Världens bästa låtar, plats 60-51

Då börjar vi närma oss halva listan, här kommer platserna 60 till 51:

60. The Charlatans - The only one I know
Brittisk pop när den är som allra bäst. Jag har inte jättemånga skivor med Charlatans i min samling, men det råder ingen tvekan om att de gjort en drös med högkvalitativ låtar. Den här låten är min favorit bland deras verk.
59. Mercury Rev - The dark is rising
Det här är en gammal favorit, man blandar den pampiga musiken med sångarens dystra stämma kompad av piano. Texten är väldigt välskriven, med nedstämda formuleringar om ensamhet. Min syster är inget fan av den här låten, men det har jag aldrig riktigt förstått. Mercury Revs musik är ganska speciell, mina kompisar brukade säga att det lät som filmmusik, men den känns äkta och ärlig och då gör det inget att de ibland tar i för mycket. The dark is rising är hur som helst ett mästerverk.
58. Vampire Weekend - A-punk
Om den förra låten var en dyster bit är det här raka motsatsen. Man kan inte undgå att ryckas med i Vampire Weekends melodier. Det är trallvänligt och bakgrundsslingan är otroligt skön. Kanonmusik från ett band som bara blir bättre och bättre.
57. Bob Dylan - Hurricane
Det var inte lätt att välja vilken av Dylans låtar som skulle få ta plats på listan, det var inte heller enkelt att välja hur pass högt upp den skulle komma. Låtvalet blev dock denna Ruben Carter-bit. Det är få artister som kan få ihop en så pass lång och, trots allt, ganska enformig låt och ändå får det till ett mästerverk. Texten är, givetvis, mycket bra och Dylans röst finns det inget att invända mot. Briljant.
56. Editors - Push your head towards the air
Den här låten har en underbar refräng, en mäktig tempohöjning, en typ av refräng som jag är mycket svag för och som också kommer att nämnas i låtar längre upp på listan. Faktum kvarstår dock att efter dryga två minuter i den här låten går det från väldigt bra, till världsklass.
55. Oasis - Champagne supernova
Jag upptäckte Oasis storhet ganska sent, men den här låtens storhet har jag alltid varit medveten om. Något så pass ovanligt som en britpoplåt på över sju minuter, men den känns aldrig lång. Det finns inga bitar i melodin som hade kunnat tas bort. Låten är klass rakt igenom och Liam Gallaghers röst har sällan låtit bättre.
54. Girls - Hellhole ratrace
Det är svårt att ranka den här låten, då den är av mina favoriter just nu, jag vet dock inte hur pass bra jag kommer tycka att den är om ett par år. Jag tror ändå att den här gruppen kommer att hänga med i många år och det här är en låt som har många kvaliteter är det inget snack om. Refrängen är bra och övergången från den tysta melodin till den lite mer skräniga är otroligt välgjord.
53. Korgis - Everybody´s gotta learn sometimes
Jag har en skiva med Korgis, när jag hade lyssnat på de tre första låtarna var jag övertygad om att jag hittat ett nytt storband, tyvärr levde inte resten av skivan upp till det. Det här är dock en låt som är fruktansvärt bra. En enkel melodi, en enkel text, men The Korgis visar här bra upprepning kan göra sig i en låt om man bara gör det på rätt sätt.
52. The Libertines - Time for heroes
Här är det full fart från de första tonerna och Dohertys sång passar perfekt till den fartfyllda musiken. Man kan säga mycket om Pete Doherty, men när det kommer till musik är han inget annat än ett geni.
51. Port O´Brien - Fisherman´s son
Också en relativt ny bekantskap, men det är inte ofta jag fastnat för ett band lika snabbt som jag gjort för Port O´Brien när jag hörde den här låten. Otroligt snygg melodi och en sångröst som låter sådär alldeles lagom nära bristning. Låten blir bara bättre och bättre ju längre in i den man kommer och den bevisar att Port O´Brien är ett band att hålla koll på.