Pekpinnen igen

På mitt förra jobb hade jag ett stort kännetecken, en sak som jag alltid gick runt med i händerna, det jag menar är givetvis min kära pekpinne. Eleverna jag hade tyckte att jag skulle stjäla med mig den när jag slutade, men jag följde inte deras råd utan lämnade den kvar. Jag kan inte neka till att jag saknat något att gå runt med i klassrummet när jag jobbar, nu har det oftast blivit så att jag gått och snurrat med nycklarna, det är inte som pekpinnen, men det är i alla fall något som håller händerna igång. Till min stora lycka har jag nu hittat en ny pekpinne, den finns bara i ett av klassrummen, men det är det klassrum jag är i oftast. Den är lite kortare än min gamla och kroken längst ut är lite mer välvårdad, men annars känns den som min gamla kamrat. Jag börjar få till den perfekta böjen bakom nacken och jag har lärt eleverna att de ska vara tysta när pekpinnen pekas mot dem, men jag har ännu inte vågat testa mitt trick. Det var under mitt första år som lärare som jag övade in konsten med pekpinnen, de som besökte den här sidan under den tiden vet hur mycket tid och kraft jag lade ner på att klara av denna utmaning. När jag väl lyckades fick mina kära elever mig att komma fram inför hela skolan, på sommarshowen, och visa tricket. Det här var ett och ett halvt år sedan och jag tror inte att jag blivit smidigare sedan dess, därför tänker jag låta bli att nämna något om mitt förlutna för mina nya elever. Jag nöjer mig med att ha en pekpinne igen, även om den inte kommer upp i samma klass som min gamla.

Dagens låt: Parken - Jag har varit vilsen Lisa, har inte hittat någon text, men Parken verkar mycket intressanta.