Irritationsobjekt

Jag har haft relativt fullt upp på jobbet idag, men trots det har jag hunnit med att läsa dagens skörd av Liverpoolnyheter. Bland dem fanns ett uttalande av Ryan Babel om att han skulle vilja ha mer speltid, något som i mina öron låter konstigt, eftersom han inte gjort en människa glad på länge. Han är, tillsammans med Lucas, den spelare i dagens trupp som jag har allra mest svårt för. Vi blir bättre och bättre år för år, men hur bra vi än blir verkar det alltid finnas plats för spelare som är jobbiga att se spela. Sedan Benitez kom till vår klubb har jag haft tre spelare som jag verkligen hatat att se i laguppställningen(jag räknar inte riktigt dit Babel än), den första av mina hatobjekt var Djimi Traore. Traore är nog tveklöst den sämsta fotbollsspelare som startat i ett vinnande lag i en CL-final, hans insats i finalen ska vi inte prata om, då han var en stor anledning till att det stod 0-3 i paus mot Milan. Han var hur som helst en fruktansvärt klantig försvarare, spenderade sin mesta tid ute till vänster i backlinjen och han gjorde det oftast fruktansvärt dåligt. Med en teknik som en korpspelare och en placeringsförmåga som inte hör hemma på en fotbollsplan frammanade han massvis av svordomar från mig under de, förvånansvärt, många år som han höll en plats i vår trupp. Mitt allra starkaste minne av honom är det här självmålet mot Burnley. Det sammanfattar ganska bra hur han var som spelare.
För att presentera hatobjektet jag fick när Traore lämnade letade jag efter ett klipp på youtube som jag tyvärr inte lyckades hitta. Klippet jag letade var i alla fall från en match mellan oss och United när vår dåvarande mittfältare Momo Sissoko sparkade bollen rakt upp i luften, i en ohotad position på mittfältet. Det är en av de konstigaste aktioner jag sett på en fotbollsplan, men när det gällde honom visste man aldrig var bollen skulle hamna. Han må ha varit en stark närkampsspelare, men hur man som proffs kunde vara så dålig på att slå en passning är för mig helt oförklarligt. Jag gillade Sissoko under hans första period hos oss, men ju längre tiden gick, desto mer tydligt framgick det att han inte hade något i ett bra fotbollslag att göra. När man såg hans namn i en startelva kunde man räkna med att det inte skulle bli något skönspel på mittfältet, hans gjorde dock några bra insatser under sina år hos oss också, så han har inte riktigt nåt upp till Traores nivå i irritation. Mitt nuvarande irritationsobjekt i truppen är brassen Lucas Leiva, jag försöker verkligen se något positivt i honom, men det är tydligt att han helt enkelt är för dålig. Han har en sak gemensamt med tidigare nämnde Sissoko och det är hans förmåga att ta onödiga frisparkar, han kan inte gå in vårdat i en närkamp och om någon i hans närhet söker en frispark är han snabb att sparka ner honom. Han är inte en lika dålig spelare som Traore var under sin tid, men vi är ett bättre lag nu och Lucas är helt enkelt för dålig för att ha en plats på vårt mittfält.
Det positiva i mina irritationsspelare är att de i alla fall blir bättre och bättre. Sissoko var klasser bättre än den klappkassa Traore och jag tycker att Lucas har högre potential än Sissoko, så även om de alla är för dåliga för att spela för oss måste det ändå vara ett tecken på att vår lägstanivå blir högre.

Dagens låt: Rogue Wave - Like I needed, intressant grupp jag upptäckte idag.