Hockeydebut

Igår gjorde jag något jag aldrig gjort och inte heller trodde att jag skulle göra, jag spelade nämligen hockey, eller spelade och spelade, jag var med på isen när de andra runt mig spelade hockey. Anledningen till att jag iklätt mig full brynäsmundering var att vi hade lärarmatch mot eleverna och eftersom mina klasser går i nian nu var det de som stod för motståndet, utan en bra bortförklaring var jag således tvungen att ställa upp. För min del var det andra gången på skridskor sedan högstadiet, senast var en lärarmatch under min första termin som lärare, då var det rinkbandy som spelades och en femteklass som stod för motståndet. I år var det alltså hockey som gällde och det var idel tv-puckare som ven förbi på kanterna om mig. Inte nog med att skridskorna var svåra, jag hade aldrig tidigare spelat med hockeypuck och hockeyklubba och det var verkligen ingen barnlek, den där platta gummigrejen var inte lätt att få tag på. Det gällde att man fick passningen precis på klubban för att det skulle gå att få ordning på allt, allt detta strul gjorde att det dröjde till den andra perioden innan jag för första gången nuddade pucken med klubban. Halvvägs in i den andra, av fyra perioder hade jag mitt första skott på mål, i den sista perioden lyckades jag skjuta i stolpen. Det var väl mina mest minnesvärda insatser. Som tur var hade jag ganska högkvalitativa lagkamrater, två f.d. landslagsspelare, en f.d. elitseriespelare och svensk mästare, två f.d. allsvenskanspelare och tre aktiva division 2-3-spelare. Deras kunnande vägde upp mina brister med råge, så det blev en bekväm seger med 18-5. En sak är säker, jag kommer aldrig någonsin mer att säga "Den där hade jag också satt" i samband med en målchans i hockey, för nu vet jag hur förbannat svårt det är att få ordning på den där runda grejen.

Dagens låt: Paus - Kärlekens tunga