Tisdags-tv

Det blev två till avsnitt av True Blood igår, ikväll kommer säsongen att ta slut och det känns både spännande och vemodigt. Precis som det ska vara med bra serier är man spänd på att se hur det kommer att sluta, samtidigt som man egentligen inte vill att det ska ta slut. Slut tar det hur som helst ikväll och det känns skönt att veta att det kommer en till säsong längre fram.
När vi tittat färdigt igår såg jag lite fotboll på tv, det var Barcelona-Arsenal i kvartsfinalen av den där turneringen jag ignorerat i några månader, sedan vi åkte ur den. Igår tittade jag hur som helst och det är omöjligt att inte bli imponerad av Lionel Messis spel. Det spel som han presterar just nu är bland det bästa jag sett en spelare göra på väldigt länge, det är väl egentligen bara Zinedine Zidane på senare år som varit så pass dominant i så här stora matcher som Messi. Nu börjar det det pratas om att han ska vara bättre än Maradona var och det känns oerhört överdrivet, visst är Messi otroligt bra, men han har en hel del kvar att lyckas med innan man kan nämna honom i samma andetag som Den Störste. Maradona vann VM på egen hand och tog ligatitlar med ett i övrigt ganska mediokert Napoli. Jag är visserligen ganska partisk, för mig är Maradona överlägsen, men det borde åtminstone krävas ett VM-guld för Messi innan han är uppe på samma nivå som de allra bästa. Kanske kan han och Maradona tillsammans ordna det i sommar i Sydafrika, det vore verkligen inte mig emot.

Dagens låt: Mumford & Sons - White blank page, på måndag är det dags.