Wednesday, February 17, 2010

Världens bästa låtar, plats 40-36

40. Dusty Springfield - I can´t make it alone
Jag har hört den här låten i flera olika versioner, men det är Dusty Springfields version som jag gillar allra mest. En väldigt välskriven text och när den sjungs med samma inlevelse som Springfield har här blir det fruktansvärt bra. Jag gillar körsången under låtens andra halva, men allra mest gillar jag när Springfield sjunger som om hon hade ett brustet hjärta under låtens sista del. Det här är klass rakt igenom.
39. Paus - Mitt samvete, din hämnd
Videon innehåller fel låt, men den har samma känsla och stämning som låten jag har valt ut från en av mina favoritskivor. Jag gillar inte Kent, men när Jocke Berg slog sig samman med Peter Svensson från Cardigans skapade de en skiva som jag föll för direkt. Låten som jag valt har en mycket bra refräng, kombinerat med dystra verser som ger låten en extra tyngd. Jag har lyssnat på en hel del ledsen musik genom åren, men ledsen musik av hög kvalitet kan utan tvekan göra en på gott humör. Paus har inte fått så stora rubriker som de borde fått, det här är det klart bästa som Jocke Berg gjort.
38. Suede - Animal nitrate
En riktig popklassiker. Brett Andersons röst är unik och i den här låten gör den sig perfekt. Det är bra driv rakt igenom hela låten och gitarrerna är ruggigt snygga. Jag var elva år när låten kom, jag tyckte den var bra då, med åren har den bara blivit bättre och bättre och Suedes storhet blir bara tydligare och tydligare.
37. James - Sometimes
Ännu en högklassig poplåt, inte lika tunga gitarrer som i låten innan, men minst lika drivna och minst lika bidragande till låtens storhet. Även här är sångaren Tim Booths röst viktig för att det ska lyfta. Refrängen är en riktig sjunga med-refräng, man blir glad av att höra James. Första gången jag hörde den här låten var på ett blandband jag fick av en internetkompis och det var den första låten på bandet som jag spolade tillbaka till för att höra en andra gång. Otroligt bra låt.
36. Pink Floyd - Wish you were here
Pink Floyd är ett band som jag alltid känt att jag borde lyssna mer på, men det har aldrig riktigt blivit av. Den här låten har jag dock lyssnat på mängder av gånger, det var min syster som tipsade mig om den när jag var nyinflyttad i Gävle och var sugen på att hitta bra låtar. Det här är en briljant låt, en mycket bra text och det spelar ingen roll hur många gånger man hör den, man tröttnar aldrig på att höra sångaren sjunga ut refrängen. Låten avslutas instrumentalt och jag tycker att det bidrar till låtens storhet, man bryter inte direkt efter sångarens desperata sång uatn låter musiken fortsätta rulla efter det att han tystnad. Man får en stund på sig att suga in musiken. Det här är helt enkelt en underbar låt.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home