Råsundaresa

Igår gjorde jag något jag inte gjort på länge, jag besökte en av Sveriges fotbollslandskamper. Det var tillsammans med sju kollegor som jag hade tagit mig till Råsunda för att se landslaget möta Moldavien. Senaste gångern jag såg en landskamp på Råsunda var den där matchen då Johan Mjällby nickade fram Sverige till en 2-1-seger mot England, där en mycket ung Michael Owen var en av de stora stjärnorna. Motståndarna var inte lika namnkunniga den här gången, men i Moldaviens startelva fanns i alla fall Petri Racu, som till vardags håller till i Norrköping. Planens stora stjärna var såklart Zlatan Ibrahimovic och det här var faktiskt första gången jag såg honom live, han var tyvärr skadad när vi var på fotbolls-VM. Matchen började i ett skapligt tempo och de första 5-10 minuterna spelade Sverige ganska bra, men sedan gick tempot ner och trots att Sverige fick hål på Moldavien tidigt lyfte aldrig spelet. Det blev en 2-1-seger till slut, men spelet värmde inte speciellt. Vi hade fått skapliga platser på kortsidan och det var intressant att se matchen ur den vinkeln, på tv är det alltid från långsidan och även om det är den bästa vinkeln fick man nu i stället en bra blick över hur uppspelen sköttes, eller missköttes som oftast var fallet igår. Även om inte matchen höll någon högre kvalitet var det roligt att få se riktig fotboll live, när Kuyt och Holland kommer på besök i oktober ska jag nog försöka ta mig ner igen. Liverpoolspelare är ju alltid roliga att se.

Dagens låt: Edward Sharpe & the Magnetic Zeros - Up from below