Nästa söndag

Det har varit en behaglig söndag för min del. Jag har hunnit med ett pass på gymmet, rättat en hög med arbeten och dessutom en löprunda i Boulognern, som äntligen börjar få isfria gångbanor. Nästa söndag kommer att se mycket annorlunda ut, då är det SM-final i Uppsala. I fjol var det första gången i mitt liv som jag fick se Bollnäs spela final på Studenternas, något jag drömt om sedan jag började följa med pappa på bandy och se giffarna möta lag som Karlsbyheden, Grängesberg, Västanfors och Härnösand i ettan. Till min stora glädje har Bollnäs lyckats ta sig till final i år igen, den här gången är det mitt hatlag Sandviken som står för motståndet. Jag kommer såklart att finnas på plats på Studan även i år och hoppas den här gången på både bättre väder och ett bättre resultat. Semifinalerna mot Villa såg väldigt bra ut. Vi slog dem inomhus, utomhus och i snöyra och hade ledningen genom alla matcher, förutom en minut i match två då de hade 3-2, innan vi prickade in en hörna. Vägen till finalen har sett annorlunda ut i år jämfört med i fjol, då segern över Sandviken i semi kändes som ett SM-guld och kvarten mot Broberg var en hård drabbning. I år blev det alltså tre raka i semin och i kvarten mot Sirius var detväldigt stabilt efter det att vi kvitterat till 1-1 i matcher. Jag har aldrig sett ett så bra Bollnäs som i årets slutspel och det känns absolut inte kört på förhand mot hårdsatsande, för hårt om man ser till ekonomin, SAIK. En finalvinst vore större än det mesta jag upplevt i sportvärlden, men bara att få se mitt lag spela final två år i rad är en upplevelse som jag kommer bära med mig hela livet.

Dagens låt: Babyshambles - Delivery