Traditionen fortsätter

Idag är det dags för en årlig tradition, nämligen mitt och pappas hockeybesök i Läkerolen. Varje år sedan jag var sju har vi sett en match, eller fler, med Brynäs. Innan jag flyttade till Gävle blev det en resa per år, en resa som jag alltid uppskattade mycket. Första gången vi åkte var 1989, det kan ha varit 1990, när Brynäs mötte Västerås IK. Ett Västerås som bland annat innehöll Göran Flygis Sjöberg och en ung Nicklas Lidström. Jag minns att det blev en förlust, ganska klar sådan, och att vi åkte tillsammans med en klasskamrat till mig som sedan flyttade till Spanien. Det var häftigt att se hockey live och på den tiden var det inte helt enkelt att se hockeyn i tv heller, det var mest sammandragen på tv-sporten som man fick nöja sig med. Så att få se alla favoriter från klisteralbumen, som alla i min ålder samlade på den här tiden, var såklart en upplevelse att minnas. Våra årliga besök fortsatte och 1993 kom en rejäl höjdpunkt, då vi på ståplats åkte ner och såg flera av Brynäs matcher i slutspelet på vägen mot SM-guldet. Att som elvaåring uppleva ett slutspel på plats var otroligt häftigt och spelare som Tom Bissett och Andreas Dackell blev stora favoriter hos mig. De senaste tio åren har jag bott i Gävle och då har det oftast blivit fler än ett besök per säsong, det här blir det första tillsammans för den här säsongen. Timrå står för motståndet, det är bara att hoppas på tre poäng och en bra match. I morgon ska jag åka hem till Bollnäs och se om Giffarna kan ta revansch för förlusten i parodimatchen i snöyran på Studenternas, då ska Hammarby få för att de sabbade vår Uppsala-vistelse.

Dagens låt: White Lies - Bigger than us