Nick, Norah och nazistzombies

Igår hade jag och Malin filmkväll, under den såg vi två filmer som skiljde sig väldigt mycket från varandra. Den första filmen hette Nick & Norahs infinite playlist. Det var en film med lite samma känsla som Juno, den känslan kanske också hängde samman med att Michael Cera hade en av huvudrollerna också i den här filmen. Handlingen kretsade kring två ungdomar som av en händelse träffade på varandra under en kväll i New York, de hade som mål att hitta två saker, nämligen Norahs borttappade kompis och spelplatsen för kultbandet Where´s Fluffy. Filmen var riktigt trevlig och innehöll mängder av bra musik, t.ex Band Of Horses. Man blev verkligen på gott humör av den här filmen och jag förstår inte riktigt hur man kunde undvika att visa den på bio, åtminstone här i stan hamnade den direkt på dvd och jag kan utan tvekan säga att den var bättre än större delen av de filmer man väljer att visa på bio.
Den andra filmen vi såg var något så udda som en norsk splatterrysare, den hette Död snö. Filmen utspelade sig på ett fjäll, där några norska par spenderade sin semester i en stuga. En mystisk gubbe kommer förbi och berättar mystiska berättelser om vad som hänt på fjället under andra världskriget, inte långt senare är parens stuga omringad av tyska nazistzombies, på jakt efter det guld man gömt i stugans källare. Filmen började som en rysare och slutade som en komisk splatterfilm i sann Braindeadanda. Jag vet inte om ordet bra är rätt ord att använda om den här filmen, men den var helt klart väldigt underhållande. Scenen där en av huvudpersonerna hängde över en klippkant, endast ihållande en tarm från en av zombiesarna var en av filmens höjdpunkter. När en av huvudpersonerna gick loss på flera zombies med sin motorsåg var också en av filmens bästa scener. Om man ser Död snö utan några som helst förväntningar på att få se en högkvalitativ film, kommer man att få 90 minuter av makaber underhållning.

Dagens låt: Monsters of Folk - Say please