Hurtig på morgonen

Idag var jag duktig, jag lämnade nämligen bilen hemma och tog cykeln till jobbet. jag har pratat länge om att det varit dags att vila bilen och börja cykla i stället, men jag har varit väldigt duktig på att komma på anledningar till att ta det bensindrivna färdsättet till jobbet. Det kunde se ut att vara regn på gång, för kallt ute eller för varmt och skönt i sängen, bortförklaringarna har varit många. I morse hade jag dock bestämt mig. Jag ställde klockan 45 minuter tidigare än jag brukar och klev upp på en gång. Tidspressen fanns alltså inte, jag skulle lätt hinna cykla. Att det var kallt ute fick jag bortse från, det kommer nog dröja länge innan det blir någon inbjudande värme utomhus klockan sju på morgonen.
När jag ätit min frukost gick jag, satte mig på cykeln och trampade iväg. Tio minuter senare var jag framme på jobbet, det tog alltså ungefär lika lång tid som det brukar göra när jag åker bil. Jag hade väntat mig att det skulle ta åtminstone den dubbla tiden, men där hade jag fel. För att verkligen kunna njuta av cykelturen måste dock skaffa mig en sak, nämligen vantar. Mina fingrar var inte direkt i toppform när jag kom fram till cykelstället utanför mitt jobb, men resten av kroppen kändes oväntat pigg, trots att det var uppförsbacke under större delen av resan. Cyklingen var uppiggande och det var inte sista gången jag provade det färdsättet till jobbet.
Hemvägen var nedförsbacke i princip hela vägen, mycket behagligt, och när jag kom hem väntade en hel drös med nya skivor. Kaiser Chiefs, Fatboy, Okkervil River och den hett efterlängtade Streets. Inte helt fel.

Dagens låt: Fatboy - Springtime
Totally out of the blue
One dream of you
With my loved one near
Springtime is here

Svagt Alme

När jag såg Echo & the Bunnymen i Arvika för några år sedan fick man spela två låtar utan basist, sedan denne blivit sur på sångaren, kastat instrumentet i golvet och gått ut från scenen. Han kom tillbaka efter en stund och man slutförde sedan spelningen med fullt manskap. Fram tills igår var det den mest märkliga spelning som jag upplevt. Joel Alme hade precis sjungit första versen till sin tredje låt när han satte fast micken på stativet och gick ut, ett överraskat band stod kvar och spelade färdigt låten. De började sedan spela nästa låt, men Alme kom aldrig tillbaka.
Spelningen blev alltså bara en knapp kvart kort, inte riktigt vad man väntat sig. Jag skulle misstänka att det var inramningen som fick Alme att ge upp. Lobby i Sandviken var långt ifrån en perfekt lokal och dagens besökare hade inte letat sig dit för att se en av det senaste årets mest uppskrivna popartister. Jag och Ronnie var på plats tidigt, då var lokalen tom, men snart började folk strömma in. När det var dags för Alme var dansgolvet framför scenen fullpackat, men efter den första låten stod bara 10-12 stycken kvar. De andra hade lämnat för att gå till rummet bredvid, där discodunket fortsatte. Att ställa Joel Alme på scenen på Sandvikens enda(?) uteställe en löningshelgslördag är otroligt dumt. De som var där ville festa och hade uppenbarligen inte en aning om vem det var som helt plötsligt såg till att discomusiken tystnade på dansgolvet. Av de hundratalet människor som var på plats var vi kanske, snällt räknat, tio stycken som gått dit för spelningen. Alme var väldigt felplacerad och det kände han nog själv när han gick upp på scenen och startade med Queen´s corner. Men även om man är felplacerad och spelar inför en minimal publik ska man göra det proffsigt, det gjorde inte Alme. Vi tio som kommit det för att se honom bjöds på ett skämt till konsert och jag och Ronnie fick genomlida två timmars väntande till usel discomusik i onödan. Jag är besviken.

Dagens låt: The Jam - English rose
I've searched the secret mists -
I've climbed the highest peaks
Caught the wild wind home
To hear her soft voice speak

Cykeltur

Förra helgen cyklade jag för första gången på många år, det var inte så enkelt som jag mindes det. Det var vingligare än förr och min hastighet i nedförsbackarna var inte speciellt imponerande. Jag tog mig i alla fall till och från den Gamle Frankens lägenhet utan att råka ut för någon olycka. Idag cyklade jag igen och nu var det som förr igen. Jag kunde till och med hålla i med en hand på vissa ställen och min fot på bromsen fick inte alls jobba lika hårt som senast. Det är skönt att cykla, jag hade glömt hur det var. Man kommer fram snabbt och får både frisk luft och motion. Jag kommer närmare och närmare en cykeltur till jobbet, kanske blir det redan på måndag, jag hoppas det i alla fall.
En av anledningarna till att jag cyklade idag var att jag skulle till min lägenhet och titta på derbyt mot Everton. Vi tog en skön seger, 2-0 efter två mål av Torres. Spelmässigt kan jag inte påstå att vi övertygade, men vi vann och det är huvudsaken.
Ikväll är det dags för Joel Alme, spännande.

Dagens låt: Bright Eyes - Calender hung itself
You make me happy oh!! when skies are gray
You make me happy oh!! when skies are gray and gray and gray

Vilse

Igår bevisade jag för mig själv att jag inte är så duktig att göra två saker samtidigt. Jag skulle åka iväg och hämta vår nya soffa tillsammans med Malins pappa när det ringde i min telefon, det var min gamla skola som hörde av sig för att fråga några saker. Jag klev in i bilen och körde vi väg samtidigt som jag pratade, när jag fem minuter senare lade på hade jag kört fel. Dt blev vänster i stället för höger i rondellen och sedan var det bara att vända. Att jag dessutom inte först insåg att jag kommit fel utan ringde och bad om ny beskrivning gjorde inte misstaget mindre klantigt. Jag visste var jag skulle, ändå lyckades jag inte hitta. Till slut kom jag i alla fall fram och vi kunde lasta in soffan i hästvagnen.
I morgon ska jag och Ronnie till Sandviken på spelning. Det är Joel Alme som kommer på besök och det ska bli intressant. Det har gått alldeles för lång tid sedan jag senast såg en riktig konsert, så det är verkligen på tiden. Innan vi beger oss till Sandviken ska jag få äran att smaka espresso från Ronnies nya maskin, även det ska bli riktigt intressant. Det var längesen jag gjorde espresso i min egen, så det blir svårt att jämföra smaker, men gott kommer det nog att vara i alla fall.

Dagens låt: Band of Horses - Detlef Schrempf
My eyes can't look at you any other way

P3 Live

Jag är dålig på att lyssna på radio, så dålig att jag inte ens har en antenn uppsatt på bilen. Nu har jag så smått börja inse att det kanske vore en idé att sätta fast den igen. Det var när jag tvättade bilen senast, för sisådär två år sedan, som jag plockade av den för att den inte skulle gå sönder, sedan dess har den haft en fast plats i bagaget. Anledningen till att jag börjar fundera på att ta fram den igen stavas P3 Live. Det är Malin som sett till att jag börjat granska detta program mer ingående och ju mer jag läser om det, desto mer inser jag att jag missat något. De senaste dagarna har jag lyssnat på deras spelningar med Band of Horses och Christian Kjellvander under min planeringstid. Eftersom jag sett dessa artister spelningar live själv blir det som att återuppleva gamla minnen när man får höra dem igen. Speciellt Band of Horses var riktigt roligt att höra live än en gång, det var inte samma sak på radio, men det påminde mig om den underbara spelningen jag och Malin bevittnade i Stockholm i mars.
Det känns väldigt bra att jag inte missade den här chansen att få höra dem igen, något jag gjort om inte jag fått reda på storheten hos P3 Live. Nu ska jag försöka se till att få igång radion i bilen igen och när det är dags att flytta in i vår lägenhet ska jag verkligen se till att ställa in radiokanalerna på stereon också.

Dagens låt: Band of Horses - No one is gonna love you
Anything to make you smile

Kramfors i vardagsrummet

Jag och Malin gjorde ett riktigt kanonköp förra veckan, vi köpte nämligen en ny soffa. Det var andra gången vi köpte en soffa tillsammans, men den första var på loppis och kostade 200 kr, så det gör inte så mycket att den aldrig kommer att användas. Den här var av en annan kaliber, det var en Kramfors från IKEA, med schäslong. Vi hade egentligen inte planerat att köpa en ny soffa så snart, men när vi åkte till IKEA för att köpa mörkläggningsgardiner stod det plötsligt en oemotståndlig soffa mitt i gången. Jag tyckte den såg skön ut, så jag provlåg i den en stund, sedan var jag fast. Malin behövde inte heller speciellt lång betänketid innan hon var övertygad om att den var rätt att köpa. Inte nog med att den var otroligt skön, den var prissänkt med 2000 kr just den veckan, på något sätt måste det ha varit förutbestämt att vi skulle komma dit, hitta soffan och köpa den. Min förra soffa var för kort för att jag skulle kunna ligga i den, därför har jag ofta använt mina fåtöljer, eller vikt ihop mig på olika sätt, för att ha det bekvämt vid tv:n. Nu är det slut med det.
Jag längtar tills det att stamrusten är färdig, så vi kan flytta in i lägenheten med ny toalett, nya tapeter, ny hyllvägg, nytt whiskyskåp, ny hatthylla och, inte minst, ny soffa.

Dagens låt: Joel Alme - When the moon shakes
Light is in your eyes

Vita chokladisbjörnar

Glass har aldrig varit min grej, visst äter jag det om det ställs fram på bordet, men jag tar aldrig fram det själv. Det finns många saker jag blir sugen på framför glass, jag tror att det kommer att ändras nu. Jag kommer nog inte att bli sugen på all glass, men nu har jag hittat en som verkligen tilltalar mig. Det var igår som jag köpte en burk av Ben & Jerry att äta till efterrätt, den innehöll marshmallows och vita chokladisbjörnar. Malin hade länge pratat om den smaken, så det var på tiden att testa. Jag hade provat ett par Ben & Jerry-smaker tidigare och de hade varit okej, men inte tillräckligt goda för att övertyga mig om glassens storhet. Nu är jag övertygad.
De vita chokladisbjörnarna var riktigt goda, precis som väntat, men också själva glassen var väldigt god. Jag tror kombinationen med marshmallows gjorde att det smakade extra bra, men det här var första gången på riktigt länge som jag åt glass och kände att jag skulle kunna äta det jämt. Jag brukar få den känslan när jag äter melon, fruktsallad, chokladpudding och en del andra efterrätter, men aldrig när jag äter glass, förrän nu. Tydligen går pengar från den här glassen till att stoppa den globala uppvärmningen, så man gör faktiskt världen en tjänst när man äter den också. Namnet på smaken är Baked Alaska, om ni inte smakar kommer ni att ångra er.

Dagens låt: Joel Alme - A young summer´s youth, på lördag smäller det.
I´m glad that i found you

Bitter

Liverpool har inte vunnit ligan sedan 89/90, då var jag åtta år. Varje år hoppas man på att det ska bli vårat år, men de hoppen brukar grusas innan halva serien är spelad. Segern mot United förra helgen väckte vissa tankar om att det kanske, kanske, kanske, skulle kunna vara dags för oss att vara med och kämpa om titeln på allvar. Matchen mot United gav hopp om något som känts väldigt långt borta under de inledande omgångarna. Hoppet satt tyvärr bara i en vecka, för 0-0 hemma mot Stoke är så jäkla dåligt att spelarna borde skämmas. Det var spel mot ett mål i 90 minuter, men det blev ändå inget mål.
Ni är fortfarande med racet, men jag är rädd att de där två förlorade poängen kommer svida rejält när serien går in i sin avslutningsfas i vår. Hemma mot pisslagen måste man vinna om man ska ha någon titel.
Idag agerade vi förresten Stoke, alltså spelade mot ett lag som var klasser bättre. Det var i cupen som vi ställdes mot ett av Gävles bästa korpinnebandylag, alltså en aning bättre än oss. En rejäl kämpainsats ledde till att vi lyckades hålla siffrorna nere till förlust med 3-4, riktigt imponerande.

Dagens låt: Vampire Weekend - I stand corrected
I'll take your hand
Right in mine

Friidrott

Idag har vi haft friluftsdag på mitt jobb, innehållet i den var friidrott. Ungdomarna tävlade i sex olika grenar, jag hade fått på min lott att ta hand om en av höjdhoppsmattorna. Vi var två stycken som hade en varsin matta, vilket alltså betyder att jag hållit koll på höjdhopp från halva skolan under denna dag. Min röst är, milt uttryckt, sliten efter att ha ropat upp alla eleverna på alla olika höjder, men det var ändå en trevlig dag.
Friidrott hade vi aldrig som friluftsdag när jag gick i skolan, men vi var iväg på tävlingar i sporten. Man var tvungen att uppnå ett visst resultat under skoltid för att få deltaga i finalen, som gick inne i stora Bollnäs, något som inte var helt enkelt. En sak som förvånade var att i princip hela vår klass lyckade komma vidare i kulstötning, vi var helt klart flest i finalen. Men när det väl var dags för final hamnade vi alla en bit under de resultat vi kvalificerat med, det verkade lite konstigt, men vi roade oss i stället med att kalka våra halsar och se ut som proffsstötare. Vi fick inga medaljer med oss hem till skolan, men vi förstod snart varför. När vi hade friidrott nästa gång på gympan märkte vi att måttbandet som vi använt började på en meter, vi hade alltså lite handikapp när vi skulle ta oss över kvalgränsen. Detta var anledningen till att så många gick vidare och det inte gick så värst bra i finalen.

Dagens låt: Parken - Uppsalas gränder
Är förlorad sen den första gång jag såg dig

Musiklivet tillbaka

Det har varit tunt med spelningar här i området den senaste tiden, men nu börjar det bli ändring på den saken och det känns väldigt bra. Först ut är Joel Alme, han uppträder i Sandviken nästa lördag och det tänker jag inte missa. Hans skiva är riktigt bra och innehåller en hel del starka låtar, det ska bli mycket intressant att höra hans musik live. Veckan efter är det två uppträdanden att se fram emot, det första är ingen konsert, men likväl ett uppträdande som jag ser fram emot, nämligen Magnus Betnér som uppträder på Konserthuset. Jag har sett honom en gång tidigare och det var skitbra, nu kommer han med en ny show och helt nytt material, väldigt spännande. Dagen efter spelar Markus Krunegård på SlickCity, ganska pissig lokal för spelningar, men jag gillar Krunegårds musik och kommer därför att gå dit ändå.
Några veckor senare kommer Tiger Lou, jag har sett honom två gånger tidigare och då har det varit bra. Nu var det några år sedan jag senast såg honom och han har säkert kommit ut med lite ny musik sedan senast.
Höjdaren kommer den fjärde december, en artist jag sett i Gävle förr och som alltid levererar högklassiga spelningar. Senast han spelade i Gävle var verkligen en speciell kväll, av flera anledningar, och därför är det glädjande att han är tillbaka. Artisten jag menar är Christian Kjellvander. Han är en av mina absoluta favoriter och live är han något alldeles extra, den fjärde december är det bara boka in i almanackan för Kjellvander får inte missas.

Dagens låt: Christian Kjellvander - When the mourning comes
I'll be there just to make you happy
I'll be there just to see the sun
I'll be there just to keep you happy
And I'll be there when the mourning comes

Säsongspremiär

Igår hade vi säsongspremiär med CSKA i innebandyn, eller egentligen hade laget premiär i helgen, men då var jag förkyld. Vi åkte på en ganska rejäl förlust, men matchen var i cupen och gick mot ett lag från en högre division, så det var inte så överraskande. Jag hade inte rört min klubba sedan den senaste matchen, som var i mars-april någon gång, därför är ringrostig milt uttryck när det gäller mitt spel. Redan på uppvärmningen märktes det att vi skulle få det tufft, när våra motståndare stod och körde skott hade bara två spelare från vårt lag dykt upp. Vår målvakt kom om bytt och klar när det var cirka 20 sekunder kvar till matchstart. Men det är roligt att vara igång igen. Förra året kom vi näst sist i vår division, målsättningen i år får bli att förbättra den positionen. Kanske kan vi vinna två matcher den här säsongen.
Liverpool tog en skön vinst igår. Att börja CL med vinst på bortaplan är perfekt och nu har vi också vänt underläge två matcher i rad, det är inte direkt något som brukar känneteckna Liverpool. Gerrard gjorde båda våra mål igår och det är ingen tvekan om att han är otroligt viktig för oss, därför var det extra skönt att vi kunde slå United med honom på bänken från start. Där visade vi att vi inte är något enmannalag och att vi kan tampas med de bästa trots skador på nyckelspelare. Säsongen har börjat bra, trots att spelet inte varit speciellt övertygande hela tiden.

Dagens låt: Reign of Kindo - Do you realize
Do You Realize - that you have the most beautiful face

Toaletthögtalare

Alla har vi drömmar, saker som vi vill uppfylla i livet. Jag håller på att genomföra en av mina drömmar nu. I helgen var nämligen jag och Malin på Rusta, där köpte vi något som jag alltid önskat ha, nämligen stereohögtalare till toaletten. Om allt går som vi önskar kommer vi alltså att ha musik på toaletten när vi flyttar in i vår lägenhet och det känns riktigt häftigt. Jag har bott på hotell en hel del genom åren, mycket tack vare pingisen, och de man minns starkast är de haft musik inne i badrummet, det känns lite extra lyxigt. Nu kommer alltså vår toalett att kännas lika lyxig, eftersom den kommer att vara helt nyrenoverad är jag övertygad om att den kommer att bli en riktig höjdare. Vi är inte riktigt färdiga med färgsättningen av den, vi letar fortfarande efter mörklila handdukar, men jag är säker på att jag kommer att uppskatta rummet.
Skivorna är förresten uppställda i hyllväggen nu, det blev nästan sex meter skivor innan det var färdigt. Vi har även placerat ut mina leksaker på väl valda ställen. Några fick tas ur förpackningarna för att få plats, men med tanke på hur snyggt det blev var det absolut värt att bryta några förpackningar.

Dagens låt: Parken - Uppsalas gränder
Det känns som en dröm

Äntligen!

När man väntat sju år på något blir det extra skönt när det äntligen inträffar, därför var helgens vinst mot United något alldeles extra. Inte nog med att det var länge sedan vi senast vann mot Englands vidrigaste lag, nu är de dessutom bara en titel efter oss och vi riskerar att snart inte vara det lag med flest titlar i landet. Inledningen på matchen var piss, 0-1 i baken efter två minuter, då kändes tre poäng otroligt avlägsna. Eftersom det var sju år sedan vi senast vann mot United på Anfield så är jag sällan speciellt hoppfull när vi hamnar i underläge mot dem, vi brukar skapa en del chanser, men de går aldrig i mål. Den här gången fick vi hjälp av United med kvitteringen, Van Der Sar och Brown gav oss den genom att schabbla in ett inspel från Alonso. I andra halvlek satte sedan Babel 2-1 och det stod sig tiden ut. När United fick hörna med en minut kvar vågade jag inte titta, jag har alldeles för många gånger sett dem göra mål på en fast situation i slutminuterna. Jag såg framför mig Rio Ferdinand nicka in kvitteringen och springa skrikande ut mot hörnflaggan, men som tur var slapp jag uppleva ett sådant helvete. I stället rensade vi undan bollen och höll undan. Det är svårt att beskriva känslan när slutsignalen ljöd och segern var klar. Det är än så länge tidigt på säsongen, så det är för tidigt att säga om vi kommer att kunna utmana om titeln på allvar, men vi visade i matchen i lördags att vi kan vinna mot United genom att vara det bättre laget på planen. Vi hade inte tur, vi skitspelade inte. Vi kämpade ner United och vann välförtjänt. Det var förjävla skönt!

Dagens låt: Last Shadow Puppets - Wondrous place
I found a place
Full of charms
A magic world
In my baby's arms

Ojämnt bowlande

Gårdagens bowling visade ganska bra hur min kapacitet är i denna sport. Jag inledde med en etta, för att sedan slå tre strikes i rad, för att sedan få en trea. Taktiken, att ta det tyngsta klot som går att hitta och sedan ta i så mycket man bara kan, höll ganska bra igår. Precis som vanligt skiljde det cirka 40 poäng mellan min första och andra serie, jämnhet är inget för mig när det handlar om bowling. Eftersom det var fredagkväll var det inte vamlig bowling det handlade om igår, det var det intressanta påfundet discobowling som vi spelade. Skillnaden mellan det och vanlig bowling är att käglorna lyser, ljuset är som på ett dansgolv och musiken som spelas i högtalarna är outhärdlig. Det man spelade igår var bl.a en technoremix på Tommy Nilssons Öppna din dörr och en remix på någon Abba-låt, kommer inte ihåg vilken. Musiken var så dålig att jag fick en positiv reaktion när Eiffel 65:s låt Blue spelades, då kanske ni kan förstå vilken skit som spelades innan. Som tur var hade vi inte gått dit för musikens skull, vi hade trevligt ändå. Jag spelade på samma bana som Den Gamle Franken och Olis. Min starka inledning ledde till att Den Gamle Franken började psyka mig så fort tillfälle gavs, det kan vara en anledning till att resultatet inte blev lika bra andra rundan. Hur som helst, en trevlig kväll var det.
Efter bowlingen åkte jag och Malin upp till vår lägenhet och började ställa upp filmer och böcker i hyllväggen. Nästa steg är skivorna, det ser jag fram emot ännu mer.

Dagens låt: The Streets - Everything is borrowed
I love the rain out my skies. The sky's now red, my eyes reflect jets.
Smiling at this blessing, this life is the best.

Bowling

Jag har haft en hel del tid till planering både idag och igår, planering kräver musik. På min dator på jobbet har jag ingen musik, därför har jag fått ta till den underbara skapelsen myspace. På myspace finns det hur mycket musik som helst, det var där jag hittade Parken och det var där jag såg att Streets nya skiva lagts ut. The Streets är ett band som jag gillat länge och det kommer inte att förändras med Everything is borrowed. Jag har inte lyssnat igenom den ordentligt än, men det jag hört är lovande. Tyvärr hoppar Skinner över Sverige när han ska ut på turné med Streets, så jag får ingen chans att de bandet live nu heller. Det är bara att hoppas på att de hittar hit nästa gång.
Ikväll ska jag iväg och bowla, det är Den Gamle Franken som dragit ihop ett gäng som ska göra upp. Det är inte första gången som jag och han möts i bowling, när vi gick i högstadiet hade vi bowling som tillval och spenderade en hel del eftermiddagar i Bollnäs Bowlinghall. Vi blev aldrig speciellt duktiga, men det blev hårda matcher. Personligen ser jag bowling som en roligare form av minigolf, när det går bra är det rätt roligt, men när det går dåligt är det hopplöst. Eftersom jag inte kan spela kan jag inte riktigt avgöra vad som är skillnaden när det helt plötsligt går bra, men ibland kan jag gå från 160 poäng till 90 poäng på två serier. Helt plötsligt hamnar alla klot ute i högra hörnet och slår bara ner de yttersta käglorna, hur jag än siktar kommer de alltid på samma ställe. Det är i alla fall inte lika irriterande som när det går emot en på en minigolfbana, det finns inget värre än en golfboll som rullar tillbaka efter ett slag som varit för löst eller för hårt. Just det där att ta i för hårt är ett problem som återkommer för mig i minigolf. När jag missar blir jag sur, när jag blir sur tar jag i hårdare och det leder till att jag missar nästa slag ännu grövre, vilket leder till att jag blir surare och slår ännu hårdare. Det blir en ond cirkel som brukar sluta med ett mycket dåligt resultat. När det går dåligt i bowling och man tar i hårdare ger det inte samma resultat, visst, det går kanske inte bättre, men det känns i alla fall bra när det smäller i käglorna.

Dagens låt: The Streets - Everything is borrowed
I love the rain out my skies. The sky's now red, my eyes reflect jets.
Smiling at this blessing, this life is the best.

Jag, cyklist

Nu har jag fått min cykel hemkörd, det är alltså dags för mig att göra som mina kollegor och cykla till jobbet. Jag har länge sagt att jag ska cykla den här terminen, eftersom jag har nära till jobbet, men än så länge har jag tagit bilen varje dag. De första veckorna hade jag ingen cykel som fungerade, men härom veckan skaffade Malins pappa mig en cykel och då förändrades situationen. Cykeln har stått hemma hos Malins föräldrar sedan dess, jag har hela tiden sagt att jag ska hämta den, men det har inte blivit av. Idag fick jag den hemkörd och nu är det dags för mig att aktivera mig också. Jag har som mål att cykla i morgon, men jag skulle tro att det kommer att dröja till måndag innan jag trampar iväg mot skolan.
Det är tur att cykling inte går ur kroppen, för nu var det så längesen jag satt på en cykel att det finns en risk att jag skulle kunna ha glömt hur man gör när man tar sig fram på en. Under mitt första år som student använde jag min morfars gamla cykel, men redan första veckan inträffade en liten olycka. På vägen hem från skolan råkade jag trampa av min ena trampa, resultatet blev att jag fick skydda mig från en lyktstolpe som plötsligt hamnade mitt i min färdväg. Jag klarade mig utan skador, men jag fick trampa runt på en cykel med en trampa under en lång tid. Efter ett tag lärde jag mig hur man skulle göra för att komma fram på bästa sätt, om man tog i rejält med ena trampan räckte det med att man följde med med den andra foten. Det som blev kvar efter den trasiga trampan var tyvärr så pass vasst att de skor jag hade på den här tiden fick hål på undersidan. Den sista april under mitt första studieår blev cykeln stulen, trots att den fortfarande bara hade en trampa. Det var skurkar som tänkt stjäla den tidigare, men då brukade den hamna i en närliggande snöhög, de klarade tydligen inte av att cykla på en cykel som inte var helt komplett. Sedan den blev stulen har jag bara suttit på en cykel vid ett par tillfällen, men nu är det dags igen. Som sagt så tror jag att det kommer att dröja till nästa vecka innan jag lämnar bilen hemma på morgonen, men när det väl händer kommer jag utan tvekan att känna mig riktigt hurtig, precis som man ska känna sig när man är lärare på en idrottsskola.

Dagens låt: Parken - Glittrar
Jag ser det i dig, så långt som himlen sträcker sig.

Upprördhet

Idag var det mängder av upprörda känslor på jobbet. En anledning till alla upprörda känslor var experimentet nere i Schweiz som, enligt skvallerpressen, skulle kunna leda till Jordens undergång. Jag skulle gärna ta mig ett snack med de där domedagsprofeterna, de bidrog nämligen till att mina elever idag gick runt och väntade på undergången. Redan under den första lektionen fick jag ligga i och förklara för dem att det inte fanns någon anledning till oro, detta fortsatte sedan under resten av dagens lektioner. Nu gick återskapandet av Big Gang tydligen bra och till mina elevers lycka gick inte Jorden under när de var i skolan.
Detta var inte den enda anledningen till upprördhet idag, även jag lyckades få igång känslor. Det var under lunchen som jag fick ett gäng av mina kollegor att tappa hakan, anledningen till det var att jag avslöjade att jag inte sett varken Dirty Dancing eller Grease. Personligen känner jag inte att jag missat något, även om jag tror att jag skulle kunna ta mig igenom Grease utan att lida speciellt mycket, men för mina kollegor var detta något väldigt konstigt. Flera av dem hade sett Dirty Dancing vid ett flertal tillfällen och kunde rabbla repliker ur filmen utan problem, ungefär som för mig med Terminator 2. Min syster har också försökt övertyga mig om att jag ska se när Patrick Swayze dansar, men jag tror inte att det kommer att inträffa.
Måste passa på att tipsa om Parken, lite som Jakob Hellman fast med elektronisk bakgrund. Skön musik.

Dagens låt: The Kooks - Sway
And I, and I need your soul because your always soulful
And I and I need your heart, because your always in the right place

Pekpinnen igen

På mitt förra jobb hade jag ett stort kännetecken, en sak som jag alltid gick runt med i händerna, det jag menar är givetvis min kära pekpinne. Eleverna jag hade tyckte att jag skulle stjäla med mig den när jag slutade, men jag följde inte deras råd utan lämnade den kvar. Jag kan inte neka till att jag saknat något att gå runt med i klassrummet när jag jobbar, nu har det oftast blivit så att jag gått och snurrat med nycklarna, det är inte som pekpinnen, men det är i alla fall något som håller händerna igång. Till min stora lycka har jag nu hittat en ny pekpinne, den finns bara i ett av klassrummen, men det är det klassrum jag är i oftast. Den är lite kortare än min gamla och kroken längst ut är lite mer välvårdad, men annars känns den som min gamla kamrat. Jag börjar få till den perfekta böjen bakom nacken och jag har lärt eleverna att de ska vara tysta när pekpinnen pekas mot dem, men jag har ännu inte vågat testa mitt trick. Det var under mitt första år som lärare som jag övade in konsten med pekpinnen, de som besökte den här sidan under den tiden vet hur mycket tid och kraft jag lade ner på att klara av denna utmaning. När jag väl lyckades fick mina kära elever mig att komma fram inför hela skolan, på sommarshowen, och visa tricket. Det här var ett och ett halvt år sedan och jag tror inte att jag blivit smidigare sedan dess, därför tänker jag låta bli att nämna något om mitt förlutna för mina nya elever. Jag nöjer mig med att ha en pekpinne igen, även om den inte kommer upp i samma klass som min gamla.

Dagens låt: Parken - Jag har varit vilsen Lisa, har inte hittat någon text, men Parken verkar mycket intressanta.

Rourke

Nomineringarna till oscarsgalan känns väldigt spännande i år, först har det pratats om Heath Ledger och hans insats som Jokern, nu har det också börjat snackas om en väldigt otippad vinnare i tävlingen. Det är Mickey Rourke som kommit fram som en av favoriterna efter sin insats i filmen The Wrestler. Jag har alltid gillat Rourke, han påminner lite om Michael Madsen och har gjort en del intressanta roller. Den roll som gjort mest intryck på mig, hittills, är den han gjorde i SinCity. I denna suveräna film stod Rourke för en av de absolut bästa prestationerna, och det är inte illa när man är i sällskap med bl.a Benicio Del Toro, Madsen och flera andra skickliga skådespelare.
När man såg Rourke i Van Dammes Double Team, eller kanske ännu värre, Enrique Iglesias musikvideo till Hero, trodde man inte att han skulle komma tillbaka som en skådis som kan bli aktuell för en oscar, det kändes ungefär lika avlägset som en oscar för Van Damme. Det ska bli väldigt spännande att se The Wrester och om nu det skulle bli så att vinner en oscar ska det bli intressant att höra hans tacktal, jag har en känsla av att det kan sticka ut i mängden.

Dagens låt: Tom Waits - Please wake me up
I know that she'll be my queen
and if I fall asleep in your arms
please wake me up in my dreams

Wolverine

Jag börjar bli mer och mer varm i kläderna på mitt nya jobb, jag börjar få mer koll på eleverna och de börjar få mer koll på mig. Några har till och med börjat upptäcka mitt X-menintresse. Förra veckan hade jag nämligen på mig mitt stiliga X-menbälte, jag brukar inte använda det så ofta, men nu när jag gjorde det blev jag upptäckt. Eleven som såg det frågade genast vem som var min favorit, det tog inte lång tid för mig att svara Wolverine, vad kan man annat svara på den frågan?
Följdfrågan blev om det var därför jag sparat polisonger, jag skämtade och svarade att det givetvis var därför. Eleven skrattade lite och sade: Du har säkert klor som du brukar gå runt i hemma också?
Hans min när jag svarade att jag faktiskt har klor hemma var väldigt underhållande. Nu går jag kanske inte runt i mina maskeradklor så väldigt ofta, men nog har det hänt att de åkt på även efter maskeraden.
I helgen såg jag och Malin Gone Baby Gone. Det var en bra film och det är ingen tvekan om att Ben Affleck gör ett bättre jobb bakom kameran än framför, det är å andra sidan svårt att tänka sig att han skulle kunna göra det sämre.

Dagens låt: Eels - Manchild
hold me in your arms

Skrattfilmer

Jag såg en intressant omröstning i skvallerpressen härom dagen, man hade röstat fram tidernas roligaste film. Vinnare var Ghostbusters. Jag kan hålla med om att det är en underhållande film, men jag skulle inte kalla den tidernas roligaste. Det finns några komedier som jag anser står i en klass för sig själv, dessa är:

-Monty Python and the holy grail: Väldigt speciell film, men otroligt rolig och innehåller kanske tidernas bästa filmslut.

-Office space: Den här filmen var med på topp 10 i listan som jag såg i skvallerpressen och det är utan tvekan befogat. Scenen med kopiatorn är en av mina favoritscener genom alla tider och den är inte den scenen i filmen som man kan skratta åt flera gånger.

-Titta vi flyger: En riktig klassiker, torra ordvitsar och låga skämt, precis i min smak. Det är inte så längesen jag och Den Gamle Franken hyrde och såg både den här filmen och uppföljaren, skratten duggade tätt den kvällen.

-Hot Shots 2: I mina ögon är det här tidernas roligaste film, det kanske inte är den kvalitetsmässig bästa komedin, men det är den film jag skrattar mest när jag ser. Både ettan och tvåan innehåller mängder av skämt som sitter kvar efter det att man sett filmen och det är ingen tillfällighet att det är den film som både jag och Den Gamle Franken citerar mest.

Visst finns det många komedier som håller högre kvalitet, t.ex Darjeeling Limited, Rushmore, Royal Tenenbaum, Little miss sunshine osv, men ingen av dem framkallar lika många skratt som filmerna ovan.

Dagens låt: Nick Cave - Into my arms
And I don't believe in the existence of angels
But looking at you I wonder if that's true

Snickeri

Jag hade ganska lätt för mig när jag gick i skolan, men det fanns ett ämne där jag var helt talanglös, nämligen slöjd. När jag gick i högstadiet valde jag att ha syslöjd i stället för trä, eftersom jag var så kass på att slöjda. Anledningen till att mina verk oftast blev mediokra var att jag var slarvig med både mätande och sågande, det behövde inte vara helt rakt för att jag skulle tycka att det var bra, även om inte min muntra lärare tyckte likadant. Ingen av de saker jag tagit hem från slöjden har gått till historien, förutom en smörkniv som skulle fungera lika bra som klubba, därför är det verkligen tur att jag och Malin har hjälp nu när vi sätter upp hyllväggen i vardagsrummet. Både Malin och hennes pappa, som hjälper oss snickra, är väldigt noggranna med vattpass och centimeter, egenskaper som jag helt saknar, men som också är en förutsättning för att vi ska kunna ställa saker där på hyllan utan att de hamnar på golvet direkt. Grunden är gjord nu och idag kommer förhoppningsvis en del av plankorna upp också, det kommer att bli skithäftigt. Jag har redan nu börjat ladda för att ställa i ordning mina skivor. Skivsamlingen är en av mina käraste ägodelar och den kommer nu få en plats den förtjänar, den kommer dessutom att vara sorterad i bokstavsordning, riktigt nördigt och helt i min smak.

Dagens låt: Nick Cave - Straight to you, har inte tänkt på det tidigare, men det andra rummet där de sjunger påminner mycket om rummet där man möter Dracula i Castlevania. Makalöst bra låt också.
For I am captured

Traore

En väldigt avkopplande helg är över och jag är tillbaka på jobbet. Jag har bland annat varit i Söderhamn i helgen, det är en stad man inte besöker i onödan, men nu var det hopptävling för Malin så då hängde jag på. Jag trodde inte att jag skulle hitta kopplingar till Liverpool när jag tittade på hästar, men i helgen såg jag faktiskt en häst som påminde mig väldigt mycket om den sämsta vänsterback Liverpool haft. Alla som följer Liverpool vet att jag menar Djimi Traore, mannen som gjort tidernas klantigaste självmål. Hästens rörelsemönster var väldigt likt det man fick se när Traore huserade på vår vänsterkant. Hästen hade långa, smala ben som den hade väldigt dålig koll på och den hade väldiga problem att komma rätt till hindren. Långa smala ben utan kontroll beskriver klockrent Traores spelstil och positionsspel är något han inte ens kunde stava till. Om Traore hade varit en häst hade han säkerligen sett ut som den jag såg igår.
Jag och Malin såg en riktigt bra film igår. Den hette Funny Games och hade en av mina favoriter i en av rollerna, nämligen Tim Roth. Filmen var ganska obehaglig och skådespelarnas insatser gjorde att man verkligen kände med i den. Det störde mig lite att en av skurkarna såg ut som Andreas Johnson, men annars har jag inte mycket att klaga på. Filmen är också ännu ett bevis på hur otroligt duktig Tim Roth är. Han spelar sin roll med stor trovärdighet, något även Naomi Watts gör i den kvinnliga huvudrollen. Det allra bästa med filmen var ändå att allt inte hände på samma sätt som det brukar göra i liknande filmer, man gick ifrån mallen vid ett flertal tillfällen och det gör att jag kommer minnas den. Se Funny Games.

Dagens låt: Nick Cave - Something´s gotten hold of my heart, hittade inte hans version, så Pitneys får duga.
You smile and I am lost for a lifetime
Each minute spent with you is the right time