Säsongen över
Igår tog säsongen slut för LFC och den tog slut på ett sätt som jag aldrig kommer att glömma. Finalen i CL mot Milan i fjol är den mest spännande match jag sett, men matchen igår var inte långt efter. Skillnaden var att vi igår inte spelade speciellt bra, speciellt inte i defensiven.
FA-cupfinalen är stor och jag hade laddat för matchen hela dagen, därför kom det som en rejäl kalldusch när Kung Carra gjorde självmål halvvägs in i första halvlek, hans första miss på två säsonger. Det fortsatte med att Reina gjorde en tavla som ledde till 2-0 till West Ham, då såg det mörkt ut. Strax efter fick Crouch ett mål felaktigt bortdömt för offside, det kändes inte som att det var våran match, det mesta studsade mot oss. Men innan första halvlek var över hittade Gerrard Cissé med underbar passning, Cissé drog till på volley och ställningen var 1-2 i halvtid.
Andra halvlek var bara tio minuter gammal när Gerrard själv satte 2-2, då väntade jag bara på att vi skulle ta ledningen och ta över matchen, men så blev det inte. Ett misslyckat inlägg av Konchesky ställde Reina helt och helt plötsligt stod det 2-3 och återigen fick vi jaga. Vi skapade ingenting, Morientes var lika blek som vanligt och det kändes verkligen inte som att vi skulle kvittera. Då klev världens bäste fotbollsspelare fram, Steven Gerrard. Skottläget han fick var inte en målchans, åtminstone inte för någon annan spelare, men Gerrard drog till med ett skott som jag aldrig sett maken till. Hislop var chanslös och ställningen var 3-3.
Det blev förlängning och förlängningar i fotboll är alltid spännande, men aldrig välspelade. Våra spelare sprang runt med kramp och föll ihop nästan varje gång de slog en passning, men de slät trots smärtorna och det var underbart att se.
Matchen gick till straffar, precis som i Istanbul, och det är inte hälsosamt när man är supporter. Med tanke på att halva laget hade kramp fanns det inte så många straffskyttar att välja mellan. Precis som i Istanbul lade Hamann vår första straff och precis som i Istanbul gjorde han mål, sen klev en spelare som inte var med i Istanbul in i handlingen, Jose Reina. Hans räddning på första straffen var riktigt svettig, det var en bra slagen straff, men Reina hann ner och rädda. Sen klev Hyypiä fram mot straffpunkten och inte helt oväntat så missade han, Hyypiä är ingen målskytt och jag skulle tro att det här var första straffen på jäkligt länge som han lade. Straffen var dålig och Hislop räddade. Nästa straff satte Sheringham för West Ham, Reina var chanslös, men det var sista gången under säsongen som han var det. Gerrard klev fram efter Sheringhams straff och utan att tveka satte han bollen i mål bakom en chanslös Hislop. Gerrard har aldrig känts som en stabil straffskytt, men straffen igår var klinisk. Sedan började Reinas show. Straffen efter Gerrards skulle läggas av Konchesky, han som slog ett inlägg i mål tidigare under matchen och höll på att göra Reina till syndabock. När de nu ställdes mot varandra igen var det Reina som gick segrande ur duellen, det var ingen bra straff som Konchesky slog och Reina räddade enkelt. Sen var det Riises tur, Riise som missade i Istanbul. Den gången försökte han placera straffen, den här gången gick han på kraft och resultatet blev bättre. Bollen gick mitt i mål, men eftersom Hislop slängde sig blev det mål. Nu låg all press på West Hams Anton Ferdinand, på mållinjen stod en taggad spanjor och väntade på att få bli matchhjälte. Reina räddade Ferdinands straff och FA-cupen var vunnen.
Det är inte hälsosamt att vara Liverpool-supporter, vi spelar aldrig en normal final. Matchen igår var en stor upplevelse, man känner sig en aning töntig när man sitter ensam hemma i lägenheten och tittar och ändå skriker som en galning vid varje mål, mina grannar måste tycka att jag är konstig. När Gerrard satte 3-3 så flög jag upp ur soffan, det kom så oväntat och var så förbannat jäkla snyggt. Gerrard var kung igår, han var omänsklig på planen. Han kommer, den dag han slutar, att gå till historien som en av de stora spelarna, han kommer bli en legend.
Dagens låt: Hank Williams - Ramblin man
FA-cupfinalen är stor och jag hade laddat för matchen hela dagen, därför kom det som en rejäl kalldusch när Kung Carra gjorde självmål halvvägs in i första halvlek, hans första miss på två säsonger. Det fortsatte med att Reina gjorde en tavla som ledde till 2-0 till West Ham, då såg det mörkt ut. Strax efter fick Crouch ett mål felaktigt bortdömt för offside, det kändes inte som att det var våran match, det mesta studsade mot oss. Men innan första halvlek var över hittade Gerrard Cissé med underbar passning, Cissé drog till på volley och ställningen var 1-2 i halvtid.
Andra halvlek var bara tio minuter gammal när Gerrard själv satte 2-2, då väntade jag bara på att vi skulle ta ledningen och ta över matchen, men så blev det inte. Ett misslyckat inlägg av Konchesky ställde Reina helt och helt plötsligt stod det 2-3 och återigen fick vi jaga. Vi skapade ingenting, Morientes var lika blek som vanligt och det kändes verkligen inte som att vi skulle kvittera. Då klev världens bäste fotbollsspelare fram, Steven Gerrard. Skottläget han fick var inte en målchans, åtminstone inte för någon annan spelare, men Gerrard drog till med ett skott som jag aldrig sett maken till. Hislop var chanslös och ställningen var 3-3.
Det blev förlängning och förlängningar i fotboll är alltid spännande, men aldrig välspelade. Våra spelare sprang runt med kramp och föll ihop nästan varje gång de slog en passning, men de slät trots smärtorna och det var underbart att se.
Matchen gick till straffar, precis som i Istanbul, och det är inte hälsosamt när man är supporter. Med tanke på att halva laget hade kramp fanns det inte så många straffskyttar att välja mellan. Precis som i Istanbul lade Hamann vår första straff och precis som i Istanbul gjorde han mål, sen klev en spelare som inte var med i Istanbul in i handlingen, Jose Reina. Hans räddning på första straffen var riktigt svettig, det var en bra slagen straff, men Reina hann ner och rädda. Sen klev Hyypiä fram mot straffpunkten och inte helt oväntat så missade han, Hyypiä är ingen målskytt och jag skulle tro att det här var första straffen på jäkligt länge som han lade. Straffen var dålig och Hislop räddade. Nästa straff satte Sheringham för West Ham, Reina var chanslös, men det var sista gången under säsongen som han var det. Gerrard klev fram efter Sheringhams straff och utan att tveka satte han bollen i mål bakom en chanslös Hislop. Gerrard har aldrig känts som en stabil straffskytt, men straffen igår var klinisk. Sedan började Reinas show. Straffen efter Gerrards skulle läggas av Konchesky, han som slog ett inlägg i mål tidigare under matchen och höll på att göra Reina till syndabock. När de nu ställdes mot varandra igen var det Reina som gick segrande ur duellen, det var ingen bra straff som Konchesky slog och Reina räddade enkelt. Sen var det Riises tur, Riise som missade i Istanbul. Den gången försökte han placera straffen, den här gången gick han på kraft och resultatet blev bättre. Bollen gick mitt i mål, men eftersom Hislop slängde sig blev det mål. Nu låg all press på West Hams Anton Ferdinand, på mållinjen stod en taggad spanjor och väntade på att få bli matchhjälte. Reina räddade Ferdinands straff och FA-cupen var vunnen.
Det är inte hälsosamt att vara Liverpool-supporter, vi spelar aldrig en normal final. Matchen igår var en stor upplevelse, man känner sig en aning töntig när man sitter ensam hemma i lägenheten och tittar och ändå skriker som en galning vid varje mål, mina grannar måste tycka att jag är konstig. När Gerrard satte 3-3 så flög jag upp ur soffan, det kom så oväntat och var så förbannat jäkla snyggt. Gerrard var kung igår, han var omänsklig på planen. Han kommer, den dag han slutar, att gå till historien som en av de stora spelarna, han kommer bli en legend.
Dagens låt: Hank Williams - Ramblin man
posted by Tomas at 12:20 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home