Rockweekend dag 2

Dag 2 av Rockweekend och frågan var om den enorma lervälling vi lämnade på torsdagen hade försvunnit, åtminstone en aning.

Paradise Lost verklade lite trötta och ointresserade, men musiken var inte så pjåkig.

Mustasch gjorde en helt okej spelning, ungefär som i fjol.

Trummis med bild på sig själv på bastrumman, inte speciellt coolt.

Arch Enemy var underhållande, jag trodde inte att tjejer kunde låta som Angela Gossow, mycket imponerande.

Därefter spelade UDO och Gemini Five, så vi åkte hem en stund. Smågodis, soffa och pop i bilradion var ett mer lockande alternativ än gamla Accept-låtar.

Plummer var nöjd över att få hem lite folk en stund.

När marken är lerig är det bra att ha nära hem till soffan, ibland behöver man vila ben och rygg också.

Chickenfoot, bandet som headade festivalen, var väl sådär. Sångaren var ganska pinsam, men Joe Satrianis gitarrspelande var bitvis underhållande.
Tyvärr blev det inga bilder på kvällens höjdpunkt, Sator. De spelade mellan kvart över ett och två och de gjorde det mycket bra. Gamla klassiker som I wanna go home och I´d rather drink than talk levererades i ett högt tempo, mycket underhållande.

Dag 2, inte alls lika lerig som dag 1.

Dagens låt: Futureheads - Think tonight
You put the color in my eyes, everytime I see your smile