Världens bästa låtar, plats 45-41

Listan fortsätter, här kommer platserna 45 till 41:

45. John Hiatt - Icy blue heart
En låt som jag först hörde med Weeping Willows, få band är så bra på att hitta passande covers. En countryballad, med en text som balanserar mellan vacker och smörig, men som fungerar utmärkt. Jag är svag för steelguitar och i den här låten är det ett av de ledande intrumenten. Jag skaffade mig lite Hiatt-musik när jag hade hört den här låten, men resten av hans verk håller inte riktigt samma klass den här biten.
44. Gorky´s zygotic Mynci - Face like summer
Gruppen med ett av världens knepigaste namn har här fått till en otroligt bta låt. Det är lugnt och stämningsfullt och sångarens röst har en känsla som gör mycket av låtens storhet. Jag gillar mycket av det som den här gruppen gjort, de är inte helt olik Mercury Rev i stil. Just den här låten fick jag skickad till mig på gamla hederliga icq, det var Bolinder som skickade över den alldeles när jag hade flyttat in i min lägenhet på Sätra i Gävle. Det är snart tio år sedan och jag har lyssnat på den massvis med gånger sedan dess, den är fortfarande ruggigt bra.
43. Johhny Cash - Hurt
Samtidigt som det känns fel att ha med en cover på den här listan kan jag inte bortse från att Johnny Cashs version av Nine Inch Nails suveräna låt är en av de starkast låtar jag hört. Att Cash skulle vara med på den här listan är givet och egentligen har han själv knåpat ihop låtar som platser bland de hundra bästa, men det är något med den här låten som gör att man inte kan göra listan utan den. Jag såg den här videon för första gången när June Carter precis gått bort och Cash själv var mycket sjuk, det gjorde inte direkt att man berördes mindre av det han sjunger. Gitarrerna är snygga och Cashs röst har nog aldrig låtit bättre än så här och det vill inte säga lite.
42. The Steets - Weak become heroes
Jag blev såld på en gång när jag hörde Mike Skinner och The Streets musik. Det var något nytt, som inte liknade något annat som jag lyssnade på. Dialekten, rytmerna, texterna, stämningen, allt var otroligt bra. Sedan dess har jag alltid gillat The Streets och att de skulle ha med en låt på listan var såklart givet. Det här är den första låten jag hörde med dem och med tanke på hur den fastnade förtjänar den att vara med. Låten inne håller allt som The Streets är för mig, de senaste skivorna har inte kommit upp i den här nivån, men å andra sidan är det inget man kan kräva.
41. Red Hot Painters - All mixed up
Den här låten har en riktigt snygg tyngdväxling(vet inte om det finns ett uttryck som heter så, men om det inte fanns innan så finns det nu) och det är något jag är mycket svag för. Sångarens upprepande, nästan skrikande inför den sista refrängen är en sak som lyfter låten. Det räcker med att höra låten en gång för att man ska förstå varför Marit Bergman besjöng den i en av sina låtar på debutskivan, den är något alldeles extra och hade mycket väl kunnat hamna högre upp på listan.