SVT:s temakväll

Ikväll på SVT har man en temakväll om fotboll, det hette något i stil med: Fotboll - mer än en sport. Att fotboll är mer än en sport kan jag verkligen skriva under på. Fotboll är som en religion, det kanske låter lite töntigt för en som inte är intresserad men efter mitt besök i Liverpool förra månaden så är jag absolut övertygad om att den känsla man får i kroppen på läktaren när Liverpool kommer in är en känsla som överträffar alla känslor som en religiös person kan få på något möte. Religion är en tro på något som man inte kan vara säker på, tron på en gud. Inom fotbollen tror vi också på gudar, men det är livs levande gudar som gör saker med en fotboll som är helt omöjliga.
Jag gör ingen hemlighet av att jag dyrkar Maradona, kanske inte som en gud men som den allra största idrottsman som någonsin existerat. Personligen har jag full förståelse för att man startat en kyrka i Maradonas ära, för om det är någon som givit hopp till de fattiga i Argentina så är det Diego. Han kommer från en väldigt fattig uppväxt, de bodde trångt och hans pappa jobbade väldigt hårt. Han gick från det till att bli den mest inflytelserika personen i hela Argentina, han visade alla att man kan bli någonting trots tuff bakgrund. Diego är ett levande bevis på att fotboll är mer än bara en sport.
För min del betyder fotbollen väldigt mycket. Liverpool är en given del av min vardag, det har både för- och nackdel. Men fördelarna är klart övervägande. De enda nackdelarna jag kan komma på är att jag blir på dåligt humör när vi förlorar och att jag ibland går miste om saker pga att jag måste se matcher. Fördelarna är många, dels förbrödrar fotbollen. Jag har fått många vänner genom mitt intresse för Liverpool och det är jag väldigt glad för. Dessutom är fotbollen som en verklighetsflykt. Även om man känner sig lite nere så kan fotbollen råda bot på det, när det är match kan man glömma bort alla problem och försjunka sig i matchen. Om det då skulle bli vinst har man fått någonting att glädja sig över och en anledning att vara på gott humör. Fotbollen blir som en terapi.
Den allra största fördelen är givetvis nerven när Liverpool spelar och lyckan man känner vid vinst, det går inte att beskriva hur det är att vara en inbiten fan. Många sitter och är nervösa när Sverige spelar landskamper, då är de nervösa för ett lag som de bara intresserar sig för när det är matcher och stora mästerskap. Jag följer Liverpool 365 dagar om året, ibland 366, och för mig är varje ligamatch viktig. Jag är övertygad om att det är en annan känsla att vara klubbsupporter än landslagssupporter. I landslaget kan det vara med spelare från klubbar jag ogillar, de som står på planen när Liverpool spelar är spelare som gör sitt yttersta för att mitt lag ska gå bra. De lever för Liverpool och ger allt för dom. Det är ingen tvekan om att Liverpool för mig är mycket större än landslaget. Jag tar hellre än seger i PL än jag tar ett VM-guld för Sverige.
CL-finalen ifjol är ett bevis för att fotbollen är mer än en sport, den stämning och den känsla som infann sig under den matchen liknar ingenting annat. En sport kan inte ge en sådana känslor, men det kan fotbollen.

Dagens låt: Pelle Carlberg - Go to hell Miss Rydell