Moz skiva på plats

Det är alltid speciellt när mina största favoriter släppe nya skivor, det blir något av en högtidsstund första gången man lyssnar igenom skivan för att se om den motsvarar de skyhöga förväntningarna, som jag alltid har när det gäller Weeping Willows och Morrissey. Idag fick jag hem Moz nyaste skiva, Years of refusal, och det kändes stort. Nu har jag visserligen haft skivan i min mobil i några veckor redan, så jag vet hur bra skivan är, men det känns ändå extra när man står där med den i handen. Man får se hur omslaget ser ut i verkligheten och hur baksidan ser, man får läsa texterna i häftet och granska dem. Jag förstår inte hur man inte kan köpa skivor, för det kan verkligen göra en dag ännu bättre. Years of refusal är en väldigt bra skiva, det är inte det bästa Moz gjort, men det är bättre än det mesta annat som görs. Det finns ingen Life is a pigsty, alltså en låt som man kan lyssna på om och om igen och få gåshud av varje gång, men samtidigt kan man inte kräva av Moz att han ska knåpa ihop sådana mästerverk till varje skiva. Låtar som Something is squeezing my skull, One day goodbye will be farewell, When last I spoke to Carol, It´s not your birthday anymore och den undebara singeln I´m throwing my arms around Paris är ändå låtar som man inte kan få nog av och skivan som helhet lever upp till mina förväntningar. 24 juni på Hovet kommer att bli otroligt häftigt.

Dagens låt: Morrissey - I´m throwing my arms around Paris, det är skönt att han är tillbaka Moz.