Svagt Alme
När jag såg Echo & the Bunnymen i Arvika för några år sedan fick man spela två låtar utan basist, sedan denne blivit sur på sångaren, kastat instrumentet i golvet och gått ut från scenen. Han kom tillbaka efter en stund och man slutförde sedan spelningen med fullt manskap. Fram tills igår var det den mest märkliga spelning som jag upplevt. Joel Alme hade precis sjungit första versen till sin tredje låt när han satte fast micken på stativet och gick ut, ett överraskat band stod kvar och spelade färdigt låten. De började sedan spela nästa låt, men Alme kom aldrig tillbaka.
Spelningen blev alltså bara en knapp kvart kort, inte riktigt vad man väntat sig. Jag skulle misstänka att det var inramningen som fick Alme att ge upp. Lobby i Sandviken var långt ifrån en perfekt lokal och dagens besökare hade inte letat sig dit för att se en av det senaste årets mest uppskrivna popartister. Jag och Ronnie var på plats tidigt, då var lokalen tom, men snart började folk strömma in. När det var dags för Alme var dansgolvet framför scenen fullpackat, men efter den första låten stod bara 10-12 stycken kvar. De andra hade lämnat för att gå till rummet bredvid, där discodunket fortsatte. Att ställa Joel Alme på scenen på Sandvikens enda(?) uteställe en löningshelgslördag är otroligt dumt. De som var där ville festa och hade uppenbarligen inte en aning om vem det var som helt plötsligt såg till att discomusiken tystnade på dansgolvet. Av de hundratalet människor som var på plats var vi kanske, snällt räknat, tio stycken som gått dit för spelningen. Alme var väldigt felplacerad och det kände han nog själv när han gick upp på scenen och startade med Queen´s corner. Men även om man är felplacerad och spelar inför en minimal publik ska man göra det proffsigt, det gjorde inte Alme. Vi tio som kommit det för att se honom bjöds på ett skämt till konsert och jag och Ronnie fick genomlida två timmars väntande till usel discomusik i onödan. Jag är besviken.
Dagens låt: The Jam - English rose
I've searched the secret mists -
I've climbed the highest peaks
Caught the wild wind home
To hear her soft voice speak
Spelningen blev alltså bara en knapp kvart kort, inte riktigt vad man väntat sig. Jag skulle misstänka att det var inramningen som fick Alme att ge upp. Lobby i Sandviken var långt ifrån en perfekt lokal och dagens besökare hade inte letat sig dit för att se en av det senaste årets mest uppskrivna popartister. Jag och Ronnie var på plats tidigt, då var lokalen tom, men snart började folk strömma in. När det var dags för Alme var dansgolvet framför scenen fullpackat, men efter den första låten stod bara 10-12 stycken kvar. De andra hade lämnat för att gå till rummet bredvid, där discodunket fortsatte. Att ställa Joel Alme på scenen på Sandvikens enda(?) uteställe en löningshelgslördag är otroligt dumt. De som var där ville festa och hade uppenbarligen inte en aning om vem det var som helt plötsligt såg till att discomusiken tystnade på dansgolvet. Av de hundratalet människor som var på plats var vi kanske, snällt räknat, tio stycken som gått dit för spelningen. Alme var väldigt felplacerad och det kände han nog själv när han gick upp på scenen och startade med Queen´s corner. Men även om man är felplacerad och spelar inför en minimal publik ska man göra det proffsigt, det gjorde inte Alme. Vi tio som kommit det för att se honom bjöds på ett skämt till konsert och jag och Ronnie fick genomlida två timmars väntande till usel discomusik i onödan. Jag är besviken.
Dagens låt: The Jam - English rose
I've searched the secret mists -
I've climbed the highest peaks
Caught the wild wind home
To hear her soft voice speak
posted by Tomas at 11:11 PM
3 Comments:
Sorry att det blev så men efter 7,5 timmars bilfärd och två timmar soundcheck kändes det både onödigt och förnedrande att behöva spela...
flytta till en storstad där fler än du och ett fåtal personer är tillr'äckligt musikaliskt begåvade för att veta hur bra musik låter.
Hade ni fått en spelning inne i Gävle i stället hade det nog varit en bättre uppslutning i publiken. Kan förstå om det kändes trist att spela inför så få och det var verkligen en skamligt dålig inramning för en konsert med riktig musik, men jag var väldigt besviken att jag inte fick höra mer, jag hade sett fram emot spelningen.
nu låter du dem komma undan lindrigt tomas.
jag tror nog att alla artister någon gång genomlider liknande grejer - att det kommer jättefå som vill lyssna, otacksam publik och dylikt. de flesta biter ihop och spelar ändå. på 90-talet såg jag backyard babies genomföra ett gig inför en helt tom lokal, sånär som på fem-tio pers som satt längs väggarna. oavsett geografisk plats i landet tycker jag nog att man kan avkräva ett visst mått professionalitet?
rådet "flytta till en storstad" kan vara precis lika förnedrande att höra för någon som lever och arbetar någon annanstans och ändå gillar musik.
Post a Comment
<< Home