får tag på säsong två skulle jag gissa att den kommer att gå lika snabbt också.

Dagens låt: Conor Oberst - Souled out

Nervpärs

Igår var jag med om en nervpärs. Bollnäs spelade den andra kvartsfinalen i bäst av fem möten med mitt hatlag, Broberg/Söderhamn. Broberg vann den första matchen och Bollnäs var således nästan piskade att vinna match två, för att inte hamna i ett väldigt jobbigt läge inför fortsättningen. Det var tryck på läktaren, ett tryck jag inte känt på Sävstaås sedan Västerås slogs ut i kvarten för fem år sedan. Det blev en jämn match, i den femte övertidsminuten fick Broberg en hörna, Bollnäs ledde då med 3-2 och den här hörnan skulle bli det sista som hände i matchen. Stämningen på läktaren inför den hörnan var helt sanslös, det var folk som satt ner för att de inte vågade titta, vissa tittade åt det andra håller för att slippa se, själv hade jag varit så nervös att jag nästan mådde illa i flera minuter innan det här, så jag kunde lika gärna fortsätta plåga mig. När hörnan kom och jag insåg att den var för dåligt slagen och att Bollnäs skulle vinna matchen släppte alla nerver, det var fruktansvärt skönt.
Min röst fick ta lite stryk under matchen, jag kan inte minnas att jag skrikit så här mycket på en bandymatch på väldigt länge. En anledning till att min röst fick jobba var domarna, de gjorde onekligen ingen bra match, de höll i stället på att avgöra matchen med sina inkompetenta insatser, och det blev de upplysta om av publiken. Svordomarna duggade tätt mot dem under större delen av den andra halvleken efter det att de givit Bollnäs lagkapten matchstraff i en situation som inleddes med en filmning av en brobergsspelare.
Det är idrott när den är som bäst när det är så mycket känslor både på planen och på läktaren, när matchen inte avgörs förrän i allra sista sekunden och när resultatet blir som man vill.

Dagens låt: Beach House - Zebra

Världens bästa låtar, plats 25-21

25. Ryan Adams - Harder now that it´s over
Om den här listan hade gällt de hundra bästa skivor som gjorts hade Ryan Adams Gold, som den här låten är hämtad från, hamnat på en given topp fem-placering. Det är en otroligt bra skiva, som enbart innehåller bra låtar. Harder now that it´s over är den allra bästa låten på skivan och den har varit min favorit sedan första lyssningen. Ryan Adams är ett geni, få artister kan matcha den mängd bra låtar som han gjort. Det här är en dyster låt med bra text och många mästerliga inslag. Från den sorgsna inledningen till telefonsvararmeddelandet i låtens slutskede, allt är perfekt. Allra bäst är ändå Ryan Adams röst, han har inlevelse och han varierar ljusheten i rösten på ett otroligt snyggt sätt. And I'm nothing now without you
yeah, I'm less than nothing now, sällan har dysterhet beskrivits på ett sådant briljant sätt. Ryan Adams har gjort ett mästerverk.
24. Inspiral Carpets - This is how it feels
Otroligt snygg intro, sedan kommer sången in på ett väldigt bra sätt. Den här låten har en magnifik refräng och trots att det inte är så många tempoväxlingar rycks man med. Den brittiska popen ligger bakom många mästerverk och det här är onekligen ett av dem. Inspiral Carpets är ett mycket bra band och det här är den bästa låt de gjort. Jag minns när YWNK skickade över en skiva med dem till mig, det tog inte lång tid innan den var fast på min playlist och den här låtens storhet sken igenom direkt. Synthslingan i bakgrunden bidrar mycket till låtens höga kvalitet, precis som sångarens röst och uttal.
23. Arcade Fire - Crown of love
Ännu en dyster låt, men också en otroligt bra sådan. De tunga pianotonerna slår an tonen, när sedan refrängen kommer och ackompanjeras av snygga stråkar är jag såld. Arcade Fire behövde inte många låtar för att övertyga mig om bandets storhet, det här var en av de första låtarna jag hörde sedan Djävulsankan sett till att jag börjat lyssna på dem och när jag hade hört den här låten lyssnade jag på den igen, och igen, och igen. Desperationen i sångarens röst efter två och en halv minut känns äkta på ett sätt som det bara gör i riktigt bra låtar. Arcade Fire är en av mina drömbokningar till sommarens Way Out West, det vore mäktigt att få höra låtar av denna kvalitet live.
22. The Doors - Touch me
The Doors är ett ganska ojämnt band, vissa låtar svävar ut lite för mycket för att jag ska hålla dem bland de allra bästa banden genom tiderna. Den här låten är dock ett bevis för att de, när de är som bäst, är ett otroligt bra band. Det här är en låt som har en ganska enkel text, men trots att den på sina håll är en aning klyschig är den oerhört bra.
Now, I'm gonna love you
Till the heavens stop the rain
I'm gonna love you
Till the stars fall from the sky for you and I
Jag är mycket förtjust i låtens inledning, där Jim Morrison nästan skriker igång låten, när han sedan sänker tempot en aning är man med, varje ord känns. Han hade en underbar röst och i den här låten utnyttjar han den fullt ut. En riktig klassiker.
21. Leonard Cohen - So long, Marianne
Redan när jag var riktigt liten lyssnade jag en hel del på denna gigant, mor och far spelade hans I´m your man i bilen under flera års tid och det är en skiva som jag håller mycket högt än idag. Min största favorit av Cohens låtar är dock den här. Att det är Cohens röst som gör låten är det ingen tvekan om, så är det med alla hans låtar och det är svårt att sätta fingret på vad som gör att den här låten är bättre än t.ex Bird on a wire och Hey, that´s no way to say goodbye, men någonting gjorde att jag spelade den här låten om och om igen på jobbet när jag precis skaffat spotify. Texten är bra, melodin är bra, Cohens röst är, som sagt, stor. Refrängen är en riktig singalong-refräng, ganska kort, men intensiv. Väldigt bra låt.

En dag i pulkbacken

Nu är jag tillbaka från pulkbacken, helt utan några skador och det känns mycket bra. En anledning till att jag klarade mig från skador kan vara att jag inte åkte ett endaste åk i backen, utan i stället fokuserade på att alla hamburgare skulle bli så goda som möjligt. Grillningen blev lyckad, men tyvärr medförde den också att jag nu luktar som en hamburgare. Det är en irriterande lukt, minst sagt. Vi hade väldig tur med vädret, det har inte varit speciellt kallt och bitvis tittade till och med solen fram. Friluftsdagar utomhus brukar inte vara min grej, men den här gången gick det onekligen mycket smärtfritt, om man bortser från lukten. Jag hade slarvat lite med min packning till dagen, jag hade inte en tanke på att det kunde vara gott med något varmt att dricka i backen, förslagsvis kaffe, och det var trist. Varmt kaffe utomhus i snön är mycket gott. Ett sittunderlag hade också varit en god idé, eftersom jag skulle sitta ute i snön i tre timmar, men det hade jag också glömt. En utvikt hamburgarlåda fick agera sittunderlag åt mig och det fungerade helt okej, jag luktade redan som en hamburgare så då kunde jag lika gärna byta plats med dem helt. En trevlig dag blev det i alla fall och eleverna verkade uppskatta tiden i pulkbacken väldigt mycket. Nu är det bara en arbetsdag kvar till sportlovet, även om jag kommer att jobba en hel del blir det ett skönt med en vecka utan tider att passa.

Dagens låt: Beach House - Heart of chambers

Världens bästa låtar, plats 30-26

30. Babyshambles - Fuck forever
Pete Doherty är, som jag tidigare skrivit, en otroligt skicklig låtskrivare. Det här var den första låten jag hörde honom sjunga och jag blev genast intresserad av att höra mer. Han har en riktigt bra röst och han sjunger med en enorm inlevelse. Den här refrängen är oerhört medryckande och verserna har ett skönt driv.
När vi såg bandet live i somras var det inte svårt att se vem som var stjärnan, de andra var statister på scenen när Pete vaknade och när de körde den här låten var det en av de bättre liveupplevelserna under hela fjolåret. Jag hoppas Doherty fortsätter att skapa musik och hans senaste soloalbum är ett bevis på att han är i toppform.
29. Loney, Dear - I love you in with the arms
Jag minns väl när jag hörde den här låten första gången, det var hemma hos mor och far när jag satt och klickade igenom låtar på youtube. Redan inledningen väckte mitt intresse, med den starka rösten kompad av en snygg gitarrslinga, sedan fortsatte det och blev bara bättre och bättre. Avslutningen, när sångaren tar i och sjunger för full kraft är fruktansvärt snyggt gjord, blåskompet och den körande tjejrösten gör det hela ännu bättre. Det här är en makalöst bra låt av ett band som jag inte fattar att jag lyckades missa i flera år, innan jag hörde den här låten.
28. Arctic Monkeys - 505
En av de snyggaste övergångarna mellan lugnt och lite snabbare som jag hört. Jag upptäckte Arctic Monkeys våren 2007 och har lyssnat väldigt mycket på dem sedan dess, tyvärr har jag ännu inte fått chansen att se bandet live, men jag är övertygad om att det skulle vara en mycket häftig upplevelse. Det finns många låtar med bandet som hade kunnat ta plats på den här listan, men valet föll till slut på den här och en bidragande orsak till det är givetvis övergången, som jag nämnde tidigare, men hela låten har ett väldigt bra upplägg och fastnade hos mig vid första lyssningen.
27. Okkervil River - So Come Back, I Am Waiting
Något så pass ovanligt som en poplåt på över åtta minuter, men den innehåller samtidigt fler dimensioner än ett helt album vanligtvis brukar göra. Okkervil River har växt fram till ett av mina favoritband och den här låten är tagen från den första skivan jag hörde med dem, Black sheep boy. Jag älskar sångarens röst, hur det hela tiden låter som om det ska skära sig för honom. Den bästa delen i den här låten är när man växlar från det allra mest långsamma till det lite snabbare, men det finns många partier i den här låten som man inte kan annat än älska. Briljant.
26. Buzzcocks - Ever fallen in love
Fruktansvärt bra låt, sångarens röst, dialekt och attityd gör att man inte kan låta bli att lyssna. En ganska enkel låt, men det behöver inte alltid vara något negativt. Låten känns som en tre minuter lång refräng och det är ös från start till mål. Det är trallvänligt, medryckande och det är sanslöst bra.

En bra helg, trots förkylning

Jag har, trots snuvig näsa och lite huvudvärk, haft en bra helg, åtminstone än så länge, Liverpool spelar mot City om en dryg timme och det kan onekligen påverka mitt humör.
I fredags var jag och Malin på bio och såg Shutter Island, det var en riktigt bra film. Man fick en hel del Hitchcock-vibbar, speciellt i inledningen när DiCaprio och Ruffalo anländer till anstalten där handlingen utspelar sig. DiCaprio blir verkligen bara bättre och bättre som skådespelare och det var längesen jag såg honom göra en dålig roll nu. Han har det onekligen ganska förspännt, som får jobba med en legend som Martin Scorsese om och om igen, å andra sidan väljer Scorsese bara ut de bästa, så nog finns det en anledning till att DiCaprio får de här rollerna. Shutter Island är hur som helst en film som bör ses.
Igår tog vi en loppisrunda på dagen och lyckades hitta en fin pall till vår hall, jag såg dessutom till att skaffa mig ett par nya jeans och nya träningshandskar. Mina gamla handskar är inte så fräscha längre och det började bli dags att byta ut dem. Jag köpte dem när jag gick i högstadiet och rodde en hel del kyrkbåt, även om jag inte tränat konstant sedan dess, långt ifrån, så kanske ni förstår att de varit med om en del.
På kvällen gick vi tvärs över vägen här och besökte Olis och Karin, som firade att Karin fyllde 30 år. Jag var så pass sliten en stund under dagen att jag först tänkte stanna hemma från kalaset, men efter en liten tupplur orkade jag iväg och det är jag glad för, det var en mycket trevlig tillställning och som vanligt var det roligt att träffa alla.
Idag har vi slöat i soffan framför en av mina födelsedagspresenter, nämligen första säsongen av True Blood. Det kommer garanterat att bli fler avsnitt av denna mycket bra serie ikväll efter våra söndagspannkakor. En mycket bra helg, som sagt, men nu vill jag bli frisk från min förkylning och det så fort som möjligt.

Dagens låt: Neutral Milk Hotel - Two headed boy

Världens bästa låtar, plats 35-31

35. Flaming Lips - Do you realise
Första gången jag hörde den här låten var i en version av Freddie Wadling, jag gillade den då, men jag kollade inte upp den efter konserten. Jag blev senare tipsad om det här bandet och efter att ha fått höra låten även i deras version insåg jag hur otroligt bra den är. Yoshimi battles the pink robots är en mycket bra skiva, som innehåller en drös med högkvalitativa låtar, det här är den allra bästa. Texten är välskriven, sången är mjuk på ett sätt som ger låten en extra känsla. Avslutningen, när sångaren går upp lite i sin sång och tar i lite extra, är fruktansvärt snygg. Flaming Lips är ett band man inte kan låta bli att uppskatta.
34. Christian Kjellvander - Homeward rolling soldier
Det är svårt att få in Kjellvander på listan, han har gjort alldeles för många låtar som jag gillar och om det bara var själva artisten som skulle rankas hade han hamnat en bra bit högre upp. Den röst som Kjellvander besitter är unik och i den här låten får han verkligen visa det. Jag älskar övergången från den lugna inledningen till den lite snabbare fortsättningen och live är det här en magisk låt. Kjellvanders första skiva är en av de skivor som jag lyssnat till mest det senaste decenniet och låtarna blir aldrig tråkiga eller ointressanta, de skivor som följt har även de hållit en hög klass.
33. Shearwater - Rooks
Det var Malin som hjälpte mig att upptäcka det här bandet och det är jag mycket glad för. Jag behövde inte lyssna på många låtar innan jag såg till att köpa precis allt jag kunde hitta med dem. Bandet består av delar från Okkervil River och det gör att man inte behöver tvivla på att de är mästare på att snickra ihop låtar. Blåset, övergången, sången som nästan skär, den här låten har det mesta. Skivan, med samma namn som den här låten, är ett mästerverk och den här låten är höjdpunkten.
32. Bon Iver - Skinny Love
Ledsen pojke med gitarr, men Bon Iver har något speciellt. Den här låten har ett gitarrspel som är otroligt snyggt och sången är extremt bra, refrängen innehåller ton av känsla. Jag hoppas få chansen att se Bon Iver live någon gång i framtiden, jag är övertygad om att det skulle vara mycket häftigt. Skivan den här låten är hämtad från ska tydligen ha spelats in i en stuga i skogen, utan sällskap, ett intressant sätt att spela in en skiva på och det verkar onekligen ha fungerat makalöst bra. Det ska bli roligt att se hur Bon Iver lyckas följa upp det här.
31. The Verve - The drugs don´t work
Jag var nog i femtonårsåldern när den här låten kom ut, det var under en period då jag mest lyssnade på punk. Den här låten hade dock något som fick mig att bli intresserad. Ashcroft har en underbar röst och den här låten är ett bevis på det. Musiken är otroligt snygg rakt igenom hela låten och det symfoniska arrangemanget passar perfekt. The Verve var mitt första brittiska popband och det var onekligen en bra början.

Ännu mer snö

Jag vet inte vad det är med den här vintern, men det verkar inte finnas någon ände på hur mycket snö det kan komma. Vi har redan enorma mängder här i stan och idag har det kommit ännu en omgång. Antalet gånger som jag gått till eller från jobbet i snöyra den här vintern är för många för att orka räkna och för mig som inte gillar snö överhuvudtaget börjar det bli irriterande. Jag tror aldrig jag sett istappar av sådan längd som det varit den här vintern. På flera av husen kring oss har det varit tappar på över en meter, på vissa håll till och med två, det har varit ett riktigt vinterlanskap de senaste månaderna. Jag har alltid varit ett stort av våren, men i år kommer den att vara mer efterlängtad än någonsin tidigare, för jag tror aldrig jag varit så här less på vintern.
Nu är det snart helg igen och det kommer bli en händelserik helg även den här gången. I morgon ska jag och Malin på bio och se Shutter Island, Scorseses nya film. På lördag blir det trettioårskalas, loppisbesök och förhoppningsvis även ett träningspass. Söndag innehåller bland annat säsongens sista match i innebandykorpen, en betydelselös match eftersom vi redan säkrat nytt kontrakt i division tre, men det kommer garanterat att bli en rolig match ändå.

Dagens låt: The xx - Basic space

Världens bästa låtar, plats 40-36

40. Dusty Springfield - I can´t make it alone
Jag har hört den här låten i flera olika versioner, men det är Dusty Springfields version som jag gillar allra mest. En väldigt välskriven text och när den sjungs med samma inlevelse som Springfield har här blir det fruktansvärt bra. Jag gillar körsången under låtens andra halva, men allra mest gillar jag när Springfield sjunger som om hon hade ett brustet hjärta under låtens sista del. Det här är klass rakt igenom.
39. Paus - Mitt samvete, din hämnd
Videon innehåller fel låt, men den har samma känsla och stämning som låten jag har valt ut från en av mina favoritskivor. Jag gillar inte Kent, men när Jocke Berg slog sig samman med Peter Svensson från Cardigans skapade de en skiva som jag föll för direkt. Låten som jag valt har en mycket bra refräng, kombinerat med dystra verser som ger låten en extra tyngd. Jag har lyssnat på en hel del ledsen musik genom åren, men ledsen musik av hög kvalitet kan utan tvekan göra en på gott humör. Paus har inte fått så stora rubriker som de borde fått, det här är det klart bästa som Jocke Berg gjort.
38. Suede - Animal nitrate
En riktig popklassiker. Brett Andersons röst är unik och i den här låten gör den sig perfekt. Det är bra driv rakt igenom hela låten och gitarrerna är ruggigt snygga. Jag var elva år när låten kom, jag tyckte den var bra då, med åren har den bara blivit bättre och bättre och Suedes storhet blir bara tydligare och tydligare.
37. James - Sometimes
Ännu en högklassig poplåt, inte lika tunga gitarrer som i låten innan, men minst lika drivna och minst lika bidragande till låtens storhet. Även här är sångaren Tim Booths röst viktig för att det ska lyfta. Refrängen är en riktig sjunga med-refräng, man blir glad av att höra James. Första gången jag hörde den här låten var på ett blandband jag fick av en internetkompis och det var den första låten på bandet som jag spolade tillbaka till för att höra en andra gång. Otroligt bra låt.
36. Pink Floyd - Wish you were here
Pink Floyd är ett band som jag alltid känt att jag borde lyssna mer på, men det har aldrig riktigt blivit av. Den här låten har jag dock lyssnat på mängder av gånger, det var min syster som tipsade mig om den när jag var nyinflyttad i Gävle och var sugen på att hitta bra låtar. Det här är en briljant låt, en mycket bra text och det spelar ingen roll hur många gånger man hör den, man tröttnar aldrig på att höra sångaren sjunga ut refrängen. Låten avslutas instrumentalt och jag tycker att det bidrar till låtens storhet, man bryter inte direkt efter sångarens desperata sång uatn låter musiken fortsätta rulla efter det att han tystnad. Man får en stund på sig att suga in musiken. Det här är helt enkelt en underbar låt.

28

En mycket bra helg är slut och nu är jag alltså 28 år ung i stället för 27. På lördagen hade vi kalas hemma hos oss, det blev en mycket trevlig kväll. De sista lämnade vid tre-tiden på natten och det är ett tecken på att även våra besökare uppskattade kvällen.
På söndagen kom familjen, kusin, moster och Malins familj på besök för att fira min födelsedag och även det blev mycket trevligt. Jag fick ta emot en hel del träffsäkra presenter, allt från en stilig Moz-tröja till en ny, snygg skolväska, True Blood, whisky, choklad och biljetter till Way Out West. Det känns väldigt roligt att äntligen komma iväg till Göteborg och den festival i Sverige som alltid bokar flest bra band. Jag har varit mycket nöjd med de som bokar till Peace & Love, men även om de haft en hel del bra där har man alltid haft ännu bättre i Göteborg. Än så länge har man inte bokat speciellt många band, men de som är bokade är otroligt spännande. Först släppte man Pavement, ett band som jag inte lyssnat speciellt mycket på, men det jag har hört har varit bra och jag ska verkligen se till att lyssna in mig ordentligt till festivalen. Det andra släppet innehöll Girls och hur bra den bokningen är behöver jag inte ens kommentera. Idag släppte man både The xx och Radio Dept och det är två band som jag mycket gärna ser, men det är kanske främst det första av de två som är mest spännande. När jag först lyssnade på The xx för någon månad sedan blev jag inte helt övertygad, men andra gången jag gav bandet en chans var det annorlunda. Nu förstår jag storheten i bandets musik och det kommer bli intressant att se hur bandet gör sig live, jag är ganska säker på att det kommer att bli mycket bra.

Dagens låt: The xx - Crystalised

Världens bästa låtar, plats 45-41

Listan fortsätter, här kommer platserna 45 till 41:

45. John Hiatt - Icy blue heart
En låt som jag först hörde med Weeping Willows, få band är så bra på att hitta passande covers. En countryballad, med en text som balanserar mellan vacker och smörig, men som fungerar utmärkt. Jag är svag för steelguitar och i den här låten är det ett av de ledande intrumenten. Jag skaffade mig lite Hiatt-musik när jag hade hört den här låten, men resten av hans verk håller inte riktigt samma klass den här biten.
44. Gorky´s zygotic Mynci - Face like summer
Gruppen med ett av världens knepigaste namn har här fått till en otroligt bta låt. Det är lugnt och stämningsfullt och sångarens röst har en känsla som gör mycket av låtens storhet. Jag gillar mycket av det som den här gruppen gjort, de är inte helt olik Mercury Rev i stil. Just den här låten fick jag skickad till mig på gamla hederliga icq, det var Bolinder som skickade över den alldeles när jag hade flyttat in i min lägenhet på Sätra i Gävle. Det är snart tio år sedan och jag har lyssnat på den massvis med gånger sedan dess, den är fortfarande ruggigt bra.
43. Johhny Cash - Hurt
Samtidigt som det känns fel att ha med en cover på den här listan kan jag inte bortse från att Johnny Cashs version av Nine Inch Nails suveräna låt är en av de starkast låtar jag hört. Att Cash skulle vara med på den här listan är givet och egentligen har han själv knåpat ihop låtar som platser bland de hundra bästa, men det är något med den här låten som gör att man inte kan göra listan utan den. Jag såg den här videon för första gången när June Carter precis gått bort och Cash själv var mycket sjuk, det gjorde inte direkt att man berördes mindre av det han sjunger. Gitarrerna är snygga och Cashs röst har nog aldrig låtit bättre än så här och det vill inte säga lite.
42. The Steets - Weak become heroes
Jag blev såld på en gång när jag hörde Mike Skinner och The Streets musik. Det var något nytt, som inte liknade något annat som jag lyssnade på. Dialekten, rytmerna, texterna, stämningen, allt var otroligt bra. Sedan dess har jag alltid gillat The Streets och att de skulle ha med en låt på listan var såklart givet. Det här är den första låten jag hörde med dem och med tanke på hur den fastnade förtjänar den att vara med. Låten inne håller allt som The Streets är för mig, de senaste skivorna har inte kommit upp i den här nivån, men å andra sidan är det inget man kan kräva.
41. Red Hot Painters - All mixed up
Den här låten har en riktigt snygg tyngdväxling(vet inte om det finns ett uttryck som heter så, men om det inte fanns innan så finns det nu) och det är något jag är mycket svag för. Sångarens upprepande, nästan skrikande inför den sista refrängen är en sak som lyfter låten. Det räcker med att höra låten en gång för att man ska förstå varför Marit Bergman besjöng den i en av sina låtar på debutskivan, den är något alldeles extra och hade mycket väl kunnat hamna högre upp på listan.

Födelsedagstider

Det är födelsedagstider nu. I tisdags fyllde pappa år, igår fyllde både Malins far och min moster år och på söndag är det min tur att bli ett år äldre. Lägg till det att Ronnie fyllde år härom veckan, så märker ni att det blir en del tårta och kalas under februari. Jag ska ha mitt kalas i morgon, det blir en kombinerad födelsedags- och inflyttningsfest och det kommer säkerligen att bli en mycket trevlig kväll. På söndag kommer sedan familjen på besök och firar, då kommer vi också att äta av min favorittårta, nämligen den tårta som Malin alltid brukar baka till mig när jag fyller år. Två kladdkakor på varandra med en delikat glasyr både mellan bottnarna och ovanpå, det är otroligt gott och man blir så mätt på den att man inte behöver varken lunch eller middag.
Ryggvärken som jag haft sen i måndags har så smått börjat släppa och idag ska jag försöka ta mig igenom ett träningspass på gymmet, med tanke på allt jag ska äta i helgen vore det bra för kroppen att få ta del av lite träning innan jag börjar med osundheterna.

Dagens låt: Stone Roses - Made of stone

Världens bästa låtar, plats 50-46

Nu när vi tagit oss in på den övre halvan av listan blir det lite färre låtar som publiceras varje gång, här följer platserna 50 till 46:

50. Moneybrother - Blow him back into my arms
En otroligt bra låt på skiva och en ännu bättre låt live. Den här låten innehåller många av de element som gör Moneybrother till en så bra artist. Det är tempoväxlingar, det är en väldigt bra text och sången har en inlevelse som gör att man inte kan undgå att gilla det man hör. Jag var inget jättefan av Moneybrother efter hans första skiva, visst hade den ett par bra spår, men jag var inte helt övertygad om denna hypade artists storhet. Efter den andra skivan, som den här låten finns med på, var det dock ändrat. Jag lyssnade väldigt mycket på To die alone och bytte favoritlåt ganska många gånger, men efter det att jag och Gorbatjov sett Moneybrother live på Konserthuset bytte jag inte fler gånger. Blow him back into my arms växte och jag slås fortfarande av hur bra den är varje gång jag får äran att höra Wendin och bandet spela den.
49. The Coral - Dreaming of you
Först det korta basintrot, sedan följer en otroligt bra poplåt. Dreaming of you är en låt som är mycket medryckande, nästan på samma sätt som Vampire Weekends låtar brukar ha en tendens att vara. Blåset i låten är mysigt och gitarrsolot är snyggt, då ska ni också veta att jag egentligen inte är något fan av gitarrsolon. Sångaren har en väldig inlevelse när han sjunger och får i sin tur mycket hjälp av körandet, som är mycket passande. En enkel, men förbannat bra poplåt.
48. Neil Young - Like a hurricane
Det här är en artist som jag mer än gärna skulle vilja se live, men än så länge har jag inte haft någon tillräckligt bra chans. Det är en låt som är omöjlig att bortse från på en lista av den här typen. Texten i den här låten är väldigt bra och Youngs sång passar utmärkt tillsammans med hans gitarrspel. Vissa av Youngs låtar är en aning sega, men den här låten är aldrig ens nära att bli det, trots att den är över åtta minuter lång och trots att den innehåller ett ganska utdraget gitarrsolo. På något sätt passar allt så bra tillsammans i den här låten och bidrar till att det blir en låt man minns.
47. Echo & the Bunnymen - Killing moon
Det är bandet, med rötterna i Liverpool, har stått för en av de mest minnesvärda spelningar jag sett live. Dels var den minnesvärd för att det var en förbannat bra spelning, men också för att sångaren och basisten lyckades bli ovänner under en låt, med den följden att basisten kastade sitt instrument i golvet och gick därifrån. En stund senare kom han dock tillbaka och då fick jag höra den här låten live för andra gången på bara tjugo minuter, då de spelade den en gång utan basist också. Att det här är en kvalitetslåt är det ingen tvekan om, den har något mystiskt över sig och det är nog därför den gör sig så bra i Donnie Darko.
46. House of Love - Shine on
Första gången jag hörde den här låten var på ett blandband, som jag fått av en internetbekant. Här har vi en refräng som är enkel, men ändå genial i sin enkelhet. Gitarrslingan är snygg och verserna bygger upp till refrängen på att bra sätt. Jag gillade låten från första lyssningen och även om jag aldrig skaffat mig någon skiva med House of Love är deras plats på den här listan given.

Nytt kaffe

Idag var det en stor dag på jobbet, vi fick nämligen vår nya kaffemaskin levererad. Det har varit på tal att tag nu att vi skulle skaffa en ny maskin, eftersom kaffet i den gamla faktiskt smakar ganska illa. Inte så illa att man inte kan dricka det, men det är kanske ingen fröjd för smaklökarna direkt. I den här nya maskinen mals bönorna direkt innan kaffet kommer ut, de görs alltså inte på färdigmalet kaffe som i den förra. Jag hann med att prova på två koppar under eftermiddagen och jag tycker nog att det gick att urskilja en stor skillnad mellan det här kaffet och det gamla. En annan sak som är bra med den nya maskinen är att kaffet är gratis, i den förra maskinen kostade det 1,50 per kopp och om man dricker ganska mycket kaffe, som jag gör, blir det en del pengar under en termin. Därför ser jag den här nya maskinen som en löneförhöjning, värt att minnas är också att kaffet på mitt förra jobb kostade hela tre kronor per kopp, det är onekligen en positiv utveckling.
Det är fortfarande långt kvar till kaffet jag gör här hemma, men jag får nog acceptera att det kommer att fortsätta vara så. Idag invigde jag förresten min Carragher-mugg, förhoppningsvis för det tur med sig till kvällens match mot Arsenal.

Dagens låt: Midlake - Roscoe

Världens bästa låtar, plats 60-51

Då börjar vi närma oss halva listan, här kommer platserna 60 till 51:

60. The Charlatans - The only one I know
Brittisk pop när den är som allra bäst. Jag har inte jättemånga skivor med Charlatans i min samling, men det råder ingen tvekan om att de gjort en drös med högkvalitativ låtar. Den här låten är min favorit bland deras verk.
59. Mercury Rev - The dark is rising
Det här är en gammal favorit, man blandar den pampiga musiken med sångarens dystra stämma kompad av piano. Texten är väldigt välskriven, med nedstämda formuleringar om ensamhet. Min syster är inget fan av den här låten, men det har jag aldrig riktigt förstått. Mercury Revs musik är ganska speciell, mina kompisar brukade säga att det lät som filmmusik, men den känns äkta och ärlig och då gör det inget att de ibland tar i för mycket. The dark is rising är hur som helst ett mästerverk.
58. Vampire Weekend - A-punk
Om den förra låten var en dyster bit är det här raka motsatsen. Man kan inte undgå att ryckas med i Vampire Weekends melodier. Det är trallvänligt och bakgrundsslingan är otroligt skön. Kanonmusik från ett band som bara blir bättre och bättre.
57. Bob Dylan - Hurricane
Det var inte lätt att välja vilken av Dylans låtar som skulle få ta plats på listan, det var inte heller enkelt att välja hur pass högt upp den skulle komma. Låtvalet blev dock denna Ruben Carter-bit. Det är få artister som kan få ihop en så pass lång och, trots allt, ganska enformig låt och ändå får det till ett mästerverk. Texten är, givetvis, mycket bra och Dylans röst finns det inget att invända mot. Briljant.
56. Editors - Push your head towards the air
Den här låten har en underbar refräng, en mäktig tempohöjning, en typ av refräng som jag är mycket svag för och som också kommer att nämnas i låtar längre upp på listan. Faktum kvarstår dock att efter dryga två minuter i den här låten går det från väldigt bra, till världsklass.
55. Oasis - Champagne supernova
Jag upptäckte Oasis storhet ganska sent, men den här låtens storhet har jag alltid varit medveten om. Något så pass ovanligt som en britpoplåt på över sju minuter, men den känns aldrig lång. Det finns inga bitar i melodin som hade kunnat tas bort. Låten är klass rakt igenom och Liam Gallaghers röst har sällan låtit bättre.
54. Girls - Hellhole ratrace
Det är svårt att ranka den här låten, då den är av mina favoriter just nu, jag vet dock inte hur pass bra jag kommer tycka att den är om ett par år. Jag tror ändå att den här gruppen kommer att hänga med i många år och det här är en låt som har många kvaliteter är det inget snack om. Refrängen är bra och övergången från den tysta melodin till den lite mer skräniga är otroligt välgjord.
53. Korgis - Everybody´s gotta learn sometimes
Jag har en skiva med Korgis, när jag hade lyssnat på de tre första låtarna var jag övertygad om att jag hittat ett nytt storband, tyvärr levde inte resten av skivan upp till det. Det här är dock en låt som är fruktansvärt bra. En enkel melodi, en enkel text, men The Korgis visar här bra upprepning kan göra sig i en låt om man bara gör det på rätt sätt.
52. The Libertines - Time for heroes
Här är det full fart från de första tonerna och Dohertys sång passar perfekt till den fartfyllda musiken. Man kan säga mycket om Pete Doherty, men när det kommer till musik är han inget annat än ett geni.
51. Port O´Brien - Fisherman´s son
Också en relativt ny bekantskap, men det är inte ofta jag fastnat för ett band lika snabbt som jag gjort för Port O´Brien när jag hörde den här låten. Otroligt snygg melodi och en sångröst som låter sådär alldeles lagom nära bristning. Låten blir bara bättre och bättre ju längre in i den man kommer och den bevisar att Port O´Brien är ett band att hålla koll på.

Händelserik helg

En mycket händelserik helg tog slut igår. Vi har hunnit med både konserter, födelsedagsfiranden, en derbyvinst och en korpmatch.
Konserten var Soundtrack of Our Lives på Maxim här i Gävle. Soundtrack är alltid bra live och den här gången var inget undantag. Den allra bästa delen av spelningen var extranumren, Tonight, Broken imaginary time och Jehovah sunrise. Tre låtar som jag gillar väldigt mycket och saknade i somras när vi såg bandet på Peace & Love. Ebbot är underhållande på scenen, men som allra bäst är bandet när man låter Martin Hederos biljera, som i Tonight. Lokalen bidrog också till den mysiga stämning som var i lokalen genom hela spelningen. En kanonkväll.
Födelsedagsfirandet var ett efterhansfirande, det var nämligen tidigare i veckan som Ronnie fyllde år, men det gjorde inte firandet mindre trevligt. Tårta, kaffe, familj och hund på besök, som sagt, mycket trevligt.
Derbyvinsten mot Everton var riktigt skön, jag missade andra halvleken pga korpmatchen i innebandy, men hade rapporter som talade om för mig hur det gick. Kuyt matchhjälte igen och nu är vi faktiskt med i kampen om fjärdeplatsen igen, hoppas vår form håller i sig, för även om vi inte övertygar spelmässigt som vinner vi matcherna och släpper inte in mål. Matchen mot Arsenal på onsdag blir dock en tuff uppgift.
Idag gjorde jag och Malin klart för ett nytt konsertbesök, vi införskaffade nämligen biljetter till Mumford & Sons spelning i Stockholm i april. Det kommer med stor säkerhet bli en minnesvärd konsert.

Dagens låt: Mumford & Sons - White blank page

Världens bästa låtar, plats 70-61

Ni börjar närma oss mitten av listan och kvaliteten på låtarna blir bara högre och högre. Här kommer plats 70 till och med 61:

70. Elton John - Goodbye Yellow Brick Road
Han har gjort en hel del bra låtar Elton John, kanske främst i inledningen av karriären. Det här är en låt som jag alltid varit svag för, snygg melodi och en riktigt bra refräng. Pianospelet är en av låtens styrkor. Jag valde mellan den här och Your song, men den här låten är den mäktigare av de två.
69. Eric Clapton - Tears in heaven
En av mina absoluta favoritlåtar när jag var yngre. Jag gillar Claptons musik, både den bluesiga sidan och hans mer nedstämda låtar. Det är omöjligt att inte bli berörd av den här låten och jag tror de flesta har koll på bakgrunden till att den här låten gjordes. Gitarrspelet är otroligt bra, Claptons röst likaså. En riktig klassiker.
68. Saybia - The day after tomorrow
Den första gången jag hörde den här låten var uppe hos syster när hon bodde i Umeå. Jag fastnade genast för deras dystra texter och snygga melodier, ledsna pojkar med gitarr. Den här låtens styrka är en refräng som är oerhört medryckande, uppbyggnandet till den är bra, men det är refrängen som gör låten. Väldigt bra.
67. Chris Isaak - Wicked game
Han är cool Chris Isaak och hans röst för mina tankar till Elvis. Den här låten har det gjorts en hel del covers på, men det är Isaaks egen version som är den överlägset bästa. Det som gör låten är Isaaks röst, som har ett djup som är riktigt snyggt.
66. Kris Kristofferson - From the bottle to the bottom
Kris Kristofferson är en fruktansvärt bra artist, det var inte lätt att plocka ut en låt med honom. Det här är dock min favorit och stor del av det ligger i texten. Melodin känns nästan glad, men texten är bitter på ett underhållande sätt. Under min countryperiod spelade jag den här låten massvis av gånger.
65. Procal Harum - A whiter shade of pale
Det här är en låt som jag hört massvis av gånger och som jag gillar skarpt. Bakgrundsmusiken i kombination med den starka sången gör den här låten till något alldeles extra. Det gjordes mycket bra musik på den här tiden, men det är få låtar som jag uppskattar lika mycket som Procal Harums hit. Precis som med Wicked game har det gjorts en hel del covers även på den här, men ingen i närheten av orginalet.
64. Grand Archives - Torn Blue Foam Couch
Ett mina senaste favoritband. Grand Archives håller till i samma genre som band som Fleet Foxes, Local Natives och Low Anthem, och de gör det fruktansvärt bra. Den här låten var det första som jag hörde med dem och jag fastnade på en gång, övergången från det långsamma till det inte lika långsamma är snygg och med en sådan sångröst kan man inte misslyckas.
63. Interpol - Evil
En snygg video, men en ännu snyggare melodi. Här kan vi verkligen tala om en refräng som sätter sig. Uppbyggnaden till refrängen är välsgjord och när låten verkligen drar igång är jag såld. Jag har lyssnat mycket på Interpol genom åren, men det här har alltid varit min favorit.
62. Elliot Smith - The biggest lie
Elliot blev tyvärr inte speciellt gammal, men han hann med att göra en hel del bra musik innan han gick bort. Den här låten är väldigt stark och min favorit ur hans låtkatalog. Smiths låtar dyker ofta upp i filmer och det är inte så konstigt då de har en speciell känsla över sig, mycket av det ligger i Smiths röst.
61. Last Shadow Puppets - The age of understatement
Här kommer det en riktig tungviktare, för skivan som Last Shadow Puppets släppte härom året är en av mina stora favoriter. Den här låten är titelspåret och är en mäktig konstruktion. Den travande bakgrunden, tillsammans med den symfoniska musiken och Kanes och Turners röster gör det här till en låt som känns tidlös. Häftigt på skiva, ännu häftigare live. Det här är en låt som hade kunnat hamna ännu högre upp, men det är tuff konkurrens och det kommer fler tungviktare nästa gång när listan börjar närma sig mitten.

Liverpool i bilder

Äntligen fungerar min bilduppladdning på datorn. Här kommer min och Malins resa till Liverpool i bilder.


Matchdag innebar tidig uppstigning och tandborstning, matchtröjan givetvis på plats.


Malin, i nystickad halsduk, var också laddad inför matchen.


Innan vi tog bussen mot arenan tog vi en promenad i hamnen, där vi hann med både Beatlesmuseum och en del affärer.


Äntligen tillbaka vid Anfield, efter nästan fyra års frånvaro. Mäktigt.


Innan matchen tog vi någon öl inne på Albert, ingen sång den här gången, men mysigt ändå.


Vi gick sedan in på arenan och såg hur spelarna värmde upp.


Så här glad blev jag när jag insåg att Lucas var bänkad.


Snart dags för matchstart.


Det är omöjligt att inte få gåshud när spelarna kommer in och You´ll never walk alones första toner börjar låta. Det blir inte bättre än så.


Den här hörnan ledde till 2-0-målet, ett självmål efter skott från Insua. Segern kändes sedan mycket säker och det var klart närmare 3-0 än 2-1. En mycket bra dag var det.


På söndagen var vi tillbaka på arenan och såg oss omkring. En utomordentlig skylt som jag missade under matchdagen.


Hillsbourogh memorial


Outside the Shankly Gates...


Jag och Bill Shankly.


Sedan var det dags för touren runt på Anfield. Arenan är mäktig syn även när den är tom.


Malin var också imponerad av Anfield.


Rummet för presskonferenserna var roligt att få besöka, men pappdockorna kändes lite onödiga.


Omklädningsrummet var en av de allra bästa delarna under touren, jag tog givetvis plats på Carras plats.


Den här bilden behöver egentligen inte förklaras, det blir inte så mycket större än så här.


Till min, som ni ser, stora lycka fick jag även med mig gräs från världens bästa arena. Efter touren spenderade vi eftermiddagen på stan, det fanns en hel del intressanta affärer, men så mycket shopping blev det inte.


Trötta, men mycket nöjda påbörjade vi hemfärden tidigt på måndagen. En suverän weekend var över.

Dagens låt: Mumford & Sons - Little lion man

Världens bästa låtar, plats 80-71

Listan fortsätter här med platserna 80 till 71 och den här gången kommer det bli en blandning av punk, svensk pop och gamla klassiker.

80. Elvis Presley - Suspicious minds
Jag har aldrig haft någon riktig Elvis-period, det är nog därför som jag inte rankar någon av hans låtar högre än så här. Det är dock ingen tvekan om att det här är en låt som förtjänar sin plats på listan. Jag valde länge mellan den här och In the ghetto, men bestämde mig till slut för att välja denna låt. Höjdpunkten i låten är övergången från den långsamma perioden i mitten till den lite snabbare.
79. Håkan Hellström - Nu kan du få mig så lätt
Att Håkan Hellströms första skiva är en modern klassiker är det ingen tvekan om och inte heller att han gjort en hel del bra låtar de senaste tio åren. Mitt intresse för hans musik har mattas en aning i takt med den enorma hype som blivit kring honom och jag tycker kanske inte att han utvecklats speciellt mycket sedan debuten. Faktum kvarstår dock att den här låten är fruktansvärt bra.
78. Damien Rice - Blower´s daughter
Ledsen pojke med gitarr var det, här kommer ännu en av alla dessa artister som jag fastnat för. Det var först när jag fick höra att Rice skulle spela på P&L som jag började lyssna på dennes musik och det ångrar jag verkligen inte. Hela skivan som den här låten finns med på är väldigt bra och anledningen till att jag valde just den här låten är den underbara avslutningen.
77. Muse - Unintended
Den här låten är inte vald pga sin väldigt snygga video, utan för att det är en väldigt stark låt av ett bra band. Jag gillar sångarens röst skarpt och refrängen, när det nästan skär sig, är den stora anledningen till att jag alltid gillat den här låten.
76. Shangri Las - Leader of the pack
En outsider, men jag har alltid varit svag för den här låten. Inledningen, med motorljuden, och övergången till den första versen är väldigt snygg. Sången är stark och låten är otroligt bra uppbyggd. Leadsången, körsvaren, nynnandet och bakgrundsljuden. En väldigt bra låt.
75. REM - Losing my religion
Det här är en låt som är svår att ranka, då det varit en av mina favoriter ända sedan tonåren. Jag har alltid gillat Michael Stipes röst och det här är det bästa som han och REM gjort. Bakgrundsgitarren, eller vad man nu kallar den typ av instrumentn de använder, är riktigt snygg och låten har inga som helst svaga eller intetsägande perioder. Det är hög kvalitet rakt igenom.
74. Simon & Garfunkel - Bridge over troubled water
Jag och mamma såg Simon & Garfunkel live i Globen för några år sedan och det var en snudd på overklig upplevelse, de är sådana artister som man bara sett på tv och knappt tänkt sig att de finns i verkligheten. Det finns många låtar från deras karriär som jag gillar, men som det brukar vara med mig är det den kanske lugnaste balladen som jag känner starkast för. När Art Garfunkel tar i så att han nästan spricker är det fruktansvärt bra, det går inte att ogilla den här låten.
73. Popsicle - Not forever
Jag hittade inte låten på youtube, så jag fick lägga in en briljant cover av den som länk i stället. Det är en riktig poppärla från ett av Sveriges allra bästa popband någonsin. Andreas Mattsson gjorde, och gör, väldigt bra musik och i den här låten är Popsicle som allra bäst.
72. Songs of soil - Jesus
Om den här låten funnits på youtube hade jag blivit förvånad, men även om den inte finns på nätet är det en otroligt bra låt som Christian Kjellvander knåpat ihop tillsammans med sin bror. En lugn låt, som ändå har en del tyngd i sig. Stämningen i låten gör stor del av låten. Om rankingen skulle gällt bara skivor hade Songs of soil hamnat mycket högre upp, det är kvalitet rakt igenom.
71. Dead Kennedys - Holiday in Cambodia
Inom punken finns det en hel del medryckande låtar med klockrena refränger och det här är inget undantag. Låten sätter sig på en gång och sångarens darriga röst gör att det här sticker ut. Tempot är bra, i min musikvärld behöver det inte gå snabbare än så här. I min ungdom lyssnade jag massvis på svensk trallpunk, de senaste åren har jag märkt att det finns en hel del kvalitetspunk utanför Sveriges gränser också.

Snart utomhusdag

Det börjar närma sig den årliga friluftsdagen här på skolan, det var samma sak när jag jobbade uppe i Hälsingland, den här tiden på året ska eleverna ha en dag utomhus för att få njuta av vintern. Redan när jag gick i skolan själv hade jag svårt att välja vad jag skulle göra på de här dagarna, jag åker absolut inte skidor och jag ställer mig inte på skridskor speciellt gärna heller. Som tur är finns det en gammal klassiker att välja här, nämligen pulkåkning. Under min första friluftsdag uppe i Hälsingland hade jag också turen att få hamna på pulkåkningen, det var en väldigt rolig dag. Vi hade solsken nästan hela dagen och att åka pulka är nästan lika roligt när man är 25+ som det är när man är 5+.
I år ska jag också åka pulka, åtminstone om inte backen som vi ska besöka är för brant. Om det är så att backen ser för farlig ut kommer jag nog att fokusera på att grilla god korv till eleverna i stället, det är inte alls lika riskabelt. I samband med den här friluftsdagen, som inträffar om två veckor, har jag lärt mig lite om slalomskidor också. För mig har det tidigare funnits två typer av skidor, det är längdskidor och slalomskidor, men idag har jag lärt mig att det också finns TT-skidor och A-skidor. Tydligen ska skillnaden ligga i böjen längst ut på skidan, mer än så har jag inte försökt förstå, då det känns mycket osannolikt att jag någonsin skulle komma i den situationen att jag skulle behöva använda någon av dessa typer.
Ikväll spelar Soundtrack of Our Lives här i stan, det kommer med största säkerhet att bli en mycket bra spelning.

Dagens låt: The Big Pink - Velvet

Back home

Nu är vi hemkomna från världens bästa stad, tyvärr vill min dator inte riktigt vara med och ladda upp bilder i dagsläget, så de får komma lite senare. Vi har hur som helst haft en grymt bra weekend i Liverpool, med, givetvis, en hel del tid på Anfield och även långa stunder på stan.
Matchen vi såg var Liverpool-Bolton och även om den inte innehöll något propagandaspel var det en riktig upplevelse. You´ll never walk alone är nog det mäktigaste man kan uppleva i idrottssammanhang och att få fira tre poäng på Anfield kan man inte göra för många gånger. Vi besökte puben The Albert innan matchen, den här gången var det inte lika mycket sång som senast, men att dricka Carlsberg bara några meter från Anfield är stort nog så det räcker och blir över.
Dagen efter matchen gick vi en tour på arenan och även om det var en del turister iklädda liverpoolkläder med var det en häftig känsla att få sitta där på bänken i omklädningsrummet och sedan gå genom spelargången, ta på This is Anfield-skylten och sedan fortsätta ut till planen var väldigt speciellt. Jag hade redan innan besöket bestämt mig för att jag skulle ta med mig gräs från Anfield hem, därför blev jag lite bitter när jag fick höra att man inte fick beträda gräsmattan. Det löste sig dock ändå. När vi spenderade en liten stund i avbytarbåset hittade jag gräs som var avstampat från fotbollsskor och eftersom det var match dagen innan kunde jag vara ganska så säker på att det avstampade gräset kom från Anfields matta, snabbt böjde jag mig ner och plockade upp så mycket jag hittade och stoppade sedan ner det i en näsduksförpackning. Gräset kommer att få en hedersplats i vår hyllvägg.
Förutom allt det här har vi också gjort stan, det blev inga stora inköp för någon av oss, men jag lyckades åtminstone hitta den andra säsongen av Flight of the Conchords till ett mycket överkomligt pris. Vi besökte givetvis också Liverpool-shopen, varje gång jag kommer in i den tänker jag alltid på mor och far och på hur glad de ska vara att de inte tog mig till en sådan affär när jag var liten. Jag hade nog svimmat av upphetsning över att se alla olika prylar och antagligen också tyckt att jag hade haft behov av att äga alla saker där inne. Nu när jag är vuxen är jag ganska återhållsam där inne, den här gången blev det bara en Carra-mugg, en t-shirt och ett signerat foto av Carra.
Vi hade, som sagt, en suverän weekend och det var mer än värt att vara trött en dag på jobbet för att få uppleva en match på Anfield igen. Det var inte den sista, det är en sak som är säker.

Dagens låt: Midlake - Head home