Världens bästa låtar, plats 50-46

Nu när vi tagit oss in på den övre halvan av listan blir det lite färre låtar som publiceras varje gång, här följer platserna 50 till 46:

50. Moneybrother - Blow him back into my arms
En otroligt bra låt på skiva och en ännu bättre låt live. Den här låten innehåller många av de element som gör Moneybrother till en så bra artist. Det är tempoväxlingar, det är en väldigt bra text och sången har en inlevelse som gör att man inte kan undgå att gilla det man hör. Jag var inget jättefan av Moneybrother efter hans första skiva, visst hade den ett par bra spår, men jag var inte helt övertygad om denna hypade artists storhet. Efter den andra skivan, som den här låten finns med på, var det dock ändrat. Jag lyssnade väldigt mycket på To die alone och bytte favoritlåt ganska många gånger, men efter det att jag och Gorbatjov sett Moneybrother live på Konserthuset bytte jag inte fler gånger. Blow him back into my arms växte och jag slås fortfarande av hur bra den är varje gång jag får äran att höra Wendin och bandet spela den.
49. The Coral - Dreaming of you
Först det korta basintrot, sedan följer en otroligt bra poplåt. Dreaming of you är en låt som är mycket medryckande, nästan på samma sätt som Vampire Weekends låtar brukar ha en tendens att vara. Blåset i låten är mysigt och gitarrsolot är snyggt, då ska ni också veta att jag egentligen inte är något fan av gitarrsolon. Sångaren har en väldig inlevelse när han sjunger och får i sin tur mycket hjälp av körandet, som är mycket passande. En enkel, men förbannat bra poplåt.
48. Neil Young - Like a hurricane
Det här är en artist som jag mer än gärna skulle vilja se live, men än så länge har jag inte haft någon tillräckligt bra chans. Det är en låt som är omöjlig att bortse från på en lista av den här typen. Texten i den här låten är väldigt bra och Youngs sång passar utmärkt tillsammans med hans gitarrspel. Vissa av Youngs låtar är en aning sega, men den här låten är aldrig ens nära att bli det, trots att den är över åtta minuter lång och trots att den innehåller ett ganska utdraget gitarrsolo. På något sätt passar allt så bra tillsammans i den här låten och bidrar till att det blir en låt man minns.
47. Echo & the Bunnymen - Killing moon
Det är bandet, med rötterna i Liverpool, har stått för en av de mest minnesvärda spelningar jag sett live. Dels var den minnesvärd för att det var en förbannat bra spelning, men också för att sångaren och basisten lyckades bli ovänner under en låt, med den följden att basisten kastade sitt instrument i golvet och gick därifrån. En stund senare kom han dock tillbaka och då fick jag höra den här låten live för andra gången på bara tjugo minuter, då de spelade den en gång utan basist också. Att det här är en kvalitetslåt är det ingen tvekan om, den har något mystiskt över sig och det är nog därför den gör sig så bra i Donnie Darko.
46. House of Love - Shine on
Första gången jag hörde den här låten var på ett blandband, som jag fått av en internetbekant. Här har vi en refräng som är enkel, men ändå genial i sin enkelhet. Gitarrslingan är snygg och verserna bygger upp till refrängen på att bra sätt. Jag gillade låten från första lyssningen och även om jag aldrig skaffat mig någon skiva med House of Love är deras plats på den här listan given.