Jag skulle också ha stannat hemma

Hockey-VM pågår för fullt nu, men det som mest diskuteras i tidningarna är alla spelarna som inte är på plats. Rekordmånga, som jag för övrigt tycker att de skriver varje år, spelare har tackat nej till landslaget den här gången. Personligen har jag full förståelse för alla nej, förutom att VM spelas alldeles för ofta och därför knappast är så lockande för NHL-spelarna har jag hittat många anledningar till att inte åka till turneringen:
1. Musiken i arenan. Hockey-VM brukar innebära återanvändning av gamla discolåtar, vid varenda avblåsning dunkar man igång låtar som Mr.Vain och Sandstorm. Har man precis avslutat en säsong där man plågats med det där vidriga orgelljudet som man använder i NHL vill man garanterat inte åka till Europa och lyssna till misslyckade musikskapelser på högt ljud. Näe, för att slippa musiken som spelas under matcherna skulle jag kunna tacka nej till turneringen i alla fall.
2. Intervjuerna. Inte nog med att de måste stanna för intervjuer i varje periodpaus, när intervjuerna dessutom görs av en avdankad innebandyspelare som fått jobbet genom sin inkompetente storebror har jag full förståelse för att man hellre stannar hemma. Ingen vill väl resa från USA för att tvingas prata med Niklas Jihde?
3. Maskoten. VM:s maskot är bland det konstigaste jag sett. Som en korsning mellan danoninodinosaurien och en flodhäst. Jag blir lika förvånad och fundersam varje gång jag ser den i tv-rutan, vad är det för någonting egentligen? Ful är den i alla fall och inget som skulle locka mig till någon turnering.
4.Kampsångerna. Förra veckan hade jag med några exempel på kampsånger som Tre Kronor fått lyssna till, ibland även sjunga med i, under de senaste åren. När man hör Nick Borgen, Carl Martindahl och alla andra som försökt sjunga fram hockeyspelarna mot ädla medaljer förstår man varför det inte är så många som reser långt för landslaget. Jag skulle också känna efter lite extra i knän och armbågar om jag visste att två veckor i Tyskland innebar lyssnande till usla kampsånger av bedrövliga sångare.
5. Håk-eye. Förutom att det är en fyndig ordvits är det ett mycket störande inslag i turneringen, kanske inget man skulle störa sig på som spelare, men jag tar med det här ändå. Behöver man verkligen klippa in Södergren var tionde minut för att han ska berätta att man inte bör tappa pucken på blålinjen i ett powerplay? Räcker det inte med en expert?
Jag har som sagt full förståelse för att spelarna stannar hemma i stället för att spela VM.

Dagens låt: Sufjan Stevens - Chicago