Spirit
Det blev inte så mycket skrivet här i helgen, det har varit fullt upp med annat. I lördags såg jag Liverpool göra som så många gånger förr den här säsongen, nämligen underprestera när man har läge att rycka. För andra gången den här säsongen spelade vi 0-0 mot Stoke och det är inget annat än skamligt dåligt. Det är inte en spelare i deras startelva som skulle gå in i vår trupp, trots det lyckades vi knappt skapa en målchans på hela matchen. Förutom Gerrards två chanser fanns det ingenting framåt och det är bedrövligt.
På kvällen såg jag och Malin en film som hette det som jag saknade hos Liverpool, nämligen Spirit. När jag såg trailern för den blev jag väldigt sugen på att se den, det såg ut som en uppföljare till SinCity. När filmen hade premiär och jag läste recensioner från folk som sett den började jag misstänka att den kanske inte var så bra som jag förväntade mig. De flesta verkade besvikna på den och jag började fundera över om den kanske inte var värd ett biobesök ändå, men efter att Malins syster och hennes karl intygat att den var sevärd bestämde vi oss för att gå och se den. Jag tycker att det var en helt okej film, snygg, men inte lika vass historia och dialog som i SinCity. Det var bitvis mer komedi än action och tack vare recensioner jag läst var jag beredd på det. The Spirit är helt klart en sevärd film, men jag kommer nog inte att se om den.
Igår debuterade jag och Malin som rockstjärnor, det gjorde vi hemma hos syster och Ronnie, i Rock Band. Vi skötte oss riktigt bra på låtar som In Bloom av Nirvana och en Weezer-låt som jag inte kände igen. Sedan gjorde vi misstaget att byta instrument, jag gick från basen till trummorna och då blev det svårt. Jag har aldrig trott att jag har speciellt bra simultanförmåga och det var något som jag nu fick bekräftat för mig. Det var hopplöst att slå med trumpinnar och stampa med fotpedalen samtidigt, jag träffade nästan ingenting och det enda jag uppnådde var träningsvärk i foten.
Dagens låt: Oasis - Live foerver, två veckor kvar på onsdag.
I think you're the same as me
We see things they'll never see
You and I are gonna live forever
På kvällen såg jag och Malin en film som hette det som jag saknade hos Liverpool, nämligen Spirit. När jag såg trailern för den blev jag väldigt sugen på att se den, det såg ut som en uppföljare till SinCity. När filmen hade premiär och jag läste recensioner från folk som sett den började jag misstänka att den kanske inte var så bra som jag förväntade mig. De flesta verkade besvikna på den och jag började fundera över om den kanske inte var värd ett biobesök ändå, men efter att Malins syster och hennes karl intygat att den var sevärd bestämde vi oss för att gå och se den. Jag tycker att det var en helt okej film, snygg, men inte lika vass historia och dialog som i SinCity. Det var bitvis mer komedi än action och tack vare recensioner jag läst var jag beredd på det. The Spirit är helt klart en sevärd film, men jag kommer nog inte att se om den.
Igår debuterade jag och Malin som rockstjärnor, det gjorde vi hemma hos syster och Ronnie, i Rock Band. Vi skötte oss riktigt bra på låtar som In Bloom av Nirvana och en Weezer-låt som jag inte kände igen. Sedan gjorde vi misstaget att byta instrument, jag gick från basen till trummorna och då blev det svårt. Jag har aldrig trott att jag har speciellt bra simultanförmåga och det var något som jag nu fick bekräftat för mig. Det var hopplöst att slå med trumpinnar och stampa med fotpedalen samtidigt, jag träffade nästan ingenting och det enda jag uppnådde var träningsvärk i foten.
Dagens låt: Oasis - Live foerver, två veckor kvar på onsdag.
I think you're the same as me
We see things they'll never see
You and I are gonna live forever
posted by Tomas at 3:03 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home