Hälsingemål

Idag har jag två gånger fått klagomål på min dialekt, trots att jag själv inte tycker att jag pratar speciellt bred hälsingemål. Innan jag flyttade till Gävle hade inte en aning om att jag pratade speciellt annorlunda, men sedan jag kom hit har jag blivit påmind om det ett flertal gånger.
Idag var det den gamla vanliga melodin, dvs att jag uttalar mina verb på hälsingemål och får klagomål från gästrikebarn. När jag hade en sjua i SO idag var det några som skulle sitta i ett grupprum och jobba, för att vara säker på att de skötte sig sade jag: "De som inte jobber får komma in i klassrummet". Direkt var det en kille som påpekade att det heter "jobbar" och frågade var jag kom ifrån egentligen. Samma sak skedde på pingisträningen senare på kvällen, även då var det en kille som klagade på mina verbböjningar. I Hälsingland gör vi nämligen så att vi säger E i slutet på nästan alla verb, exempelvis hopper, jobber, prater, spotter, kratter osv. Det är något som man ofta får påpekat för sig nu när man flyttat söderut.
När jag dessutom råkar använda ord som öschker(orkar) och häle´nt(orkar inte) blir det lätt små dialektkrockar, lägg till det våra enormt breda L så finns det en hel del att diskutera med gästrikar som påstår sig prata rikssvenska. Jag står dock fast vid min vackra hälsingemål, inga envisa gästrikar kan få mig att ändra på den.

Dagens låt: The Smiths - You just haven´t earned it yet baby