Street Fighter

När jag var i Liverpool i helgen gjorde jag ett riktigt fynd på en filmaffär, jag hittade Street Fighter-trilogin med Sonny Chiba till rejält nedsatt pris. Idag såg jag första filmen och jag blev väldigt imponerad. Det enda jag sett med Sonny Chiba innan den här filmen är Kill Bill och där är han gammal ch slåss inte, det gjorde han i Street Fighter, och det rejält.
Jag är ett stort fan av fightingfilmer och har sett väldigt många, men inte så mycket asiatiskt. Det har mest blivit amerikansk fighting för mig eftersom jag är uppvuxen med Van Damme-filmer, men jag är rädd att all amerikansk fighting kommer kännas lite b-ig från och med nu. Fightingscenerna i Street Fighter var hur coola som helst och Sonny Chiba är den tuffaste fighter jag sett. Till skillnad från de flesta andra fightingfilmer jag sett så var inte filmens hjälte en riktig "good guy", snarare tvärtom. Även om han hjälpte till att vakta och rädda en tjej så var många av hans gärningar mindre sympatiska, det var många som fick kroppsdelar krossade som egentligen inte gjort honom speciellt mycket. Men sånt är skitsamma när man ser en sån här film, för min del hade han gärna kunnat få slå ner varenda karaktär i hela filmen, han slogs nämligen så fruktansvärt häftigt. De tillagda ljudeffekterna i slagsmålen var faktiskt bra och dte är det inte ofta man upplever. I Chuck Norris filmer brukar det exempelvis låta som de kör en lastbil in i en bergsvägg när han ger någon en örfil, så var det inte i Street Fighter. I morgon blir det till att strecktitta på de andra två delarna, ser redan fram emot det.

Dagens låt 2: Kris Kristofferson - From the bottle to the bottom