Bitter bandyförlust

Igår var jag och Den Gamle Franken till Sandviken för att se efter om Bollnäs kunde haka på i kampen om slutspelsplatsen i bandyns elitserie. Vi har varit på just den här matchen tidigare, men aldrig stannat kvar för att se hela, det brukar alldeles för ofta vara avgjort långt innan slutsignalen går.
Igår såg det bra ut till en början, Bollnäs ledde med 2-1 efter första halvlek och ett visst hopp om full poäng fanns. Det var ganska intressant att se sig omkring på läktaren i slutet av den första halvleken. Vi var, snällt räknat, tjugo personer som stod på bortaklacksdelen av läktaren, runt oss stod det tre poliser och tre ordningsvakter. Jag vet inte riktigt hur man motiverar den bemanningen, Bollnäs brukar inte direkt klassas som högriskmatcher och det var väldigt lugnt på läktaren. I andra halvlek fortsatte vakternas koll, men Bollnäs spel försvann helt. Från att ha spelat en smart defensiv och haft en hel del boll, rasade det totalt under mitten av halvleken. Förutom Broberg är SAIK det lag som jag helst av allt vill att giffarna ska vinna mot, därför var det jobbigt att stå där och se hur målen började rasa in. Vid 6-2 gav vi upp och gick ut till bilen, då var det tio minuter kvar av matchen och det innebar faktiskt att vi slog rekord, så länge har vi aldrig stannat tidigare.

Dagens låt: Franke - Exil riktas inåt, den nya skivan är riktigt bra. Den skiljer sig en del från den förra, men precis som den är den mycket bra.