Avengers

Äntligen var det dags för premiär av The Avengers, en film jag väntat på sedan den dag det blev klart att filmen skulle göras. Nästan två och en halv timme av högkvalitativ action var vad filmen bjöd på och jag var riktigt nöjd när jag lämnade salongen. Det var givetvis en del saker att störa sig på, men förutom att Captain America pratar om gud var det egentligen bara en stor sak jag reagerade negativt över och det var att Hulken oftast användes som ett sätt att locka publiken till skratt. Hulken är egentligen en av de mest tragiska karaktärerna i Marvel, men skulle i den här filmen tydligen vara den roliga delen. För en gångs skulle var Hulken i alla fall välgjord och inte så uppenbart dataanimerad. Hawkeye var ett välkommet tillskott, även om jag saknade masken, och Jeremy Renner passade bra i rollen som den coole prickskytten. Scarlett Johansson fick ta mer plats som Black Widow den här gången och även hon gjorde det bra. Thor, Iron Man och Captain America har haft egna filmer tidigare och det gjorde att jag redan innan filmen visste att skådespelarna som gjorde de rollerna skulle passa bra. Actionscenerna var något ojämna, jag gillade skarpt när kampmomenten var på marken, då påminde det mycket om hur jag minns tidningarna. Ibland blev det dock lite för mycket fighting i luften för att jag skulle vara helt nöjd. Filmen som helhet var i alla fall bra, hade jag varit 10-12 år hade jag nog gått ut och köpt en biljett till nästa visning direkt efter. Trots att det var en del skämt med i filmen var det inte för mycket och det var bra. Det som dock gör att filmen inte når upp i samma nivå som X-men-filmerna är, förutom att storyn inte har samma djup, att skurksidan är för profilfattig. Loke i all ära, men han väcker inte samma intresse som Magneto, Sabretooth och de andra som gör livet surt för X-men. Just att ha starka och intressanta skurkar gör att filmerna får en extra dimension och den får aldrig riktigt The Avengers. Dagens låt: Mark Lanegan - Gravedigger´s song