Blåslagen, igen

Förra säsongen skadade jag mitt öga när jag spelade innebandy, det blev inte så allvarligt, men det såg ut som om jag varit ute och fightats. Igår mötte vi laget jag skadade mig mot för första gången sedan smällen och det visade sig att det här laget är mitt oturslag. Inte nog med att vi förlorade matchen, jag lyckades skada mig i år också. Förra gången skadade jag mig i första perioden, i år dröjde det i alla fall ända till slutminuterna innan olyckan var framme. Jag skulle täcka ett skott när jag plötsligt kände att min motståndare träffade min tumme bättre än han träffade bollen, det kändes ganska rejält dessutom. För andra gången i rad fick jag lämna planen blödande mot detta motstånd, mycket bittert. Den här gången fick jag dock agera Terry Butcher och kliva in på planen igen omplåstrad för att spela matchens sista minuter.
När jag skadade ögat såg det coolt ut dagen efter, det är inte fullt lika respektingivande med ett plåster på tummen, det speglar inte alls hur ont det egentligen gjorde. Ögonskadan såg värre ut än den egentligen var, det här var precis tvärtom. Nästa säsong, när vi möter det här laget, ska jag se till att akta mig för alla skott och klubbor, då ska jag lämna planen skadefri.

Dagens låt: Oasis - The shock of lightning, i övermorgon är det dags!