Världens bästa låtar, plats 25-21

25. Ryan Adams - Harder now that it´s over
Om den här listan hade gällt de hundra bästa skivor som gjorts hade Ryan Adams Gold, som den här låten är hämtad från, hamnat på en given topp fem-placering. Det är en otroligt bra skiva, som enbart innehåller bra låtar. Harder now that it´s over är den allra bästa låten på skivan och den har varit min favorit sedan första lyssningen. Ryan Adams är ett geni, få artister kan matcha den mängd bra låtar som han gjort. Det här är en dyster låt med bra text och många mästerliga inslag. Från den sorgsna inledningen till telefonsvararmeddelandet i låtens slutskede, allt är perfekt. Allra bäst är ändå Ryan Adams röst, han har inlevelse och han varierar ljusheten i rösten på ett otroligt snyggt sätt. And I'm nothing now without you
yeah, I'm less than nothing now, sällan har dysterhet beskrivits på ett sådant briljant sätt. Ryan Adams har gjort ett mästerverk.
24. Inspiral Carpets - This is how it feels
Otroligt snygg intro, sedan kommer sången in på ett väldigt bra sätt. Den här låten har en magnifik refräng och trots att det inte är så många tempoväxlingar rycks man med. Den brittiska popen ligger bakom många mästerverk och det här är onekligen ett av dem. Inspiral Carpets är ett mycket bra band och det här är den bästa låt de gjort. Jag minns när YWNK skickade över en skiva med dem till mig, det tog inte lång tid innan den var fast på min playlist och den här låtens storhet sken igenom direkt. Synthslingan i bakgrunden bidrar mycket till låtens höga kvalitet, precis som sångarens röst och uttal.
23. Arcade Fire - Crown of love
Ännu en dyster låt, men också en otroligt bra sådan. De tunga pianotonerna slår an tonen, när sedan refrängen kommer och ackompanjeras av snygga stråkar är jag såld. Arcade Fire behövde inte många låtar för att övertyga mig om bandets storhet, det här var en av de första låtarna jag hörde sedan Djävulsankan sett till att jag börjat lyssna på dem och när jag hade hört den här låten lyssnade jag på den igen, och igen, och igen. Desperationen i sångarens röst efter två och en halv minut känns äkta på ett sätt som det bara gör i riktigt bra låtar. Arcade Fire är en av mina drömbokningar till sommarens Way Out West, det vore mäktigt att få höra låtar av denna kvalitet live.
22. The Doors - Touch me
The Doors är ett ganska ojämnt band, vissa låtar svävar ut lite för mycket för att jag ska hålla dem bland de allra bästa banden genom tiderna. Den här låten är dock ett bevis för att de, när de är som bäst, är ett otroligt bra band. Det här är en låt som har en ganska enkel text, men trots att den på sina håll är en aning klyschig är den oerhört bra.
Now, I'm gonna love you
Till the heavens stop the rain
I'm gonna love you
Till the stars fall from the sky for you and I
Jag är mycket förtjust i låtens inledning, där Jim Morrison nästan skriker igång låten, när han sedan sänker tempot en aning är man med, varje ord känns. Han hade en underbar röst och i den här låten utnyttjar han den fullt ut. En riktig klassiker.
21. Leonard Cohen - So long, Marianne
Redan när jag var riktigt liten lyssnade jag en hel del på denna gigant, mor och far spelade hans I´m your man i bilen under flera års tid och det är en skiva som jag håller mycket högt än idag. Min största favorit av Cohens låtar är dock den här. Att det är Cohens röst som gör låten är det ingen tvekan om, så är det med alla hans låtar och det är svårt att sätta fingret på vad som gör att den här låten är bättre än t.ex Bird on a wire och Hey, that´s no way to say goodbye, men någonting gjorde att jag spelade den här låten om och om igen på jobbet när jag precis skaffat spotify. Texten är bra, melodin är bra, Cohens röst är, som sagt, stor. Refrängen är en riktig singalong-refräng, ganska kort, men intensiv. Väldigt bra låt.